Berättelsen säger: ”Då flög en av seraferna fram till mig, och i hans hand var ett glödande kol som han med en tång hade tagit från altaret.

12. Vilket altare ser Jesaja, och vilken verkan har elden?

¹² Något som återigen påminner oss om att detta är en syn är omnämnandet av ”altaret”. (Jämför Uppenbarelseboken 8:3; 9:13.) Det fanns två altaren i templet i Jerusalem. Alldeles framför förhänget till det Allraheligaste stod det lilla rökelsealtaret, och framför ingången till helgedomen stod det stora brännoffersaltaret, där elden ständigt hölls brinnande. (3 Moseboken 6:12, 13; 16:12, 13) Men dessa jordiska altaren var förebilder som representerade något större. (Hebréerna 8:5; 9:23; 10:5–10) Det var eld från himlen som förtärde brännoffret på altaret, när kung Salomo invigde templet. (2 Krönikeboken 7:1–3) Och nu är det eld från det sanna, himmelska altaret som avlägsnar orenheten från Jesajas läppar.