Jesus kommer till templet tidigt på morgonen. Dagen före hade han inte kunnat undgå att bli uppbragt över den skändliga kommersialiseringen av tillbedjan av hans Fader, Jehova Gud. Med brinnande nit börjar han därför kasta ut dem som köper och säljer i templet. Därefter stöter han omkull de giriga växlarnas bord och bänkarna för dem som säljer duvor och utropar: ”Det är skrivet: ’Mitt hus skall kallas ett bönehus’, men ni gör det till en rövarhåla.” — Matteus 21:12, 13.

De främsta prästerna, de skriftlärda och de främsta av folket avskyr Jesu handlingssätt och offentliga undervisning. De vill ingenting hellre än att döda honom! Men de vågar inte göra det, för allt folket häpnar över Jesu undervisning och fortsätter ”att hänga fast vid honom för att höra honom”. (Lukas 19:47, 48)

”En rövarhåla”

JESUS hade goda skäl att säga att de giriga köpmännen hade förvandlat Guds tempel till ”en rövarhåla”. (Matteus 21:12, 13) För att kunna betala tempelskatten måste judar och proselyter från andra länder växla sin utländska valuta till ett godkänt betalningsmedel. Alfred Edersheim förklarar i sin bok The Life and Times of Jesus the Messiah att penningväxlarna brukade starta sin bankrörelse i provinserna den 15 adar, en månad före påskhögtiden. Med början den 25 adar flyttade de sin verksamhet till tempelområdet i Jerusalem för att dra fördel av den enorma tillströmningen av judar och proselyter. Dessa bankirer gjorde lysande affärer, eftersom de tog ut en avgift för varje mynt de växlade. Att Jesus kallade dem rövare tyder på att avgifterna var så höga att det var rena utpressningen mot de fattiga.

Somliga hade inte heller möjlighet att ta med sig egna offerdjur. De som gjorde det måste låta djuret undersökas av en kontrollant i templet — mot en avgift. Många ville inte riskera att få sitt djur underkänt efter att ha fört det med sig så lång väg och köpte därför ett enligt levitisk lag ”godkänt” djur av korrupta köpmän i templet. ”Mången fattig bonde blev här alldeles flådd”, säger en forskare.

Det finns belägg för att den tidigare översteprästen Hannas och hans familj hade ekonomiska intressen i den kommersiella verksamheten i templet. Rabbinska skrifter talar om ”Hannas’ söners [tempel]basar”. Intäkter från penningväxlingen och från försäljningen av djur inom tempelområdet var en av deras viktigaste inkomstkällor. En forskare hävdar att Jesu ingripande mot köpmännen i templet ”icke endast [var riktat] mot prästernas anseende som ledare, utan ville träffa dem i deras penningpungar”. Hur det än må förhålla sig med den saken, var hans fiender verkligen angelägna om att röja honom ur vägen! — Lukas 19:45–48.