En annan broder som i hög grad bidrog till att sprida budskapet om Riket var David Kipengere, som föddes år 1922 och lärde känna sanningen år 1935 i staden Mbeya. Han predikade vitt och brett och blev senare den som startade verksamheten i Dar es Salaam. Han var reguljär pionjär under de 18 sista åren av sitt liv, ända fram till sin död år 1983. Fastän han blev arresterad många gånger, lät han sig inte avskräckas. Tvärtom sade han: ”Det finns mycket arbete i fängelset som Jehova vill att jag skall utföra.” Hans bror, Barnabas Mwakahabala, som lärde känna sanningen samtidigt, tjänar som äldste än i denna dag.

År 1948 sände således avdelningskontoret i Nord-Rhodesia broder Thomson Kangale till Tanganyika för att hjälpa till med verket där. När han anlände till Mbeya i mars samma år, var det mycket som behövde rättas till.

Broder Kangale var en tålmodig lärare, och våra bröder var snara att göra de nödvändiga justeringarna. De fick till exempel lära sig att identifiera sig som Jehovas vittnen och inte som ”Vakttornsfolket”. De hade känt till och accepterat namnet Jehovas vittnen tidigare men hade inte använt det offentligt. I överensstämmelse med rådet i 1 Petrus 3:15 fick våra bröder också lära sig att vara mer taktfulla när de framförde budskapet om Riket. Nu framförde de goda nyheter i stället för att bara angripa falska religiösa läror. Missuppfattningar beträffande det korrekta sättet att rapportera tjänsten på fältet rättades också till. Bröderna snyggade även upp sina hem och sitt yttre — många behövde till exempel klippa sitt vildvuxna skägg.

Vad mötesverksamheten beträffar fick de lära sig att följa ett mer metodiskt och effektivt program och att göra sig av med alla kvarlevor från det stora Babylon, till exempel bruket av religiösa klockor. De kom också att inse att de borde sluta upp med att pålysa namnen på dem som hade lyckats bra i de skriftliga repetitionerna i skolan i teokratisk tjänst. Somliga vittnen behövde överge vissa sedvänjor som utövades till ära för de döda. Andra behövde vänja sig av med att bruka tobak. Men det som kanske var svårast att rätta till var att de behövde få sina äktenskap lagligen inregistrerade, för att dessa skulle kunna ”hållas i ära bland alla”. — Hebr. 13:4.