I helgedomen. Lampstället i Israels tältboning var gjort av guld och hade ett annat utseende än de lampställ som fanns i hemmen. Det var gjort enligt Jehova Guds anvisningar (2Mo 25:31) och smyckat med knoppar och blommor omväxlande, och från stammen i mitten utgick tre armar åt båda håll. Det fanns alltså sju hållare med små lampor. Man använde bara ren olja av stötta oliver i dessa lampor. (2Mo 37:17–24; 27:20)

I tältboningen. Jehova befallde i en syn Mose att göra ett lampställ (hebr.: menōrạh; grek.: lykhnịa) ”av rent guld”, ”i hamrat arbete”, till att användas i tältboningen. Med lampor och tillhörande redskap skulle det väga en talent. (2Mo 25:31, 39, 40; 37:17, 24; 4Mo 8:4; Heb 9:2) Det motsvarar 34 kg och ett värde av 3 300 000 kr i dagens penningvärde.

Utformning. Detta lampställ, som stod i ”det heliga”, det främre rummet i tältboningen (Heb 9:2), bestod av en mittstam från vilken sex armar utgick. Dessa armar var böjda uppåt åt två motsatta håll från mittstammen. Stammen var utsmyckad med fyra skulpterade kalkar, eller skålar, som var ”formade som mandelblommor ..., med knoppar och blommor omväxlande”. Vad slags blommor som åsyftas i det senare fallet kan man inte med säkerhet säga. Det hebreiska ord som används här kan nämligen användas om alla slags blommor. På var och en av armarna fanns tre kalkar (skålar) som var placerade omväxlande med knoppar och blommor. Beskrivningen kan tyda på att knopparna på mittstammen var placerade där armarna utgick från stammen. Överst på stammen och överst på var och en av armarna fanns lampor som brann med ren olja av stötta oliver. De redskap som hörde till lampstället var veksaxar, fyrfat och oljekärl. (2Mo 25:31–38; 37:18–23; 3Mo 24:2; 4Mo 4:9)

Själva arbetet med att göra lampstället utfördes under ledning av Besalel, som var av Judas stam, och Oholiab, som var av Dans stam. (2Mo 31:1–11; 35:30–35) Dessa män var utan tvivel skickliga hantverkare och hade kanske lärt sig sitt yrke medan de var slavar i Egypten. Jehova uppfyllde dem nu med sin ande så att arbetet kunde bli fullkomligt utfört, exakt enligt den mönsterbild som visades för Mose. (2Mo 25:9, 40; 39:43; 40:16)

Användning. Mose satte ”lampstället i mötestältet mitt emot bordet, på södra sidan av tältboningen”. Det ställdes tydligen parallellt med södra sidan av tältet (till vänster, sett från ingången), mitt emot skådebrödsbordet. Lamporna lyste upp ”utrymmet framför lampstället”, och därmed hela det heliga, där också det guldöverdragna rökelsealtaret fanns. (2Mo 40:22–26; 4Mo 8:2, 3)

När Mose var klar med att sätta upp tältboningen, den 1 nisan 1512 f.v.t., tände han lamporna, som Jehova hade befallt. (2Mo 40:1, 2, 4, 25) Senare gjorde Aron detta (4Mo 8:3), och därefter gjorde han (och de överstepräster som efterträdde honom) ”ständigt” i ordning lampstället så att det brann ”från kvällen till morgonen, inför Jehova” (3Mo 24:3, 4). När Aron ”morgon efter morgon” skötte lamporna och när han tände dem ”mellan de två kvällarna” brände han också rökelse på det guldöverdragna altaret. (2Mo 30:1, 7, 8)

Under vandringen i vildmarken var det kehatiterna av Levis stam som bar lampstället och de övriga föremålen som fanns i tältboningen. Men först var prästerna tvungna att täcka över föremålen, för Jehova hade varnat och sagt att ingen som inte var präst fick ”gå in och se de heliga föremålen ens för ett ögonblick, ty då kommer ... [han] att dö”. Lampstället och dess tillbehör täcktes över med en blå duk och lades sedan i ett överdrag av sälskinn och placerades på en bår för att kunna bäras. (4Mo 4:4, 9, 10, 15, 19, 20)

I skildringen av hur kung David förde förbundsarken till Sions berg sägs det inget om lampstället. Det stod uppenbarligen kvar i tältboningen på de olika platser där tältboningen var uppställd.