Innan Matteus blev en Jesu lärjunge, var han uppbördsman (tullindrivare), ett yrke som judarna betraktade med den största avsky, därför att det ständigt påminde dem om att de inte var fria, utan lydde under det kejserliga Roms välde. Matteus kallades också Levi och var son till Alfeus. Han lydde villigt Jesu uppmaning att följa honom. — Matt. 9:9; Mark. 2:14; Luk. 5:27—32.

8. Hur kommer det förhållandet att Matteus hade varit uppbördsman till uttryck i hans evangelium?

⁸ Eftersom Matteus hade varit uppbördsman, var det naturligt att han uttryckte sig klart och tydligt, när han nämnde pengar, siffror och värden. (Matt. 17:27; 26:15; 27:3) Han uppskattade djupt Guds barmhärtighet, som tillät honom, en föraktad uppbördsman, att bli en förkunnare av de goda nyheterna och att stå Jesus nära. Därför finner vi att Matteus är den ende av evangelieskribenterna som talar om för oss hur Jesus vid flera tillfällen framhöll att det förutom slaktoffer krävs barmhärtighet. (9:9—13; 12:7; 18:21—35) Matteus kände sig mycket uppmuntrad av Jehovas oförtjänta omtanke, och följaktligen återger han några av de mest trösterika ord som Jesus uttalade: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (11:28—30) Dessa kärleksfulla ord måste ha vederkvickt, gett nya krafter åt, den här före detta uppbördsmannen, som troligen inte hade fått höra just annat än förolämpningar av sina landsmän!