• Tahiti
    Jehovas vittnens årsbok 2005

    • En tahitisk syster återvänder till sitt hemland

      Agnès, en ung tahitisk kvinna, for 1936 till USA för att gifta sig med amerikanen Earl Schenck. De träffade Jehovas vittnen, omfattade sanningen och blev döpta i San Diego i Kalifornien 1954. Vid en områdessammankomst i Los Angeles 1957, då de satt tillsammans med sina vänner Clyde och Ann Neill, fick de höra Nathan Knorr från huvudkontoret räkna upp flera ställen där behovet var större, däribland Tahiti.

      ”Agnès hoppade upp från stolen av iver och grät”, berättar Clyde. ”Jag vände mig sedan till henne och Earl och sade att jag skulle göra allt jag kunde för att hjälpa dem och deras son på 11 år att komma till Tahiti. Då började Earl, som var handikappad, också gråta. Han hade bott i Söderhavet i 17 år och arbetat som konstnär och författare och var ivrig att få återvända. Och hans hustru, Agnès, hade fortfarande franskt medborgarskap.”

      Clyde fortsätter: ”Efter många böner beslöt Ann och jag att vi och våra tre söner, som var tolv, åtta och tre år, skulle flytta till Tahiti. Våra vänner David och Lynne Carano och deras son, David j:r, beslöt att flytta med oss. Efter att ha varit med vid den internationella sammankomsten i New York 1958 for vi med båt till Tahiti.

      Avdelningskontoret i USA hade gett oss namnen på några intresserade personer, och vi besökte dem omedelbart efter vår ankomst. Agnès, som hade kommit före oss, hade redan satt i gång i tjänsten. Eftersom Ann och jag varken talade franska eller tahitiska, tog vi närhelst det gick med oss Agnès i predikoarbetet. När vi arbetade ensamma tog vi med oss ett exemplar på engelska och ett på franska av boken ’Låt Gud vara sannfärdig’, som användes vid bibelstudier på den tiden.”

      Som ett resultat av dessa ansträngningar och det arbete som broder Helberg och broder och syster Evans tidigare gjort, började 17 personer studera Guds ord inom bara några veckor. Clyde berättar: ”En som jag särskilt kommer ihåg är Teratua Vaitape. Han hade förlorat sitt arbete som protestantisk präst på grund av alla de frågor han ställt om kyrkans läror. Han och hans familj bodde i ett litet hus med bara ett rum, utan elektricitet, vatten och avlopp. Han berättade för mig att han efter bara några veckors bibelstudium med oss hade lärt sig mer om Bibeln än han hade gjort under sina fyra år vid prästseminariet och sina sju år som präst.”

      Clyde fortsätter: ”När vi hade varit några veckor på ön spred sig ryktet om oss via djungeltelegrafen. Detta var bra, för tahitierna är vänliga, och de älskar Bibeln.”

      Till en början hade den lilla gruppen av förkunnare sina möten hemma hos familjen Schenck. Det var bara två intresserade personer som kom. ”Men det dröjde inte länge”, berättar broder Neill, ”förrän omkring 15 personer kom regelbundet.