Joseph McGrath och Cyril Charles blev år 1949 sända till amistammens område på Taiwan. Där fick de bo i hus med halmtak och jordgolv. Men de hade ju kommit för att ta sig an människor. Några av amistammen hade kommit över en del publikationer från Sällskapet Vakttornet och hade blivit så förtjusta över vad de hade läst att de hade talat med andra om de goda nyheterna. Nu var missionärerna där för att hjälpa dem att tillväxa andligen. Man hade sagt att det var 600 personer som var intresserade av sanningen, men allt som allt kom det 1.600 till de möten som missionärerna höll när de färdades från by till by. Dessa ödmjuka människor var villiga att lära, men det var många saker som de saknade exakt kunskap om. Tålmodigt började bröderna undervisa dem i det ena ämnet efter det andra. Ofta använde de åtta timmar eller mera i varje by för att dryfta ett ämne med hjälp av frågor och svar. De undervisade också de 140 personer som uttryckte en önskan att ta del i att vittna från hus till hus. Vilken glädjande upplevelse detta var för missionärerna! Men fortfarande var det mycket som måste göras för att främja ett gediget andligt framåtskridande.

Ungefär 12 år senare blev Harvey och Kathleen Logan, som var Gileadutbildade missionärer och hade tjänat i Japan, förordnade att bistå amibröderna ytterligare. Broder Logan tillbringade mycket tid med att hjälpa dem att förstå såväl grundläggande bibliska läror och principer som organisatoriska frågor. Syster Logan samarbetade med amisystrarna i tjänsten på fältet varje dag, och efter tjänsten bemödade hon sig om att studera grundläggande bibliska sanningar med dem. År 1963 ordnade Sällskapet Vakttornet med att delegater från 28 länder kunde samlas med de inhemska vittnena på den lilla orten Shou Feng i förbindelse med en sammankomst som hölls världen runt. Allt detta medverkade till att det lades en gedigen grund för ytterligare tillväxt.

[Bild på sidan 536]

Harvey Logan (främst i mitten) tillsammans med Jehovas vittnen av amistammen framför en Rikets sal på 1960-talet