Rökelsealtaret. Rökelsealtaret (också kallat ”altaret av guld” [2Mo 39:38]) var också gjort av akacieträ, och den övre ytan och sidorna var överdragna med guld. Upptill fanns det hela vägen runt en bård av guld. Altaret var 44,5 cm långt, 44,5 cm brett och 89 cm högt. Det hade ”horn” som sköt ut från de fyra övre hörnen, precis som brännoffersaltaret hade. Två guldringar där man förde in de guldöverdragna bärstängerna av akacieträ satt nedanför guldbården på två motsatta sidor av altaret. (2Mo 30:1–5; 37:25–28) På detta altare brändes en särskild rökelse två gånger om dagen, morgon och kväll. (2Mo 30:7–9, 34–38) I andra bibelställen nämns det att ett rökelsekar, eller ett fyrfat, användes när man brände rökelse, och tydligen användes sådana också i förbindelse med rökelsealtaret. (3Mo 16:12, 13; Heb 9:4; Upp 8:5; jfr 2Kr 26:16, 19.) Rökelsealtaret stod inne i tältboningen omedelbart framför förhänget till det allra heligaste. Det sägs därför att det stod ”framför Vittnesbördets ark”. (2Mo 30:1, 6; 40:5, 26, 27)

En gång om året bringade man försoning också för rökelsealtaret av guld genom att stryka offerblod på dess horn. Man gjorde på samma sätt när syndoffer frambars för prästerna. (2Mo 30:10; 3Mo 4:7)

När altarna transporterades från en plats till en annan, vilket var Kehats söners uppgift, var både rökelsealtaret och brännoffersaltaret övertäckta. Rökelsealtaret var täckt med en blå duk och med sälskinn, och brännoffersaltaret var täckt med en duk av purpurrödfärgad ull och med sälskinn. (4Mo 4:11–14; se TÄLTBONINGEN.)