En bildad man

”NI SER ... på hans kallelse av er, bröder, att inte många som var visa i köttsligt avseende blev kallade, inte många mäktiga, inte många av ädel börd.” (1 Korinthierna 1:26) Som dessa ord antyder ligger det en fara i att vara genomsyrad av världslig vishet eller att ha en hög samhällsställning. Sådant kan vara ett hinder för en att godta de goda nyheterna. — Ordspråken 16:5; Markus 10:25.

Men på Paulus’ tid tog några som var visa i köttsligt avseende emot sanningen, och en av dessa var Paulus själv. Välutbildad och tydligen av en framstående familj var Paulus en nitisk evangelieförkunnare. Han visade därigenom att privilegierade människor här i världen kan tjäna Jehova, om deras hjärta är rätt. De kan också använda sina världsliga förmågor i Jehovas tjänst. — Lukas 16:9.

Bördig från Tarsos

Paulus var född i Tarsos, ”en icke obetydlig stad”, som han senare beskrev den. (Apostlagärningarna 21:39) Troligtvis var det där som han inhämtade språkkunskaper — särskilt god insikt i grekiska — som var värdefulla i hans missionärsverksamhet. Genom livet i Tarsos måste Paulus ha kommit i kontakt inte bara med judiska tillvägagångssätt, utan också med hednisk kultur, erfarenheter som han senare i livet gjorde bruk av som apostel till nationerna. Han var i stånd att uttrycka sanningen på ett sådant sätt att de kunde förstå. (1 Korinthierna 9:21) Begrunda till exempel hans tal till athenarna, som återges i kapitel 17 i Apostlagärningarna. Där vävde han skickligt in hänvisningar till den athenska religionen och även ett citat från en av deras skalder i sin framställning av sanningen.

Romersk medborgare

Paulus hade ett annat världsligt företräde. Han var romersk medborgare, och han begagnade också detta för att främja de goda nyheterna. I Filippi blev han och hans följeslagare slagna och fängslade utan rättegång. Det var olagligt att göra detta mot en romersk medborgare, och när Paulus riktade myndigheternas uppmärksamhet på detta, tillät de honom att stanna och betjäna församlingen innan han begav sig i väg till sin nästa bestämmelseort. — Apostlagärningarna 16:37—40.

När Paulus senare framträdde inför ståthållaren Festus, drog han fördel av sitt romerska medborgarskap för att lägga fram sin sak inför kejsaren. Han försvarade alltså de goda nyheterna inför den högsta myndigheten i det romerska riket. — Apostlagärningarna 25:11, 12; Filipperna 1:7.

Paulus fick övning på ett praktiskt sätt, som senare visade sig vara till nytta. Han blev lärd att sy tält, troligtvis av sin far. Tack vare detta kunde han försörja sig i tjänsten, när han inte hade så gott om medel. (Apostlagärningarna 18:1—3) Han fick också en intensiv religiös utbildning. Han uppfostrades som ”farisé, son av fariséer”. (Apostlagärningarna 23:6) Ja, han studerade vid Gamaliels fötter, en av de mest lysande av de judiska lärarna. (Apostlagärningarna 22:3) En sådan utbildning, kanske jämförbar med en utmärkt universitetsutbildning i våra dagar, tyder på att hans familj var ganska framstående.

En rätt syn

Paulus’ bakgrund och fostran erbjöd en ljus framtid inom judaismen. Han kunde ha gått långt. Men sedan Paulus hade godtagit att Jesus var Messias, förändrades hans mål. När han skrev till filipperna, beskrev han en del av sina tidigare världsliga företräden och sade: ”Vad som var vinst för mig, detta har jag ansett som förlust på grund av Kristus. Ja, vad den saken angår, anser jag verkligen också allt vara förlust på grund av det oändligt större värdet i kunskapen om Kristus Jesus, min Herre.” — Filipperna 3:7, 8.

Denne lärde man såg inte med längtan tillbaka på vad han kunde ha gjort med sin världsliga utbildning. Han använde inte heller den ”stora lärdomen” till att imponera på andra. (Apostlagärningarna 26:24; 1 Korinthierna 2:1—4) I det han i stället satte full tro till Jehova Gud, hänsyftade han på sina tidigare utsikter, när han sade: ”I det jag glömmer de ting jag har bakom mig och sträcker mig mot de ting jag har framför mig, jagar jag hän emot målet efter priset, Guds kallelse uppåt medelst Kristus Jesus.” (Filipperna 3:13, 14) Paulus satte värde på andliga ting.

Paulus använde i alla fall sin tidigare övning i Jehovas tjänst. När han sade om judarna: ”Jag ger dem nämligen vittnesbörd att de har nitälskan för Gud”, talade han av personlig erfarenhet. (Romarna 10:2) Som utövande farisé hade han verkligen nitälskan för Gud och för Skriften. Sedan Paulus blivit kristen, blandades hans nitälskan med exakt kunskap, och han kunde använda sin tidigare utbildning för ett rättfärdigt syfte. I boken Hebréerna, till exempel, använde han sin ingående kunskap om israeliternas historia och tillbedjan i templet för att visa överlägsenheten hos den kristna tingens ordning.

I våra dagar ger en del som är visa i köttslig bemärkelse också gensvar på de goda nyheterna. Människor med alla slags utbildningskvalifikationer, såväl som medlemmar av alla slags yrken och verksamhetsgrenar, har tagit emot sanningen och gjort bruk av sin tidigare fostran i Jehovas tjänst. Men vilken världslig utbildning kristna än har förlorar de aldrig ur sikte att de viktiga egenskaperna är andliga. Dessa är ”de viktigare tingen”, eftersom de kan leda oss till evigt liv. — Filipperna 1:10.