1–3. a) Varför måste Hesekiel ha blivit uppmuntrad av tempelsynen? (Se den inledande bilden.) b) Vad ska vi gå igenom i det här kapitlet?

HESEKIEL har nu hunnit bli 50 år och kan se tillbaka på ett kvarts sekel i fångenskap. Templet i Jerusalem ligger sedan länge i ruiner. Om Hesekiel någonsin drömde om att få tjäna som präst där så är de drömmarna lika grusade som templet. Det kommer att dröja ytterligare 56 år innan fångenskapen är slut, så Hesekiel vet att han förmodligen inte kommer att leva tillräckligt länge för att få se Jehovas folk återvända till sitt hemland och än mindre få se templet återuppbyggt. (Jer. 25:11) Blir han kanske vemodig när han tänker på det?

² Tänk så kärleksfullt att Jehova ger sin trogne tjänare Hesekiel en mycket omfattande och detaljerad syn just vid den här tiden, en syn som helt säkert kommer att ge honom hopp och tröst. I synen förs han tillbaka till sitt hemland och ställs på ett mycket högt berg. Där uppe möts han av en ängel som blänker som koppar, och ängeln tar med honom på en omfattande rundvandring i ett imponerande tempelkomplex. (Läs Hesekiel 40:1–4.) Allt känns så verkligt! För Hesekiel måste den här upplevelsen vara trosstärkande och överväldigande, men säkert lite förbryllande också. Det finns mycket han känner igen i det här templet, men samtidigt skiljer det sig väldigt mycket från templet som fanns i Jerusalem.

³ Den här spännande synen fyller de nio sista kapitlen i Hesekiels bok. Vi ska nu se närmare på vilken inställning vi behöver ha när vi undersöker synen och försöker förstå den. Sedan ska vi få svar på om det som Hesekiel såg var det stora andliga tempel som aposteln Paulus utförligt behandlade flera hundra år senare. Till sist ska vi gå igenom vad synen hade för innebörd för Hesekiel och de andra judarna i landsflykt.

Behovet av en annan infallsvinkel

4. Hur har tempelsynen förklarats tidigare, men vad har vi kommit fram till?

⁴ Tidigare har det sagts i våra publikationer att Hesekiel såg Jehovas stora andliga tempel, det tempel som aposteln Paulus blev inspirerad att skriva om i sitt brev till hebréerna.a Därför verkade det logiskt att vi skulle kunna hitta en symbolisk, eller motbildlig, betydelse i många av inslagen i Hesekiels tempelsyn, med Paulus genomgång av tälthelgedomen som utgångspunkt. Men efter ytterligare studium, bön och begrundan har vi förstått att Hesekiels tempelsyn kräver en enklare förklaring.

5, 6. a) Vad sa Paulus om några av detaljerna i tälthelgedomen, och hur visade han ödmjukhet? b) Hur kan vi rent principiellt föra över den tanken på vår genomgång av Hesekiels tempelsyn?

⁵ Det verkar förståndigt att inte försöka hitta en profetisk eller symbolisk innebörd i varenda detalj i Hesekiels tempelsyn. Varför det? Vi kan belysa det med ett intressant exempel. När Paulus skrev om tälthelgedomen och det andliga templet nämnde han olika föremål i tälthelgedomen, till exempel det gyllene rökelsekaret, förbundsarkens lock och den gyllene krukan med mannat. Sa han något om att de här föremålen hade en profetisk innebörd? Nej, den heliga anden vägledde honom uppenbarligen inte till att göra det. Paulus skrev i stället: ”Just nu ska vi inte gå in på det här i detalj.” (Hebr. 9:4, 5) Han var villig att följa den heliga andens ledning och ödmjukt vänta på Jehova. (Hebr. 9:8)

⁶ I princip kan vi tänka likadant när det gäller Hesekiels tempelsyn. Även den innehåller många detaljer. Det bästa vi kan göra är att vänta på att Jehova ska ge oss mer klarhet, om så behövs. (Läs Mika 7:7.) Men ska vi därmed dra slutsatsen att Jehovas ande inte har spritt mer ljus över den här synen? Nej, inte alls!

Såg Hesekiel det stora andliga templet?

7, 8. a) Vilken förståelse har nu blivit justerad? b) Hur skilde sig templet i Hesekiels syn från det andliga tempel som Paulus beskrev?

⁷ Som nämndes tidigare har det i många år förklarats i våra publikationer att Hesekiel såg Jehovas stora andliga tempel, det som Paulus blev inspirerad att skriva om i sitt brev till hebréerna. Men ytterligare studium har fått oss att dra slutsatsen att Hesekiel inte kan ha sett det stora andliga templet. Varför inte det?

⁸ För det första: Templet som Hesekiel såg passar inte ihop med Paulus inspirerade förklaring. Tänk på följande: Paulus visade tydligt att tälthelgedomen på Moses tid var en skugga av någonting större. Tälthelgedomen hade – precis som Salomos och Serubbabels tempel, som var byggda efter samma grundläggande mönster – en avdelning som kallades ”det allra heligaste”. Paulus kallade den avdelningen ”en helig plats som är gjord med människohänder” och förklarade att den bara var ”en bild av verkligheten”, inte verkligheten själv. Vad var det som var verkligheten? Paulus förklarade: ”Själva himlen.” (Hebr. 9:3, 24) Men såg Hesekiel in i himlen? Nej. Ingenting i Hesekiels syn tyder på att det han såg var något himmelskt. (Jämför Daniel 7:9, 10, 13, 14.)

9, 10. Vilken skillnad som har med offer att göra kan man se mellan templet i Hesekiels syn och det stora andliga tempel som Paulus beskrev?

⁹ En ännu tydligare skillnad mellan Hesekiels tempelsyn och Paulus beskrivning har med offer att göra. Hesekiel hörde att folket, hövdingarna och prästerna fick utförliga anvisningar som gällde frambärandet av offer. De skulle frambära offer för sina egna synder, och de skulle också frambära gemenskapsoffer, som de förmodligen fick äta av i templets matsalar. (Hes. 43:18, 19; 44:11, 15, 27; 45:15–20, 22–25) Frambärs sådana återkommande offer i det stora andliga templet?

¹⁰ Svaret är klart och tydligt. Paulus förklarade: ”När Kristus kom som överstepräst för att förmedla allt det goda som vi redan upplever gick han in i det större och fullkomligare tält som inte är gjort med människohänder, det vill säga som inte är jordiskt. Han gick in till den heliga platsen, inte med bockars och ungtjurars blod, utan med sitt eget blod. Han gjorde det en gång för alla och befriade oss för evigt.” (Hebr. 9:11, 12) Så i det stora andliga templet frambärs ett enda offer, en enda gång. Det är lösenoffret, och det frambärs av den större översteprästen själv, Jesus Kristus. Det är alltså uppenbart att templet i Hesekiels syn, där många bockar och tjurar frambars som offer, inte var det stora andliga templet.

11. Varför var det inte Guds rätta tid att uppenbara sanningar om det stora andliga templet på Hesekiels tid?

¹¹ Det här leder oss in på det andra skälet till att Hesekiel inte kan ha sett det stora andliga templet: Det var inte Guds rätta tid att uppenbara sådana sanningar. Kom ihåg att Hesekiels syn i första hand riktade sig till judarna i Babylon. De stod under Moses lag. Efter fångenskapen skulle de återvända till Jerusalem, följa de lagar som gällde för ren tillbedjan och bygga upp templet och altaret. Och som det senare visade sig skulle de fortsätta frambära offer där i närmare 600 år. Tänk dig in i hur judarna skulle ha påverkats om Hesekiel hade fått en syn av det andliga templet – ett tempel där översteprästen offrade sitt eget liv, varefter alla andra offer avskaffades! Hur skulle de ha uppfattat en sådan syn? Skulle inte det ha försvagat deras beslutsamhet att följa Moses lag? Som alltid avslöjar Jehova sanningar i precis rätt tid och när hans folk är redo.

12–14. Hur ska vi se på Hesekiels tempelsyn i förhållande till Paulus förklaring av det andliga templet? (Se rutan ”Olika tempel, olika lärdomar”.)

¹² Så hur ska vi se på Hesekiels tempelsyn i förhållande till Paulus förklaring av det andliga templet? Kom ihåg att Paulus inte utgick från Hesekiels tempelsyn i sitt resonemang, utan från tälthelgedomen på Moses tid. Paulus nämnde visserligen flera saker som också fanns i Salomos och Serubbabels tempel och även förekom i Hesekiels tempelsyn. Men på det hela taget hade Hesekiel och Paulus olika fokus.b De beskriver alltså inte samma sak, utan deras skrifter kompletterar varandra. Hur då?

¹³ Vi kan se på förhållandet mellan de två bibelavsnitten på följande sätt: Paulus lär oss mycket om Jehovas anordning för tillbedjan, medan Hesekiel lär oss mycket om Jehovas normer för tillbedjan. För att undervisa oss om Jehovas anordning för ren tillbedjan förklarar Paulus vad olika saker i det andliga templet betyder, till exempel översteprästen, offren, altaret och det allra heligaste. Men för att betona Jehovas höga normer för ren tillbedjan ger Hesekiels tempelsyn oss en detaljerad bild som hjälper oss att dra ut viktiga lärdomar om dessa normer.

¹⁴ Innebär den här justerade förståelsen att Hesekiels syn är av mindre betydelse för oss i dag? Nej, absolut inte. För att förstå hur vi kan ha nytta av den ska vi se närmare på hur den måste ha varit till nytta för de trogna judar som levde på Hesekiels tid och därefter.

Vad betydde synen för judarna i landsflykt?

15. a) Vilket övergripande budskap förmedlade Hesekiels syn? b) Vilken kontrast finner vi mellan Hesekiel 8 och Hesekiel 40–48?

¹⁵ För att få Bibelns svar på den frågan ska vi se på några besläktade frågor som kommer att hjälpa oss att få hela bilden klar för oss. För det första: Vad var synens övergripande profetiska budskap? Helt enkelt att ren tillbedjan skulle återställas! Det här var säkert helt uppenbart för Hesekiel. Han hade redan skrivit det som nu är kapitel 8 i hans bibelbok. Där hade Jehova gett honom en tydlig bild av allt det hemska som pågick i templet i Jerusalem. Hesekiel måste ha tyckt att det var underbart att få skriva i detalj om en slående kontrast till det, som vi nu kan läsa om i kapitel 40 till 48. Här ser vi ren tillbedjan, inte alls fördärvad, utan precis så som den borde ha varit – ett fullkomligt exempel på tillbedjan av Jehova enligt Moses lag.

16. Hur bekräftade Hesekiels tempelsyn det som Jesaja hade förutsagt långt tidigare?

¹⁶ För att tillbedjan av Jehova skulle kunna återställas till sitt rätta tillstånd behövde den bli upphöjd. Mer än hundra år tidigare hade profeten Jesaja blivit inspirerad att skriva: ”I de sista dagarna ska berget med Jehovas hus bli fast grundat ovanför bergens toppar, och det ska lyftas upp över höjderna.” (Jes. 2:2) Det är tydligt att Jesaja förutsade att den rena tillbedjan av Jehova skulle bli återställd och upphöjd, som om den hade lyfts upp på det högsta av alla berg. Och var befann sig Hesekiel i sin syn? ”På ett mycket högt berg”, där han såg Jehovas hus! (Hes. 40:2) Hesekiels syn var alltså en bekräftelse på att ren tillbedjan skulle återställas.

17. Ge en kort överblick av kapitel 40 till 48 i Hesekiels bok.

¹⁷ Vi kan börja med en kort överblick av vad Hesekiel fick se och höra enligt kapitel 40 till 48 i hans bibelbok. Han såg på när ängeln mätte portarna, muren, förgårdarna och tempelhelgedomen. (Hes. 40–42) Sedan hände något mycket spännande: Jehova själv kom och fyllde templet med härlighet! Han tillrättavisade sitt egensinniga folk, prästerna och hövdingarna. (Hes. 43:1–12; 44:10–31; 45:9–12) Hesekiel såg en flod som rann från helgedomen. Den var livgivande och förde med sig många välsignelser när den rann ut i Döda havet. (Hes. 47:1–12) Han såg också att landet delades upp i exakta andelar, och den rena tillbedjan hade sin plats nära landets mitt. (Hes. 45:1–8; 47:13–48:35) Vad var helhetsintrycket? Det är tydligt att Jehova försäkrade sitt folk om att ren tillbedjan skulle återställas och upphöjas. Han skulle välsigna templet med sin närvaro, och därifrån skulle han låta välsignelser, som läkedom, liv och ordning, flöda till det återställda landet.

18. Var det meningen att tempelsynen skulle uppfattas bokstavligt? Förklara.

¹⁸ För det andra: Var det meningen att synen skulle uppfattas bokstavligt? Nej. Hesekiel och de landsmän han beskrev synen för förstod säkert på en gång att den inte skulle uppfattas bokstavligt. Varför inte det? Tänk på att Hesekiel såg att templet låg på ”ett mycket högt berg”. De orden stämde bra överens med Jesajas profetia, men inte med platsen för det bokstavliga templet. Salomos tempel hade legat på berget Moria i Jerusalem, och det var där det en dag skulle byggas upp igen. Men var det ”ett mycket högt berg”? Nej. I samma område fanns det faktiskt andra berg som var lika höga eller ännu högre. Dessutom var själva tempelkomplexet som Hesekiel såg gigantiskt. Det muromgärdade området runt templet var alldeles för stort för att rymmas på toppen av Moria. Det skulle inte ens ha rymts innanför Jerusalems stadsgräns på Salomos tid. Judarna förväntade sig säkert inte heller att en bokstavlig flod skulle rinna från tempelhelgedomen och göra vattnet i Döda havet friskt. Slutligen var terrängen så bergig i det utlovade landet att det inte skulle gå att dela upp landet till stammarna i så raka, parallella landremsor som det beskrivs i synen. Så det är uppenbart att synen inte skulle tolkas bokstavligt.

19–21. Vilken effekt ville Jehova att synen skulle ha på folket, och varför kan den mycket väl ha fått den effekten på dem?

¹⁹ För det tredje: Vilken effekt var det meningen att synen skulle få på folket på Hesekiels tid? När de blev påminda om Jehovas höga normer för ren tillbedjan borde det ha väckt skamkänslor hos dem. Jehova uppmanade Hesekiel: ”Beskriv templet för israeliterna.” Hesekiel skulle vara så noggrann i sin beskrivning att israeliterna rentav skulle kunna ”studera ritningen”. Varför skulle de begrunda templets utformning? Som vi har sett var det inte för att de skulle bygga templet. Nej, som Jehova sa var det för att de skulle skämmas för sina synder. (Läs Hesekiel 43:10–12.)

²⁰ Varför kan den här synen ha påverkat samvetet hos uppriktiga människor och fått dem att skämmas? Lägg märke till vad Jehova sa till Hesekiel: ”Människoson, var uppmärksam, och titta och lyssna noga på allt som jag berättar för dig om de stadgar och lagar som gäller Jehovas tempel.” (Hes. 44:5) Gång på gång fick Hesekiel höra om stadgar och lagar. (Hes. 43:11, 12; 44:24; 46:14) Ofta blev han också påmind om Jehovas normer, vad som är hans måttstock, till och med när det gällde längdmått och viktmått. (Hes. 40:5; 45:10–12; jämför Ordspråksboken 16:11.) Bara i den här synen använde Hesekiel orden för ”mått” och ”mäta” över 50 gånger på grundspråket.

²¹ Mått, vikter, lagar, stadgar – vad var det Jehova ville säga till sitt folk? Det verkar som att han med ett kraftfullt språk ville påminna dem om denna viktiga sanning: Han ensam är den som ställer upp normerna för ren tillbedjan. De som hade avvikit från hans normer behövde känna skam! Men hur hjälpte den här synen judarna att förstå det? I nästa kapitel ska vi se på några specifika exempel. Det kommer att hjälpa oss att se ännu tydligare vad den här speciella synen har för innebörd för oss i dag.

1, 2. a) Vad lärde vi oss om Hesekiels tempelsyn i förra kapitlet? b) Vilka två frågor ska vi gå igenom i det här kapitlet?

I FÖRRA kapitlet lärde vi oss att det tempel som Hesekiel såg i sin syn inte var det stora andliga tempel som aposteln Paulus behandlade flera hundra år senare. Vi såg också att syftet med synen var att lära Guds folk hur viktiga Guds normer för ren tillbedjan är. Det var bara genom att följa dessa normer som de kunde få ett gott förhållande till Jehova igen. Så vi förstår varför Jehova betonade den här nyckeltanken två gånger i samma vers: ”Detta är lagen om templet.” (Läs Hesekiel 43:12.)

² Nu behöver vi se närmare på två frågor till. För det första: Vilka specifika lärdomar om Jehovas normer för ren tillbedjan kan judarna på Hesekiels tid ha hämtat från den här tempelsynen? Svaret på den frågan hjälper oss att besvara vår nästa fråga: Vad betyder synen för oss i de här kritiska sista dagarna?

Vilka lärdomar förmedlade synen i forna tider?

3. Varför kan templets placering i synen ha fått folket att skämmas?

³ För att besvara den första frågan ska vi koncentrera oss på några framträdande detaljer i tempelsynen. Det höga berget. Templets placering fick förmodligen folket att tänka på profeten Jesajas uppmuntrande återställelseprofetia. (Jes. 2:2) Men vad var lärdomen i att Jehovas hus låg på ett mycket högt berg? Att ren tillbedjan skulle vara upphöjd och upplyft och stå högt över allt annat. Naturligtvis är den rena tillbedjan upphöjd i sig själv, eftersom den är en anordning från den Gud som ”står högt över alla andra gudar”. (Ps. 97:9) Men folket hade inte gjort sin del. Under flera hundra år hade de gång på gång låtit den rena tillbedjan bli fördärvad, förorenad och vanhelgad. Nu när bilden av Jehovas heliga hus målades upp för dem – upphöjt till den storslagna och framträdande plats det förtjänade – måste det ha väckt skamkänslor hos människor med rätt hjärteinställning.

4, 5. Vilken lärdom kan de höga tempelportarna ha förmedlat till dem som lyssnade till Hesekiel?

⁴ De höga portarna. I början av synen såg Hesekiel att ängeln mätte portarna. De var 30 meter höga! (Hes. 40:14) Inne i portbyggnaderna fanns vaktkamrar. Vad kan allt det här ha väckt för tankar hos dem som studerade ritningarna? Jehova sa till Hesekiel: ”Lägg noga märke till ingången till templet.” Varför skulle han göra det? Därför att folket hade låtit människor som var ”oomskurna till både kropp och hjärta” gå in i Guds heliga hus för tillbedjan. Vad hade det lett till? Jehova sa att de hade vanhelgat hans tempel. (Hes. 44:5, 7)

⁵ De som var fysiskt oomskurna hade brutit mot en tydlig befallning från Gud som gick tillbaka ända till Abrahams dagar. (1 Mos. 17:9, 10; 3 Mos. 12:1–3) Men de som hade oomskurna hjärtan hade ett allvarligare problem. De var envisa, upproriska och oemottagliga för Jehovas råd och vägledning. Sådana människor borde inte ha fått gå in i Jehovas heliga hus för tillbedjan! Jehova hatar hyckleri, och hans folk hade låtit hyckleriet flöda i hans hus. Portarna och vaktkamrarna i tempelsynen förmedlade en tydlig lärdom: Nu får det vara slut med de här missförhållandena! De upphöjda normerna för att få träda in i Guds hus måste upprätthållas. Detta var en förutsättning för att Jehova skulle välsigna sitt folks tillbedjan.

6, 7. a) Vilket budskap förmedlade muren runt tempelkomplexet? b) Hur hade Jehovas folk tidigare behandlat hans hus? (Se fotnoten.)

⁶ Den omgivande muren. Ett annat framträdande drag i tempelsynen var muren kring hela tempelområdet. Hesekiel säger att varje sida av muren var 500 stavlängder, drygt 1,5 kilometer! (Hes. 42:15–20) Men själva tempelbyggnaderna och förgårdarna bildade en kvadrat där varje sida bara var 500 alnar, ca 260 meter. (Hes. 45:2) Det fanns alltså ett stort område runt omkring templet, och det området omgärdades av den yttre muren.a Varför det?

⁷ Jehova sa: ”Nu måste de sluta vara otrogna mot mig och avlägsna sina kungars lik från mig, och jag ska bo bland dem för evigt.” (Hes. 43:9) Deras ”kungars lik” syftade förmodligen på avgudar. Så med hjälp av den rejält tilltagna yttre muren sa Jehova i själva verket: ”Håll all sådan orenhet borta från mig. Kom inte ens i närheten med det.” Om de höll sin tillbedjan ren skulle Jehova välsigna dem med sin närvaro.

8, 9. Vad blev tydligt när Jehova tillrättavisade de ansvariga männen?

⁸ De ansvariga männen tillrättavisas. Jehova gav också bestämda men kärleksfulla råd till de män som hade stort ansvar bland folket. Han tillrättavisade de leviter som övergav honom när folket började ägna sig åt avgudadyrkan, men däremot berömde han Sadoks söner för att de ”tog hand om plikterna i ... [hans] helgedom när israeliterna vände sig bort från” honom. Han behandlade varje grupp rättvist och tog hänsyn till deras handlingar. (Hes. 44:10, 12–16) Även Israels hövdingar blev strängt tillrättavisade. (Hes. 45:9)

⁹ Jehova visade alltså tydligt att män som hade myndighet och utövade tillsyn var ansvariga inför honom för hur de skötte sina uppgifter. De var inte undantagna från råd, tillrättavisning och korrigering. Tvärtom, de skulle ju ta ledningen i att upprätthålla Jehovas normer!

10, 11. Vad visar att en del av de judar som återvände tog till sig av lärdomarna i Hesekiels syn?

¹⁰ Tillämpade de judar som återvände från fångenskapen lärdomarna från Hesekiels syn? Vi kan naturligtvis inte veta exakt hur trogna män och kvinnor tänkte kring den här storslagna synen. Men Guds ord ger oss en hel del upplysningar om vad folket gjorde och hur de betraktade den rena tillbedjan av Jehova. Tillämpade de principerna i Hesekiels syn? Ja, i viss utsträckning, särskilt om man jämför med hur deras upproriska förfäder levde före fångenskapen i Babylon.

¹¹ Trogna män som profeterna Haggaj och Sakarja, prästen och avskrivaren Esra och ståthållaren Nehemja försökte verkligen lära folket sådana principer som de vi hittar i Hesekiels tempelsyn. (Esr. 5:1, 2) De lärde folket att ren tillbedjan måste vara upphöjd och komma före det materiella och ens egna intressen. (Hagg. 1:3, 4) De var noga med att Guds normer för tillbedjan skulle respekteras. Ett exempel på det är att Esra och Nehemja gav folket kraftfulla uppmaningar att sända bort sina utländska hustrur, som försvagade deras andlighet. (Läs Esra 10:10, 11; Neh. 13:23–27, 30) Hur var det med avgudadyrkan? Det verkar som att nationen efter landsflykten till slut utvecklade ett hat mot denna synd, som så ofta hade utgjort ett problem för dem under historiens gång. Och hur var det med prästerna och hövdingarna, eller furstarna? Som Hesekiels syn visade fick även de råd och tillrättavisning av Jehova. (Neh. 13:22, 28) Många följde ödmjukt denna vägledning. (Esr. 10:7–9, 12–14; Neh. 9:1–3, 38)

12. Hur välsignade Jehova judarna efter landsflykten?

¹² Detta ledde till att Jehova välsignade sitt folk. De kunde njuta av andligt välstånd, ordning och fysisk hälsa i en omfattning som de inte hade upplevt på länge. (Esr. 6:19–22; Neh. 8:9–12; 12:27–30, 43) Varför det? Därför att folket till sist började följa Jehovas rättfärdiga normer för ren tillbedjan. Många hade tagit till sig lärdomarna från tempelsynen. Sammanfattningsvis kan man säga att judarna i landsflykt hade nytta av Hesekiels tempelsyn på två viktiga sätt: 1) Den gav dem praktiska lärdomar om normerna för ren tillbedjan och hur dessa normer skulle upprätthållas. 2) Den gav dem framtidstro. Den försäkrade dem om att ren tillbedjan skulle återställas, och dessutom visade den att Jehova skulle välsigna sitt folk så länge som deras tillbedjan var ren i hans ögon. Men nu vill vi veta: Har den här synen en uppfyllelse i vår tid?

Vad Hesekiels syn lär oss i dag

13, 14. a) Hur vet vi att Hesekiels tempelsyn har en nutida uppfyllelse? b) På vilka två sätt har vi nytta av synen? (Se också ruta 13A, ”Olika tempel, olika lärdomar”.)

¹³ Kan vi vara säkra på att Hesekiels tempelsyn gäller oss i vår tid? Ja, det kan vi. Tänk igen på likheten mellan Hesekiels syn av Guds heliga hus ”på ett mycket högt berg” och Jesajas profetia om att ”berget med Jehovas hus” skulle bli ”fast grundat ovanför bergens toppar”. Jesaja säger uttryckligen att den profetian skulle uppfyllas under ”de sista dagarna”. (Hes. 40:2; Jes. 2:2–4; se även Mika 4:1–4.) De här profetiorna handlar om perioden under de sista dagarna från 1919 och framåt, då ren tillbedjan återställs och lyfts upp, som om den placeras på ett högt berg.b

¹⁴ Så Hesekiels syn gäller definitivt ren tillbedjan i vår tid. Precis som judarna i forna tider har vi nytta av den här synen på två sätt: 1) Den ger oss praktiska lärdomar om hur vi kan upprätthålla Jehovas normer för ren tillbedjan. 2) Den ger oss framtidstro och försäkrar oss om en fantastisk återställelse av ren tillbedjan och om Jehovas välsignelse.

Normer för ren tillbedjan i vår tid

15. Vad måste vi komma ihåg när vi går igenom Hesekiels tempelsyn?

¹⁵ Vi ska nu se på några specifika drag i Hesekiels syn. Tänk dig att vi följer med Hesekiel på hans rundvandring i det imponerande templet. Kom ihåg att det inte är det stora andliga templet vi ser. Nej, vi ska helt enkelt dra ut lärdomar som gäller vår tillbedjan i dag. Vilka är några av dem?

16. Vad kan vi lära oss av att templet i synen mättes i detalj? (Se den inledande bilden.)

¹⁶ Varför så många mätningar? Medan Hesekiel ser på mäter den kopparblänkande ängeln hela templet, däribland muren, portarna, vaktkamrarna, förgårdarna och altaret. Mängden detaljer kan nästan vara överväldigande för läsaren. (Hes. 40:1–42:20; 43:13, 14) Men tänk på de viktiga lärdomar vi kan dra ut av sådana detaljer. Genom dem betonar Jehova på ett kraftfullt sätt hur viktiga hans normer är. Det är han som ställer upp dem, inte människor. De som hävdar att det inte spelar någon roll hur man tillber Gud misstar sig grundligt. Och genom att templet mäts i detalj försäkrar Jehova oss om att återställelsen av ren tillbedjan är något absolut säkert. Guds löften kommer att uppfyllas in i minsta detalj, lika exakt som mätningarna utfördes. Hesekiel bekräftar alltså att återställelsen av ren tillbedjan i de sista dagarna är säker och viss!

17. Vad kan muren kring tempelområdet påminna oss om i dag?

¹⁷ Den omgivande muren. Som vi konstaterat såg Hesekiel att det gick en mur runt hela tempelområdet. Det här var en kraftfull påminnelse om att Guds folk skulle hålla all religiös orenhet långt borta från den rena tillbedjan och aldrig förorena Guds hus. (Läs Hesekiel 43:7–9.) Det är något vi verkligen behöver tänka på i dag också! Efter att Guds folk hade befriats från den långa andliga fångenskapen under det stora Babylon tillsatte Kristus sin trogne och förståndige tjänare 1919. I synnerhet sedan dess har Guds folk gått in för att rensa bort falska läror och sedvänjor som har hedniskt ursprung och kopplingar till avgudadyrkan. Vi är noga med att hålla andlig orenhet långt borta från vår tillbedjan. Och vi håller vår tillbedjan skild även från vardagliga saker, till exempel genom att inte ägna oss åt affärsangelägenheter på Rikets sal. (Mark. 11:15, 16)

18, 19. a) Vad kan vi lära oss av att portarna i tempelsynen var så höga? b) Hur ska vi reagera när människor försöker sänka Jehovas höga normer? Ge ett exempel.

¹⁸ De höga portarna. Vad kan vi lära oss av att begrunda de höga portarna som Hesekiel såg? Den delen av tempelsynen inskärpte utan tvivel i judarna att Jehova har väldigt höga moralnormer. Om det var så i forna tider, hur är det då i dag? Vi tillber Jehova i hans stora andliga tempel. Så borde inte ett rent uppförande vara ännu viktigare nu? (Rom. 12:9; 1 Petr. 1:14, 15) Under de sista dagarna har Jehova steg för steg hjälpt sitt folk att noggrant följa hans moralnormer.c Syndare som inte ångrar sig avlägsnas ur församlingen. (1 Kor. 5:11–13) Och vaktkamrarna i portbyggnaderna kan påminna oss om att man inte får träda in i det andliga templet för att tillbe Jehova om man inte har hans godkännande. De som till exempel lever ett dubbelliv kan visserligen gå in i en Rikets sal, men de kan inte få Jehovas godkännande förrän de har rättat till sitt förhållande till honom. (Jak. 4:8) Vilket underbart skydd för ren tillbedjan i den här tiden, då moralen är lägre än någonsin!

¹⁹ Bibeln förutsade att den här världen skulle bli mer och mer fördärvad före slutet. Det står: ”Onda människor och bedragare kommer att gå längre och längre i ondska. De både bedrar och blir själva bedragna.” (2 Tim. 3:13) Fler och fler i dag blir vilseledda att tro att Jehovas normer är alldeles för stränga och gammalmodiga eller helt enkelt felaktiga. Kommer du att bli vilseledd? Om någon till exempel försöker övertyga dig om att det Gud säger om homosexuella handlingar inte är något att bry sig om, kommer du att hålla med då? Eller kommer du att hålla med Jehova, som klart och tydligt i sitt ord berättar att sådana handlingar är ”frånstötande” i hans ögon? Han varnar oss för att godta ett sådant uppförande. (Rom. 1:24–27, 32) När den här typen av frågor kommer upp är det bra att försöka se de höga portarna framför sig och tänka: Jehova sänker inte sina rättfärdiga normer, oavsett vad den här onda världen propagerar för. Håller vi med vår himmelske Far och står upp för det som är rätt?

20. Vilka uppmuntrande påminnelser kan den stora skaran hitta i Hesekiels syn?

²⁰ Förgårdarna. När Hesekiel såg den stora yttre förgården måste han ha tyckt att det var spännande att föreställa sig hur många som skulle kunna samlas där för att tillbe Jehova. I dag tillber de kristna i ett ännu större och heligare tempel. De som tillhör den stora skaran befinner sig på den yttre förgården till Jehovas andliga tempel, och de kan hitta många uppmuntrande påminnelser i Hesekiels syn. (Upp. 7:9, 10, 14, 15) Hesekiel såg att det fanns matsalar på förgårdarna där de som tillbad Jehova kunde äta de gemenskapsoffer de hade med sig. (Hes. 40:17) De kunde så att säga äta en måltid tillsammans med Jehova Gud – något som symboliserade ett fridfullt vänskapsförhållande! I dag frambär vi ju inte offer på det sätt som judarna under Moses lag gjorde. Vi bär i stället fram ”lovprisningens offer” när vi tar del i ren tillbedjan, till exempel när vi uttrycker vår tro på mötena och i tjänsten på fältet. (Hebr. 13:15) Vi får också närande andlig mat av Jehova. Inte undra på att vi känner det som Koras söner: ”En dag på dina förgårdar är bättre än tusen någon annanstans!” (Ps. 84:10)

21. Vad kan smorda kristna lära sig av prästerna i Hesekiels syn?

²¹ Prästerna. Hesekiel såg att portarna som prästerna och leviterna använde för att komma in på den inre förgården såg likadana ut som portarna som de icke-prästerliga stammarna använde när de gick in på den yttre förgården. Det här var en bra påminnelse för dem som tillhörde prästklassen att även de behövde följa Jehovas normer för ren tillbedjan. Och hur är det i dag? Bland Guds tjänare i vår tid finns det inget prästämbete som går i arv, men Bibeln säger att de smorda kristna är ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap”. (1 Petr. 2:9) Prästerna i det forntida Israel tillbad på en separat förgård. I dag är de smorda inte åtskilda från sina medtillbedjare rent fysiskt, men de har en särskild relation till Jehova som hans adopterade barn. (Gal. 4:4–6) Och de kan hitta fina påminnelser i Hesekiels syn. De kan till exempel lägga märke till att prästerna fick råd och tillrättavisning. Alla kristna behöver komma ihåg att vi är ”en enda hjord” som har ”en enda herde”. (Läs Johannes 10:16.)

22, 23. a) Vad kan äldstebröder lära sig av beskrivningen av hövdingen i Hesekiels syn? b) Vad kommer kanske att hända i framtiden?

²² Hövdingen. I Hesekiels syn har hövdingen en ganska framträdande roll. Han tillhör inte den prästerliga stammen, och i templet underordnar han sig prästernas ledning. Men det är tydligt att han agerar som en tillsyningsman bland folket och hjälper dem genom att tillhandahålla offer. (Hes. 44:2, 3; 45:16, 17; 46:2) Han är därför ett exempel för de kristna män som har ansvar i församlingen i vår tid. De äldste, inbegripet de resande tillsyningsmännen, måste ju underordna sig den smorde trogne tjänaren. (Hebr. 13:17) Äldstebröderna lägger ner mycket arbete på att hjälpa Guds folk att frambära sina offer av lovprisning vid mötena och i tjänsten. (Ef. 4:11, 12) De äldste kan också se en lärdom i att Jehova tillrättavisade Israels hövdingar när de missbrukade sin makt. (Hes. 45:9) Äldste i dag väntar sig inte att de ska vara undantagna från råd och korrigering. De uppskattar tvärtom alla möjligheter att formas av Jehova, så att de kan bli ännu bättre herdar och tillsyningsmän. (Läs 1 Petrus 5:1–3.)

²³ Jehova kommer även att se till att det finns skickliga och kärleksfulla tillsyningsmän i det kommande paradiset. Många äldste i dag får i själva verket övning för att kunna bli hjälpsamma och pålitliga herdar i paradiset. (Ps. 45:16) Är det inte spännande att fundera på hur dessa bröder kommer att bli en välsignelse i den nya världen? Vår förståelse av Hesekiels syn och även andra återställelseprofetior kan komma att bli ännu klarare när Jehovas rätta tid är inne. En del detaljer kanske kommer att få en fascinerande uppfyllelse i framtiden och tillämpas på ett sätt som vi knappt kan föreställa oss i dag. Det får tiden utvisa.

Jehova välsignar ren tillbedjan

24, 25. Hur beskrev Hesekiels syn att Jehova välsignade sitt folk när de höll sig till den rena tillbedjan?

²⁴ Som avslutning kan vi påminna oss själva höjdpunkten i Hesekiels syn: Jehova kommer till templet, och han lovar sitt folk att han ska stanna kvar där så länge de troget följer hans normer för tillbedjan. (Hes. 43:4–9) Hur skulle Jehovas folk och deras land påverkas av hans närvaro?

²⁵ I synen beskrivs Guds välsignelser med hjälp av två profetiska bilder: 1) En flod flyter från tempelhelgedomen och ger liv och fruktbarhet åt landet. 2) Landet delas upp på ett ordnat och exakt sätt, med templet och tempelområdet i centrum. Hur ska vi förstå dessa avsnitt i dag? Vi lever ju i en tid när Jehova har kommit till, renat och godkänt en mycket större anordning för tillbedjan, det stora andliga templet. (Mal. 3:1–4) De här två profetiska bilderna ska vi se närmare på i kapitel 19 till 21 i den här boken.

Templet i Hesekiels syn:

• beskrivs av Hesekiel för judarna i Babylon

• har ett altare där många offer frambärs

• betonar Jehovas rättfärdiga normer för tillbedjan

• riktar vår uppmärksamhet på den andliga återställelse som började 1919.

Det stora andliga templet:

• förklaras av Paulus för de kristna judarna

• har ett altare där ett enda offer frambärs ”en gång för alla” (Hebr. 10:10)

• förklarar den andliga verklighet som tälthelgedomen och de bokstavliga templen pekade fram emot – Jehovas anordning för ren tillbedjan grundad på Kristus lösenoffer

• riktar vår uppmärksamhet på det arbete som Kristus utförde som den större översteprästen från år 29 till år 33 v.t.

Ren tillbedjan upphöjd och beskyddad

Templet i synen ligger på ”ett mycket högt berg” (1). Har vi höjt upp ren tillbedjan och gett den högsta prioritet i vårt eget liv?

Den omgivande muren (2), som gick runt ett stort område (3) med tempelkomplexet i mitten, påminner oss om att vi aldrig får låta någonting förorena vår tillbedjan av Jehova. Om till och med vardagliga saker måste hållas åtskilda från ren tillbedjan, förstår vi hur viktigt det är att vi inte låter ett orent eller omoraliskt uppförande komma in i vårt liv. (Hes. 42:20)

Eviga välsignelser

Vatten sipprar fram från tempelhelgedomen och blir till en stor flod som ger liv och fruktbarhet åt landet (4). Dessa välsignelser behandlas i kapitel 19 i den här boken.

Samma normer för alla

De höga yttre portarna (5) och inre portarna (9) påminner oss om att Jehovas höga normer för uppförandet gäller alla som tillber honom. Lägg märke till att de yttre och de inre portarna har samma mått. Det är lämpligt med tanke på att Jehova har samma rättfärdiga krav på alla sina tjänare, oavsett vilken uppgift de har.

En måltid vid Jehovas bord

Matsalarna (8) påminner oss om att israeliterna på Bibelns tid kunde äta av vissa offer som de hade med sig till templet och i själva verket ta del i en måltid tillsammans med Jehova. I det andliga tempel där vi tillber i dag är det annorlunda, eftersom det redan har framburits ”ett enda slaktoffer” som gäller för alltid. (Hebr. 10:12) Däremot frambär vi ett lovprisningens offer. (Hebr. 13:15)

En garanti från Gud

Det kan kännas som att alla detaljerade mätningar i synen är lite mycket att ta in. Men de lär oss en viktig sanning: De garanterar att Jehovas avsikt att återställa ren tillbedjan är säker och viss, lika tillförlitlig som de exakta mätningarna i synen. Även om Hesekiel inte säger att han såg några människor i synen, återger han Jehovas allvarliga råd till prästerna, hövdingen och folket. Alla som tjänar Gud måste stå upp för hans rättfärdiga normer.