8. a) Vilka var hövdingarna i det forntida Israel? b) Vilken roll i samband med den rena tillbedjan spelade hövdingen i Hesekiels syn?

⁸ Synen talar också om någon som kallas hövdingen. Ända sedan Moses tid hade nationen haft hövdingar. Det hebreiska ordet för ”hövding”, nasị’, kan åsyfta huvudet för ett fädernehus, en stam eller till och med en nation. I Hesekiels syn blir Israels ledare som klass betraktade tillrättavisade för att de förtrycker folket, och de uppmanas att vara opartiska och rättvisa. Trots att hövdingen inte tillhör prästklassen spelar han en framträdande roll i samband med den rena tillbedjan. Han går in i och ut ur den yttre förgården tillsammans med de icke-prästerliga stammarna, sitter i förhuset till den östra porten och sörjer för några av folkets offer. (Hesekiel 44:2, 3; 45:8–12, 17) Synen försäkrar alltså Hesekiels landsmän om att den återförda nationen skall välsignas med föredömliga ledare, män som skall stödja prästerna i fråga om att organisera Guds folk och vara goda andliga föredömen.

Även hövdingen skulle få en arvedel. Prästerna däremot skulle inte få det, för Jehova sade: ”Jag är deras arvedel.” (Hesekiel 44:10, 28; 4 Moseboken 18:20) Det land som hövdingen tilldelades i synen skulle vara beläget på båda sidor om ett speciellt område som kallades det heliga bidraget.

Och lägg i Hesekiels syn märke till att hövdingen, liksom prästerna, skulle bo på mark som folket hade lämnat som bidrag. (Hesekiel 45:16) I det återställda landet skulle således folket bidra till det arbete som utfördes av dem som Jehova skulle utse till ledare och stödja dem genom att följa deras vägledning. Det här landet var en bild av organisation, samarbete och trygghet.

Hövdingar, till exempel Nehemja och Serubbabel, styrde landet med opartiskhet och rättvisa.