Eftersom bara det allra heligaste är ”själva himlen”, måste det heliga och prästernas förgård och inslagen där gälla något på jorden – något som har att göra med Jesus Kristus under hans tjänst på jorden och med dem av hans efterföljare som ”har andel i den himmelska kallelsen”. (Heb 3:1)

I deras fall motsvarar det heliga deras tillstånd som av anden pånyttfödda söner till Gud med utsikten till himmelskt liv, en belöning de får när de vid döden lämnar sin köttsliga kropp. (1Kor 15:50; Heb 2:10)

Det heliga i det förebildliga templet var avskärmat så att de som stod utanför inte kunde se in, och på motsvarande sätt kan de som inte är pånyttfödda av anden inte helt och fullt förstå hur de som är pånyttfödda kan veta att de är det och vad de därigenom upplever. (Upp 14:3)