Och 1767 steg kapten Samuel Wallis, på det brittiska krigsfartyget Dolphin, i land på Tahiti, den största ön i Franska Polynesien. Följande år gjorde den franske sjöfararen kapten Louis Antoine de Bougainville också det.

Imponerad av öns skönhet och häpen över invånarnas amorösa läggning kallade Bougainville Tahiti för Nouvelle Cythère efter den grekiska ön Kythera, där Afrodite (kärlekens och fruktbarhetens gudinna) sades ha stigit i land. Den brittiske upptäcktsresanden James Cook besökte Tahiti fyra gånger mellan åren 1769 och 1777. Han gav den ögrupp inom vilken Tahiti ligger namnet Sällskapsöarna.

Efter upptäcktsresandena kom missionärerna. De mest effektiva var de som skickades ut av London Missionary Society, som understöddes av protestanterna. Två av dess missionärer, Henry Nott och John Davies, utförde den fantastiska bedriften att utarbeta ett tahitiskt skriftspråk och att sedan översätta Bibeln till detta språk. Den tahitiska översättningen av Bibeln är fortfarande mycket använd i Franska Polynesien, i synnerhet där den protestantiska kyrkan har stort inflytande.

Hur blev dessa fem ögrupper franskt territorium? På 1880-talet började Frankrike annektera öarna och bilda en ny fransk koloni. Papeete på Tahiti gjordes till huvudstad, och människorna i området fick franskt medborgarskap.