Bli herre över TV-n innan den blir herre över dig
TELEVISIONEN rymmer oanade möjligheter. När den amerikanska TV-industrin försökte övertala utvecklingsländerna att skaffa sig TV, tecknade man upp visioner om en utopisk TV-värld. Hela länder skulle förvandlas till skolsalar, och till och med människor i de mest avlägsna trakter skulle kunna ta del i undervisningsprogram om sådana viktiga ämnen som jordbruksmetoder, jordförbättring och familjeplanering. Barnen kunde få lära sig fysik och kemi och dra nytta av ett växande kulturutbyte.
Dessa framtidsvisioner skingrades i stor utsträckning när den kommersiella televisionen gjorde sitt inträde på scenen — men inte helt och hållet. Till och med ordföranden i en amerikansk kommission som behandlade masskommunikation, Federal Communications Commission, Newton Minow, som i ett tal år 1961 kallade televisionen ”en gigantisk öken”, erkände i samma tal att detta medium hade en del betydande prestationer och utmärkta exempel på god underhållning på sin meritlista.
Detta är givetvis sant också i våra dagar. Televisionens nyhetssändningar håller oss informerade om vad som händer i världen. Naturprogrammen ger oss glimtar av sådant som vi kanske annars aldrig skulle få se: gracen hos en kolibri, filmad i slow motion, som tycks simma fram genom luften; egendomligt dansande blommor, fotograferade med tidsförskjutning, som skjuter upp ur jorden i en explosion av färger. Man sänder också många kulturella evenemang, till exempel baletter, symfonier och operor. Till allt detta kommer TV-pjäser, filmer och andra program — somliga intellektuella och faktaspäckade, andra helt enkelt roande och underhållande.
Det finns också pedagogiska program för barn. National Institute of Mental Health i USA rapporterar att precis som barn kan bli aggressiva av att titta på våldsprogram, kan de också lära sig att bli osjälviska, vänliga och sansade av att se goda föredömen i TV. Program om hur man skall handla i nödsituationer har till och med räddat livet på en del barn. Vance Packard skriver således i sin bok Our Endangered Children (Våra utsatta barn): ”De upprörda eller förtvivlade föräldrar som ställer upp TV-n på vinden går förmodligen till överdrift, såvida de inte helt har förlorat kontrollen över barnens TV-vanor.”
Hur man blir herre över TV-n
Den viktigaste frågan för både vuxna och barn är: Är vi herre över TV-n, eller är den herre över oss? Det enda sättet för somliga personer att bli herre över TV-n är, som Vance Packard påpekade, att göra sig av med den. Men många andra har kommit på olika sätt att kontrollera sitt TV-tittande och ändå utnyttja dess fördelar. Här följer några förslag:
✔ Anteckna under en vecka eller två vilka TV-program du och din familj tittar på. Räkna samman antalet timmar i slutet av perioden och fråga er själva om ert TV-tittande varit värt den tid det tagit.
✔ Titta på TV-program — inte bara på TV. Gå i förväg igenom TV-programmen i tidningen för att se om det finns något som är värt att titta på.
✔ Avsätt viss tid till samtal och samvaro i familjen.
✔ Somliga experter varnar för att låta barn och ungdomar i lägre tonåren få ha egen TV i sitt rum. Det kan då vara svårare för föräldrarna att övervaka vilka program barnen tittar på.
✔ En videobandspelare kan vara till hjälp, om familjen har råd med en sådan. Genom att hyra trevliga videofilmer eller spela in program av hög kvalitet och titta på dem när det passar familjen kan du använda videobandspelaren för att kontrollera vad som visas på din TV — och när. Ett varningens ord är dock på sin plats: Om videon inte används på rätt sätt, kan den få familjen att tillbringa ännu mer tid framför TV-apparaten och kan öppna vägen för omoraliska videofilmer.
Vem är din lärare?
En människa är en veritabel inlärningsmaskin. Våra sinnen suger ständigt åt sig information från omgivningen och matar hjärnan med över 100.000.000 signaler varje sekund. Vi kan i viss utsträckning påverka innehållet i detta informationsflöde genom att tänka på vad vi matar vårt sinne med. Som tydligt framgår av televisionens historia kan en människas mentala och andliga hälsa bli fördärvad av det hon tittar på, likaväl som hennes fysiska hälsa kan bli fördärvad genom olämplig kost.
Hur skall vi då lära känna världen omkring oss? Vilka informationskanaler kommer vi att välja? Vem eller vad kommer att bli vår lärare? Följande ord av Jesus Kristus är tankeväckande i detta sammanhang: ”En elev står inte över sin lärare, men var och en som är fullt utbildad kommer att bli lik sin lärare.” (Lukas 6:40, New International Version) Om vi tillbringar för mycket tid med televisionen som vår lärare, kan vi börja ta efter den — lägga oss till med de värderingar och normer som den representerar. Som Ordspråksboken 13:20 (NW) uttrycker det: ”Den som vandrar med de visa kommer att bli vis, men den som umgås med de enfaldiga kommer det att gå illa.”
Även då TV inte för in ”enfaldiga” eller omoraliska personer i vårt hem, utelämnar den ändå något mycket viktigt. Det stora flertalet TV-program gör inte ens något försök att tillgodose ett behov som alla människor har gemensamt: det andliga behovet. TV kanske är bra på att beskriva vilken kaotisk situation världen befinner sig i, men vad gör den för att förklara varför människan inte tycks kunna styra sig själv? Den kanske är bra på att beskriva skapelsens under, men vad gör den för att dra oss närmare vår Skapare? Den kanske för oss till jordens fyra hörn, men kan den tala om för oss om människan någonsin kommer att få leva där i fred?
Inget ”fönster mot världen” är fullständigt, om det inte ger oss svar på sådana viktiga andliga frågor. Det är just detta som gör bibeln så värdefull. Den ger oss ett ”fönster mot världen” från vår Skapares perspektiv. Den är skriven för att hjälpa oss förstå meningen med livet och ge oss ett säkert hopp för framtiden. På bibelns blad kan vi finna tillfredsställande svar på livets mest komplicerade frågor. De bara väntar på att bli lästa i denna bok, som aldrig upphör att fascinera oss.
Men om vi inte begränsar vårt TV-tittande, hur skall vi då få tid att läsa bibeln?