Inblick i nyheterna

”Fossilbedrägeri”

Under den rubriken rapporterades i den franska dagstidningen Le Monde det fall som gällde en paleontolog i Indien, vilken ”i 20 år ... uppenbarligen narrade sina kolleger beträffande ursprunget till de fossil som han förelade dem för deras värdering”. Man påstår att ”bedrägeriet” bestod i att han sände dem fossil, som han hade kommit över i Förenta staterna, Afrika, Tjeckoslovakien och Storbritannien, och uppgav att de hade upptäckts i Himalaya. Den här vetenskapsmannen publicerade sina fynd i mer än 300 artiklar. Bedrägeriet drogs fram i ljuset av en australisk vetenskapsman via den brittiska vetenskapliga tidskriften Nature. Han undrade hur det kunde komma sig att en sådan stor mängd tvivelaktiga fynd förblev obestridda under så lång tid.

En möjlig förklaring var enligt Le Monde tystnadslagen, som många av medlemmarna av det vetenskapliga samfundet följer. Det konstaterades i artikeln att detta ”fossilbedrägeri” har ”gjort praktiskt taget alla fakta som [under de 20 senaste åren] samlats beträffande Himalayas geologi värdelösa”.

Detta nya bedrägerifall inom vetenskapen kastar självklart inte tvivel över hela den vetenskapliga världen. Men det skänker ytterligare bevis för att paleontologins argument, när de reses mot bibelns ofelbara exakthet, ofta inte är mer än vad aposteln Paulus kallade ”invändningarna från en kunskap som bara är kunskap till namnet”. — 1 Timoteus 6:20, 1981.

”Fulla av blod”

I Colombia i Sydamerika träffar hänsynslösa narkotikabaroner överenskommelser med unga män om att eliminera rivaler eller att utså panik bland politiker och befolkningen i allmänhet. En sådan sicario, det vill säga en lejd lönnmördare, berättade för reportrar från den spanska dagstidningen Tiempo att kallblodigt mördande är påfrestande. Hur lugnar han sitt samvete? Han förklarade: ”Jag vet att en av Guds lagar är att man inte skall mörda, men i mitt fall är det fråga om någon som måste mörda för att leva. Jag mördar plikttroget därför att jag behöver pengarna. Kan du inte förstå att jag arbetar därför att jag måste leva på något sätt? ... Innan jag går ut för att mörda någon, ber jag till Gud och till Jungfrun att de må beskydda mig.”

Även om detta slag av bortförklaring utan tvivel oförbehållsamt skulle förkastas av katolska teologer, har kyrkliga ledare legaliserat väpnad kamp ”som en sista utväg för att göra slut på ett uppenbart och långvarigt tyranni”. Om teologerna ser genom fingrarna med våld mot politisk orättvisa, skulle det då komma som en överraskning att en del katoliker, i likhet med denne sicario, rättfärdigar mördande på grund av ekonomiska orättvisor? Hur farligt är det inte att urvattna Guds ord!

Den natt då alla tiders största orättvisa höll på att förövas, vilket inbegrep anhållandet, förhörandet och avrättningen av Jesus Kristus, vägrade Jesus att överväga våld av något slag. Han sade till Petrus: ”Alla, som taga till svärd, skola omkomma genom svärd.” (Matteus 26:52, J. P. E. Benelius’ katolska svenska översättning) Hur skulle, logiskt sett, de som tar sin tillflykt till våld kunna förvänta att den allsmäktige Guden skulle lyssna till dem under några som helst omständigheter, eftersom det sägs uttryckligen i Jesajas profetia: ”Om ni än ber mycket, så hör jag inte på det. Era händer är fulla av blod”? — Jesaja 1:15.

”Till kejsaren de ting som är kejsarens”

Skatteflykt är ett tilltagande problem i många länder. Enligt vad som rapporteras i dagstidningen El Diario Vasco är det, till exempel, så i Spanien att både köpare och säljare har vanan att avsiktligt dölja en egendoms verkliga inköpspris. Trots att köparen och säljaren kommer överens om ett pris för själva köpet, redovisas en mycket lägre summa på köpehandlingen. Sedan köpet väl är avslutat, betalas skatt i överensstämmelse med egendomens angivna värde. I El Diario Vasco återges vad notarius publicus José María Segura Zurbano hävdar att fastän de olika notarius publicus inte tar del i bedrägeriet, vet de att värdet på den egendom de registrerar inte är det verkliga. Zurbano noterar ett undantag från denna oärliga vana, när han konstaterar: ”Här i landet ljuger alla och envar, och det enda undantaget är Jehovas vittnen. När de köper eller säljer, är det [egendoms]värde de deklarerar det absolut riktiga.”

Jehovas vittnen är välkända för sin sannfärdighet och ärlighet. De är medvetna om att Jehova Gud förväntar att hans tjänare skall visa sådana egenskaper i allt sitt handlande. Gud hatar ”en lögnaktig tunga” och ”den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd”. I fråga om att betala skatt angav Jesus Kristus normen för sina trogna efterföljare, när han sade: ”Betala tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men de som är Guds till Gud.” — Ordspråksboken 6:6—19; Markus 12:17.