När Jehova gav leviterna (utom Arons prästerliga släkt) uppdraget att tjäna i mötestältet under ledning av prästerna, inrättade han en kärleksfull anordning för dem. Han gav Mose befallningen: ”Detta gäller för leviterna: Den som är tjugofem år eller mer skall träda in i gruppen som är i tjänst vid mötestältet. Men vid femtio års ålder skall han dra sig tillbaka från tjänstegruppen och inte längre göra tjänst. Han kan betjäna sina bröder när det gäller att ta sig an plikterna vid mötestältet, men han skall inte utföra någon tjänst.” (4Mo 8:23–26; 1Kr 23:3)

Hur leviternas tjänst var organiserad beskrivs i 4 Moseboken, kapitel 4. Där sägs det att leviter mellan 30 och 50 år skulle mönstras.

Leviterna kunde utföra vissa uppgifter redan från 25-årsåldern, men de fem åren fram till 30 år var tydligtvis ett slags upplärningstid. Det är möjligt att de yngre inte blev satta till att utföra de tyngsta uppgifterna, utan att dessa utfördes av dem som var 30 år eller mer – de fullvuxna männen. (Se ÅLDER.) Längre fram, när arken hade fått en permanent plats på Sions berg (och i synnerhet strax innan templet skulle byggas), upphörde det tunga arbetet med att förflytta helgedomen. David sänkte därför åldersgränsen för när leviterna kunde börja sin tjänst till 20 år. Detta gjordes med all sannolikhet därför att det behövdes fler till att utföra den långt mer omfattande tjänsten vid templet. (1Kr 23:24–27)

De leviter som trädde tillbaka vid 50 års ålder upphörde inte helt att utföra tjänst.