15, 16. Vad var det som fick Jesus att framställa liknelserna i Lukas 15?

¹⁵ Dessa liknelser vittnar om Guds barmhärtiga intresse för syndare, och de målar en harmonisk bild för oss att efterlikna. Begrunda bakgrunden till dessa liknelser: ”Alla uppbördsmännen och syndarna närmade sig honom [Jesus] nu gång på gång för att höra honom. Därför fortsatte både fariséerna och de skriftlärda att muttra och sade: ’Den mannen välkomnar syndare och äter tillsammans med dem.’” — Lukas 15:1, 2.

¹⁶ Alla de inbegripna personerna var judar. Fariséerna och de skriftlärda berömde sig av att de som de själva menade noggrant höll sig till den mosaiska lagen, ett slags formalistisk rättfärdighet. Men Gud instämde inte i denna egenförklarade rättfärdighet. (Lukas 16:15) De uppbördsmän som nämns var av allt att döma judar som tog upp skatter åt Rom. Eftersom många uppbördsmän drev in orimliga summor av sina medjudar, var de en föraktad grupp. (Lukas 19:2, 8) De klassades tillsammans med ”syndare”, vilket inbegrep omoraliska personer och även skökor. (Lukas 5:27—32; Matteus 21:32) Men Jesus frågade de klagande religiösa ledarna:

17. Vilken var Jesu första liknelse i Lukas 15?

¹⁷ ”Vilken människa bland er, som har hundra får och som förlorar ett av dem, lämnar inte kvar de nittionio i öknen och ger sig av efter det förlorade, tills han finner det? Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar och gläder sig. Och när han kommer hem, kallar han samman sina vänner och sina grannar och säger till dem: ’Gläd er med mig, för jag har funnit mitt får som var förlorat.’ Jag säger er att på samma sätt skall det vara mer glädje i himmelen över en enda syndare som ändrar sinne än över nittionio rättfärdiga som inte har behov av sinnesändring.” Eftersom får och herdar var en vanlig syn, kunde de religiösa ledarna förstå detta bildspråk. Av omtanke lämnade herden de 99 fåren att beta på välkända betesmarker, medan han själv gick för att söka efter det vilsekomna fåret. Han letade tills han fann det skrämda fåret, och när han hade funnit det, bar han det ömt tillbaka till hjorden. — Lukas 15:4—7.

Glädje i himmelen över vad?

19, 20. Om vem handlade Jesu två första liknelser i Lukas 15 i första hand, och vad slog de fast?

¹⁹ Dessa båda liknelser framställdes som svar på kritik riktad mot Jesus, vilken några månader tidigare hade identifierat sig som ”den rätte herden”, som skulle ge sin själ för sina får. (Johannes 10:11—15) Men liknelserna handlade inte i första hand om Jesus. De lärdomar som de skriftlärda och fariséerna behövde lära sig kretsade i stället kring Guds inställning och handlingssätt. Jesus sade således att det är glädje i himmelen över en syndare som ändrar sinne. Dessa religiösa fanatiker påstod sig tjäna Jehova, men de efterliknade honom inte. Jesu barmhärtiga handlingssätt representerade däremot hans Faders vilja. — Lukas 18:10—14; Johannes 8:28, 29; 12:47—50; 14:7—11.

²⁰ Om en av hundra var orsak till glädje, så var ett mynt av tio det i ännu högre grad. Vi kan även i våra dagar förstå känslorna hos de kvinnor som gladde sig över att finna myntet! Också här kretsar lärdomen kring himmelen genom att ”Guds änglar” gläds tillsammans med Jehova ”över en enda syndare som ändrar sinne”. Lägg märke till de sista orden: ”ändrar sinne”. Dessa liknelser handlade egentligen om syndare som ändrar sinne. Och vi kan se att båda liknelserna betonar det tillbörliga i att glädja sig över deras sinnesändring.

21. Vilken lärdom bör vi hämta av Jesu liknelser i Lukas 15?

²¹ Dessa vilseledda religiösa ledare, som kände sig så självbelåtna över sin ytliga lydnad för lagen, förbisåg att Gud är ”barmhärtig och nådig” och att han ”förlåter missgärning och överträdelse och synd”. (2 Moseboken 34:6, 7, NW) Om de hade efterliknat denna sida av Guds handlingssätt och personlighet, skulle de ha uppskattat Jesu barmhärtighet mot syndare som ändrade sinne.