• Platsen där sann och falsk gudsdyrkan drabbade samman
    Vakttornet – 2004 | 15 december

    • Artemistemplet skakas i sina grundvalar

      Tillbedjan av Artemis var fast rotad i Efesos. Före kung Kroisos tid var modergudinnan Kybele centralgestalten inom det religiösa livet i området. Genom att etablera ett mytologiskt släktskap mellan Kybele och det grekiska panteon hoppades Kroisos kunna upprätta en religiös gestalt som kunde accepteras både av greker och av icke-greker. Med hans stöd började man i mitten av 500-talet f.v.t. bygga ett tempel åt Kybeles efterträdare, Artemis.

      Templet var en milstolpe inom grekisk byggnadskonst. Aldrig tidigare hade så stora marmorblock använts för att uppföra en byggnad av sådan storlek och karaktär. Men år 356 f.v.t. förstördes templet i en brand. Det lika storslagna återuppbyggda templet gav arbete åt många och var ett välbesökt mål för pilgrimer. Det byggdes på en omkring 73 meter bred och 127 meter lång bottenplatta och var ungefär 50 meter brett och 105 meter långt. Det betraktades som ett av världens sju underverk. Men det var inte alla som jublade. Filosofen Herakleitos från Efesos liknade templets mörka altargång vid uselhetens mörker, och han ansåg att tempelmoralen var värre än djurens. I vilket fall verkade Artemis helgedom i Efesos i de flestas ögon kunna bestå för alltid. Men historien bevisade motsatsen. I boken Ephesos—Der neue Führer (Efesos – den nya guiden) sägs det: ”Under 100-talet [v.t.] började tillbedjan av Artemis och andra av panteons etablerade gudomar snabbt tappa mark.”

      På 200-talet v.t. skakades Efesos av ett kraftigt jordskalv. Dessutom kom sjöfarande goter från Svarta havet och plundrade Artemistemplet på dess imponerande skatter och satte sedan eld på det. I den nyss citerade boken sägs det: ”Artemis kunde inte skydda sitt eget hus. Med tanke på det nederlaget, hur länge skulle hon kunna fortsätta att betraktas som stadens beskyddarinna?” (Psalm 135:15–18)

      Till sist, mot slutet av 300-talet v.t., gjorde den romerske kejsaren Theodosius I ”kristendomen” till statsreligion. Inom kort började man använda det tidigare så ansedda Artemistemplet som stenbrott och hämtade byggnadsmaterial därifrån. Tillbedjan av Artemis förbleknade helt. Angående ett epigram, i vilket templet prisades som ett av den forntida världens underverk, har en okänd kommentator sagt: ”Det är nu en i högsta grad öde och eländig plats.”