Hur betraktar du de tio budorden?

MÄNNISKOR betraktar de tio budorden i bibeln på olika sätt. Sjundedagsadventisterna säger att de tio budorden är bindande för hela mänskligheten. Lutheraner anser att de är ”den bästa regelsamling som någonsin getts efter vilken en människa kan forma sitt liv”. En katolsk talesman förklarar: ”Rätt tolkade är de tio budorden fortfarande en grundval för kristet leverne.”

Det finns alltså vissa religiösa grupper som anser att vi bör lyda de tio budorden till punkt och pricka, medan andra betraktar dem blott och bart som en vägledning för ett sunt, moraliskt uppförande. Enligt Encyclopædia of Religion and Ethics finns det ”förmodligen inget mänskligt dokument som har utövat större inflytande på det religiösa och moraliska livet än dekalogen [de tio budorden]”. Varför förhåller det sig så? Låt oss först se hur de egentligen lyder. De är korta, innehållsrika och kraftfulla. Hur bör du då betrakta de tio budorden? Vad har de för betydelse för dig?

[Ruta på sidan 3]

DE TIO BUDORDEN

1. Du skall inte ha några andra gudar emot mitt ansikte.

2. Du skall inte göra dig en skulpterad bild eller en gestalt lik något som är uppe i himlarna eller som är nere på jorden eller som är i vattnen under jorden. Du skall inte böja dig ner för dem, inte heller låta dig förledas till att tjäna dem. ...

3. Du skall inte ta upp Jehovas, din Guds, namn på ett ovärdigt sätt. ...

4. I det du kommer ihåg sabbatsdagen för att hålla den helig, skall du utföra tjänst och skall du göra allt ditt arbete under sex dagar. ... Du skall inte göra något som helst arbete, varken du eller din son eller din dotter, varken din slav eller din slavinna eller ditt husdjur eller din bofaste främling som är inom dina portar. ...

5. Ära din far och din mor. ...

6. Du skall inte mörda.

7. Du skall inte begå äktenskapsbrott.

8. Du skall inte stjäla.

9. Du skall inte som ett vittne avlägga falskt vittnesmål mot din medmänniska.

10. Du skall inte ha begär till din medmänniskas hus. Du skall inte ha begär till din medmänniskas hustru, eller hans slav eller hans slavinna eller hans tjur eller hans åsna eller något som helst som tillhör din medmänniska. — 2 Moseboken 20:3—17, NW.

Vilken betydelse har de tio budorden för dig?

INNAN tre månader förflutit sedan befrielsen från Egypten år 1513 f.v.t. hade israeliterna slagit läger mitt emot berget Sinai i öknen. På ett tecken från Jehova steg profeten Mose upp på berget och fick där höra Guds löfte att han skulle göra Israels nation till sin ”särskilda egendom ur alla andra folk”. Mose vidarebefordrade dessa upplysningar till folket via nationens äldste. ”Därpå svarade allt folket enhälligt och sade: ’Allt vad Jehova har talat är vi villiga att göra.’” — 2 Moseboken 19:1—8, NW.

Därefter meddelade Gud klart och tydligt de tio budorden till Mose. Han inledde denna lagsamling med följande ord: ”Jag är Jehova, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur slavhuset.” (2 Moseboken 20:2, NW) Dessa budord, den s. k. dekalogen, var till för israeliterna, som fick följande uppmaning i det första budet: ”Du skall inte ha några andra gudar emot mitt ansikte.” — 2 Moseboken 20:3, NW.

Senare gav Jehova Mose anvisningar om andra gudomliga bud och stadgar som skulle föreläggas Israel. (2 Moseboken 20:4 —23:19) Sammanlagt uppgick dessa till omkring 600 lagar. Och hur hänförande var det inte att få veta att Guds ängel skulle gå framför nationen och bana väg för dem till det utlovade landet! (2 Moseboken 23:20—22) Jehova förklarade: ”Inför hela ditt folk kommer jag att göra underbara ting som aldrig har skapats någonstans på hela jorden eller bland alla nationerna; och hela det folk, i vars mitt du är, kommer verkligen att se Jehovas verk, eftersom det är något som inger fruktan, detta som jag gör med dig.” Vad krävde då Gud i gengäld av sitt folk? ”Du för din del, håll vad jag befaller dig i dag.” Ja, lydnad för alla Jehovas lagar och föreskrifter var ett gudomligt krav. — 2 Moseboken 34:10, 11, NW.

Vad de tio buden betydde för Israel

Genom att Gud räddade sitt folk från slaveriet i Egypten kom israeliterna att lära känna Guds namn i en ny bemärkelse. Jehova hade blivit deras befriare. (2 Moseboken 6:2, 3) Det tredje budet fick därför en speciell innebörd för dem, eftersom de därigenom blev förbjudna att ta upp det gudomliga namnet på ett ovärdigt sätt. — 2 Moseboken 20:7.

Men hur är det då med det fjärde budet, det som har med sabbatsdagen att göra? Denna befallning framhöll vikten av att ha respekt för heliga ting, något som Jehova redan tidigare hade tillkännagett när han instiftade ”ett sabbatsfirande” i förbindelse med insamlandet av manna. (2 Moseboken 16:22—26, NW) När somliga israeliter inte genast lydde detta bud, påminde Jehova dem uttryckligen om att han hade gett dem denna befallning. ”’Lägg märke till att Jehova har gett er sabbaten.’ ... Och folket började fira sabbaten på den sjunde dagen.” (2 Moseboken 16:29, 30, NW) Längre fram visade Jehova tydligt vilka denna anordning gällde, när han sade: ”Mellan mig och Israels söner är den ett tecken till obestämd tid.” — 2 Moseboken 31:17, NW.

Tänk också på det unika tionde budet, som förbjöd begärelse. Ingen mänsklig myndighet kunde övervaka efterlevnaden av denna lag. Varje israelit var själv ansvarig inför sin Gud, Jehova, som rannsakade individens hjärta för att utröna hans motiv. — 2 Moseboken 20:17; 1 Samuelsboken 16:7; Jeremia 17:10.

Ett nytt synsätt

Jesus Kristus, som från födseln var medlem av Israels nation, sade till sina lärjungar: ”Tänk inte att jag har kommit för att omintetgöra lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att omintetgöra utan för att uppfylla.” (Matteus 5:17) Aposteln Paulus skrev till hebreiska kristna: ”Lagen har en skugga av de goda ting som skall komma, men inte tingens själva gestalt.” (Hebréerna 10:1) Om du hade varit en av dessa kristnade hebréer, hur skulle du då ha uppfattat dessa ord? Somliga medlemmar av den första kristna församlingen trodde att alla de hundratals lagar som Gud gett genom Mose, däribland de tio budorden, fortfarande hade gällande kraft. Men var detta synsätt riktigt?

Lägg märke till följande ord som aposteln Paulus skrev till kristnade judar i provinsen Galatien: ”Vi som av naturen är judar, och inte syndare från nationerna, och som ju vet att en människa inte förklaras rättfärdig på grund av laggärningar, utan bara genom tro gentemot Kristus Jesus, också vi har satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall kunna förklaras rättfärdiga på grund av tro gentemot Kristus, och inte på grund av laggärningar, eftersom inget kött skall förklaras rättfärdigt på grund av laggärningar.” (Galaterna 2:15, 16) Nej, en rättfärdig ställning inför Gud var inte beroende av fullkomlig lydnad för den mosaiska lagen, för något sådant var omöjligt för ofullkomliga människor. Aposteln Paulus tillade: ”Alla som litar på laggärningar är nämligen under förbannelse; det är ju skrivet: ’Förbannad är var och en som inte förblir vid alla de ting som är skrivna i lagrullen för att göra dem.’ ... Kristus köpte oss fria från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i stället för oss.” — Galaterna 3:10—13.

Om Jesu judiska efterföljare inte längre var under lagens förbannelse, var då några kristna över huvud taget förpliktade att hålla alla de bud och stadgar som getts åt Israel? Paulus skrev till de kristna i Kolosse: ”[Gud] förlät oss välvilligt alla våra försyndelser och utplånade det handskrivna dokumentet emot oss, vilket bestod av förordningar och vilket stod i opposition till oss; och Han har tagit det ur vägen genom att nagla fast det vid [Kristi tortyrpåle].” (Kolosserna 2:13, 14) Det var utan tvivel många i den första kristna församlingen som behövde rätta till sitt tänkesätt och inse att de hade blivit ”lösta från lagen”. (Romarna 7:6) Genom att utöva tro på Jesu offerdöd, som gjorde slut på lagen och banade väg för instiftandet av ett förutsagt ”nytt förbund”, hade de möjlighet att vinna en rättfärdig ställning inför Jehova. — Jeremia 31:31—34; Romarna 10:4.

Vad de betyder för oss

Innebär då detta att de tio budorden, denna grundläggande del av den mosaiska lagen, har förlorat all betydelse för de kristna? Absolut inte! Även om de tio buden inte är formellt bindande för de kristna ger de ändå sund vägledning, liksom alla de andra buden i den mosaiska lagen. Jesus sade till exempel att de två största buden är de som föreskriver kärlek till Gud och nästan. (3 Moseboken 19:18; 5 Moseboken 6:5; Matteus 22:37—40) I sitt manande brev till de kristna i Rom citerade Paulus det sjätte, sjunde, åttonde och tionde budet och fortsatte sedan: ”... och vilket som helst annat bud, det sammanfattas ju i detta ord: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’” — Romarna 13:8, 9.

Vilket syfte tjänar då de tio budorden, som ju är en del av Guds inspirerade ord, i våra dagar? De visar hur Jehova ser på saker och ting. (2 Timoteus 3:16, 17) Vi skall här se några exempel på detta.

De fyra första buden framhåller våra förpliktelser gentemot Jehova. (Första budet) Han är en Gud som fortfarande kräver odelad hängivenhet. (Matteus 4:10) (Andra budet) Ingen av hans tillbedjare skall använda bilder och beläten. (1 Johannes 5:21) (Tredje budet) Vi skall använda Guds namn på ett tillbörligt och värdigt sätt, aldrig visa ringaktning för det. (Johannes 17:26; Romarna 10:13) (Fjärde budet) Hela vårt liv bör kretsa kring heliga ting. Detta gör det möjligt för oss att vila, eller ta sabbat, från ett egenrättfärdigt handlingssätt. — Hebréerna 4:9, 10.

(Femte budet) Barnens lydnad mot föräldrarna är fortfarande en grundval för familjegemenskapen och medför Jehovas välsignelse. Och vilket underbart hopp är inte förbundet med detta bud, ”det första budet med ett löfte”! Det sägs inte bara ”att det må gå dig väl”, utan också att ”du må vara kvar en lång tid på jorden”. (Efesierna 6:1—3) Eftersom vi nu lever i ”de yttersta dagarna” för den nuvarande onda ordningen, har unga människor som visar sådan gudaktig lydnad utsikten att aldrig behöva dö. — 2 Timoteus 3:1; Johannes 11:26.

Kärleken till våra medmänniskor hindrar oss från att vålla dem skada genom sådana onda gärningar som mord (sjätte budet), äktenskapsbrott (sjunde budet), stöld (åttonde budet) och falska anklagelser (nionde budet). (1 Johannes 3:10—12; Hebréerna 13:4; Efesierna 4:28; Matteus 5:37; Ordspråksboken 6:16—19) Men hur är det med våra motiv? Förbudet mot att hysa begärelse (tionde budet) påminner oss om att Jehova kräver att våra avsikter alltid skall vara oförvitliga i hans ögon. — Ordspråksboken 21:2.

Vilken rik innebörd har inte de tio budorden! De grundar sig på gudomliga principer som aldrig kommer att bli föråldrade, och vi bör därför uppskatta dem som dyrbara påminnelser om vår förpliktelse att älska Gud och vår nästa. — Matteus 22:37—39.

[Bilder på sidan 6]

Jesu död gjorde slut på den mosaiska lagen, däribland de tio budorden, som israeliterna fick vid berget Sinai