Förkunnarna får undervisning i rättsliga angelägenheter

Allteftersom antalet rättsfall ökade under senare delen av 1920-talet och tiden därefter, blev det nödvändigt för Jehovas vittnen att lära sig hur de skulle gå till väga i rättssaker. J. F. Rutherford var själv advokat och hade tid efter annan tjänstgjort som domare; han insåg därför att förkunnarna behövde få vägledning i sådana frågor. Jehovas vittnen hade i synnerhet sedan år 1926 lagt stor vikt vid att predika från hus till hus på söndagarna och erbjuda böcker som förklarade Bibeln. Men eftersom spridningen av biblisk litteratur på söndagar mötte motstånd, utarbetade broder Rutherford en liten broschyr, Liberty to Preach (Frihet att predika), för att hjälpa förkunnarna i Förenta staterna att förstå vilka rättigheter de hade enligt lagen. Han kunde emellertid inte sköta alla juridiska angelägenheter själv, och därför ordnade han med att andra advokater skulle tjäna vid Sällskapets högkvarter. De hade dessutom ett nära samarbete med ett antal advokater runt om i landet.

Det var omöjligt för advokaterna att personligen framträda inför rätten i alla de tusentals mål som gällde Jehovas vittnens predikoverksamhet, men de kunde ge värdefulla råd. Därför sörjde man för att alla Jehovas vittnen fick grundläggande undervisning i hur de skulle gå till väga i rättssaker. Detta gjordes vid särskilda sammankomster i Förenta staterna år 1932 och senare vid de ordinarie tjänstemötena i församlingarna. Jehovas vittnens årsbok för år 1933 innehöll ett avsnitt med detaljerade ”Anvisningar för tillvägagångssätt vid rättegång” (”Order of Trial” [som senare trycktes på ett separat ark]). De här anvisningarna ändrades allteftersom omständigheterna krävde det. I tidskriften Consolation för 3 november 1937 gavs ytterligare juridisk rådgivning angående särskilda situationer som kunde uppstå.

Med hjälp av dessa upplysningar kunde Jehovas vittnen vanligtvis sköta sitt eget försvar i de lokala domstolarna och behövde inte anlita advokat. Det visade sig att de därigenom ofta kunde avge ett vittnesbörd för domstolen och lägga fram sin sak klart och direkt för domaren, så att målet inte avgjordes enbart på grundval av juridiska formaliteter. När en dom gick vittnena emot, överklagades den nästan alltid. Men en del vittnen gick i fängelse i stället för att anlita en advokat, något som hade varit nödvändigt i en appellationsdomstol.

Då nya situationer uppstod och nya domar skapade prejudikat genom beslut i domstolarna, sände man ut ytterligare upplysningar, så att förkunnarna kunde följa med i utvecklingen. År 1939 tryckte man således broschyren Advice for Kingdom Publishers (Råd till Rikets förkunnare) för att hjälpa bröderna i deras kamp i domstolarna. Två år senare kom en mer omfattande framställning i broschyren Jehovah’s Servants Defended (Till försvar för Jehovas tjänare). I den återgav eller kommenterade man 50 olika amerikanska domstolsbeslut i mål som gällde Jehovas vittnen, förutom ett stort antal andra mål, och förklarade hur man med fördel kunde använda sig av dessa prejudikat. År 1943 fick varje förkunnare ett exemplar av broschyren Freedom of Worship (Religionsfrihet), som man studerade ingående vid tjänstemötena i församlingarna. Förutom att den innehöll ett värdefullt sammandrag av ett antal rättsfall, förklarade den detaljerat de bibliska skälen till ett bestämt tillvägagångssätt. År 1950 följde sedan den uppdaterade broschyren Defending and Legally Establishing the Good News (Att försvara och lagligt stadfästa de goda nyheterna).

Allt detta var en fortskridande undervisning i rättsliga angelägenheter. Målet var emellertid inte att göra Jehovas vittnen till jurister, utan att hålla dörren öppen så att de kunde fortsätta att predika de goda nyheterna om Guds kungarike offentligt och från hus till hus.

[Bilder på sidan 692]

För att hjälpa Jehovas vittnen att bemöta motstånd mot förkunnartjänsten blev det nödvändigt att undervisa dem i rättsliga angelägenheter; här är några av de publikationer som användes