Längre fram i livet smakade jag ett mycket annorlunda te hos en japansk vän. Han bjöd på ett ljusgrönt te i små koppar utan öron, och det smakade inte som det te jag var van vid. Det här teet tyckte jag om! Men en väninna till mig som var med förvånade värden genom att fråga efter mjölk och socker till teet! Vår värd förklarade att man inte dricker japanskt te på det sättet. När jag längre fram bodde i Japan var jag glad över att man där alltid bjöd vänner och besökare på rikligt med japanskt te.

Sedan flyttade jag till Taiwan. Jag undrade om majoriteten av kineserna där drack sådant te som min mamma bjöd på. Så glad jag blev över att man drack grönt te också på Taiwan, även om smaken skilde sig något från det te man drack i Japan.

Det te som jäst minst är grönt te. I Japan, Indien och på Sri Lanka steriliseras bladen med ånga för att de skall jäsa så lite som möjligt. Kineserna däremot steriliserar bladen med torr värme. Grönt te dricks utan tillsatser.