Innan de gav sig av stal Rakel sin fars ”terafimbilder”, som tydligtvis var ett slags avgudabilder. När Laban senare hann upp karavanen och berättade om stölden (som tydligtvis var det som bekymrade honom mest) visade Jakob, som inte var medveten om att Rakel var den skyldiga, att det som skett misshagade honom och sade att tjuven skulle dö om denne fanns i hans följe. Under sitt sökande kom Laban också in i Rakels tält, men hon lyckades undgå att bli avslöjad genom att säga att hon inte kunde resa sig därför att hon hade menstruation. Hon satt därför kvar på sadelkorgen som terafimbilderna låg i. (1Mo 30:25–30; 31:4–35, 38)

hon visade mänskliga svagheter, till exempel genom att stjäla terafimbilderna och genom att på ett listigt sätt undvika att bli avslöjad, svagheter som delvis kanske kan tillskrivas hennes familjebakgrund.

Somliga menar att Rakel kanske tyckte att Jakob, som adoptivson (svärson), hade rätt att ärva en del av Labans egendom och att hon tog terafimbilderna för att försäkra sig om att han skulle få detta arv eller rentav få en gynnsammare ställning än Labans egna söner. Hon kan också ha betraktat terafimbilderna som ett medel att hindra hennes far från att göra rättsliga anspråk på en del av den rikedom som Jakob hade uppnått medan han tjänade hos honom. (Jfr 1Mo 30:43; 31:1, 2, 14–16.)