Att nå ”alla slags människor” i Belgien
APOSTELN Paulus påminde sina smorda medkristna om att det var Guds vilja att ”alla slags människor” skulle ”bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen”. Därför skulle de be om att få föra ”ett lugnt och stilla liv”, så att de kunde förkunna de goda nyheterna om Riket för alla som hade ett hörande öra. — 1 Timoteus 2:1—4.
Att nå ”alla slags människor” med de goda nyheterna i vår tid har en speciell innebörd för Jehovas vittnen i Belgien. Sedan andra världskrigets slut har detta lilla land, som med lätthet kan få plats i Tanganyikasjön eller i halva Michigansjön, genomgått drastiska förändringar i etniskt och kulturellt hänseende. Förutom de tre traditionella folkgrupperna — de som talar flamländska (nederländska), franska och tyska — finns det nu i Belgien många olika språk- och kulturgrupper. Det finns arabiska, turkiska, indiska, kinesiska, filippinska, afrikanska och amerikanska befolkningsgrupper, för att nämna bara några. Man beräknar att i Belgien är 1 invånare på 10 av utländskt ursprung.
Därför ställs vittnena i Belgien, liksom deras medkristna jorden utöver, inför utmaningen att nå ”alla slags människor” med de goda nyheterna. Hur är det då att predika bland så många olika nationaliteter? Hur kan man komma till tals med människor vars kulturella och religiösa bakgrund är så totalt annorlunda? Och vilken genklang väcker Bibelns budskap hos dem?
Initiativ ger resultat
Att tala med ”alla slags människor” om de goda nyheterna om Riket är en tillfredsställande och spännande uppgift. På de livligt trafikerade gatorna, på torgen, på de allmänna kommunikationsmedlen och från hus till hus kan man stöta på människor från alla kontinenter. Med lite initiativ kan en Rikets förkunnare lätt inleda ett samtal, och ofta leder det till ett gott resultat.
Vid en busshållplats inledde ett vittne ett samtal med en afrikansk kvinna helt enkelt genom att le varmt mot henne. Kvinnan blev genast mycket glad över att få höra om Guds rike, och hon önskade få veta mer om Bibeln. Hon tog emot några nummer av Vakttornet och Vakna! och gav vittnet sin adress. När vittnet sade att hon snart skulle besöka henne, invände kvinnan: ”Nej! Nej! Låt oss komma överens om en bestämd tid, så att jag är hemma när du kommer.”
Tre dagar senare, när vittnet skulle göra besöket, upptäckte hon att hon hade tappat bort kvinnans adress. Men hon kom ihåg namnet på gatan, så hon gick i väg och letade vid varje hus för att se om hon kunde finna ett afrikanskt namn. Hon kom till slutet av gatan utan att finna vad hon sökte efter. Så besviken hon var! När hon beredde sig på att gå därifrån, stod plötsligt, som kommen ur tomma intet, just den kvinna framför henne som hon hade letat efter — exakt vid det klockslag som de hade kommit överens om för besöket! Ett bibelstudium sattes i gång.
Hur är det då med de olika sederna, troslärorna och traditionerna? Med de hinduiska trosuppfattningarna, till exempel? En pionjär påminde sig vad hon hade läst i boken Resonera med hjälp av Skrifterna. Det heter där: ”Försök framföra de tillfredsställande sanningarna som finns i den heliga bibeln i stället för att försöka ge dig in på den komplicerade hinduiska filosofin. ... De klara sanningarna i hans [Jehovas] ord kommer att nå hjärtat hos dem som hungrar och törstar efter rättfärdighet.”
Det var precis så pionjären gjorde när hon träffade Kashi, en kvinna från Indien som samtyckte till att studera Bibeln. Kashi gjorde stadiga framsteg, och snart talade hon med alla sina vänner om vad hon fick lära sig. En dag träffade pionjären ambassadörens hustru, som frågade: ”Är det du som undervisar Kashi i Bibeln?” Hur överraskad blev inte pionjären när kvinnan sade: ”Vilken lärare hon är! Hon har redan kunnat övertyga mig på många punkter. Tänk dig att hon, en hindu, undervisar mig, en katolik, i Bibeln!”
När du träffar filippinare, inser du genast att de i allmänhet tycker om Bibeln. De är varmhjärtade och gästfria, och det är mycket lätt att börja samtala med dem. En filippinska tog gärna emot två nummer av tidskrifterna, men eftersom hon var katolik kastade hon bort dem. Några veckor senare tog hon åter emot två nummer av tidskrifterna och stoppade ner dem i handväskan. En kväll fick hon lust att läsa någonting. När hon höll på att leta överallt efter något som kunde vara intressant fann hon tidskrifterna. Resolut började hon läsa i dem, och intresset växte. Kort därefter kom ett vittne på besök, och kvinnan hade många frågor. Det var första gången hon någonsin hade jämfört sina katolska trossatser med vad Bibeln säger. De logiska, skriftenliga bevis som lades fram övertygade henne om att hon till sist hade funnit sanningen.
”Sänd ut ditt bröd”
Många av de utländska invånarna är i Belgien i affärssyfte eller för att arbeta vid någon av de 150 ambassaderna eller inom EG-organen. De flesta stannar bara några år. Ansträngningarna att vittna för dessa och studera Bibeln med dem kan till en början synas vara fruktlösa. Men Bibeln påminner oss: ”Sänd ut ditt bröd över vattnens yta, ty inom loppet av många dagar kommer du att finna det igen.” (Predikaren 11:1) Ofta kan det bli förvånansvärt goda resultat.
Så var fallet med en amerikansk kvinna som regelbundet erhöll tidskrifterna av ett vittne. Med tiden framhöll vittnet nyttan av att regelbundet studera Bibeln, och hon erbjöd sig att studera med henne. Kvinnan samtyckte och gjorde snabba framsteg. Tidigt insåg hon skillnaden mellan sann och falsk religion. Hon gjorde sig av med alla religiösa bilder och beläten hon hade i huset. Sedan var det dags för henne att resa tillbaka till Förenta staterna. Skulle det innebära slutet för hennes andliga utveckling? Föreställ dig hur glatt överraskad förkunnaren blev, när hon fick ett telefonsamtal från ett vittne i Förenta staterna och fick veta att kvinnan hade fortsatt att studera, hade överlämnat sitt liv åt Jehova Gud och blivit döpt! Ja, hon tjänade redan som hjälppionjär.
Likadant var det med Kashi, indiskan, och med filippinskan, som vi berättade om tidigare. När Kashi kom tillbaka till Indien, fortsatte hon och hennes man sitt studium av Bibeln. Så småningom överlämnade de sig båda åt Jehova och tog del i predikoarbetet. Eftersom de bodde i ett område där det inte fanns några andra vittnen, upplät de sitt hem för församlingsbokstudium. Kashi har tjänat som hjälppionjär i den mån som hennes hälsa har medgett det, och hon har lett sex bibelstudier i hem med sammanlagt 31 personer. Något liknande hände med filippinskan. Hon flyttade så småningom till Förenta staterna, gjorde framsteg mot överlämnande och dop och blev reguljär pionjär. Detta är några av de många goda resultat som förkunnarna i Belgien gläder sig åt, när de fortsätter att predika för människor på sitt distrikt.
Språken — en uppfordran
För att uppdraget att predika för ”alla slags människor” skall kunna fullgöras måste avdelningskontoret hålla biblisk litteratur i lager på över 100 språk. I Belgien finns det nu församlingar för tio olika språkgrupper. Av de 341 församlingarna är 61 ”utländska”, och 5.000 av de 26.000 förkunnarna är av utländsk nationalitet. I en församling finns det män och kvinnor från 25 olika länder. Vilken färgrik variation vid deras möten! Men kärleken och enheten bland bröderna utgör ett kraftigt vittnesbörd om det sanna kristna lärjungaskapet. — Johannes 13:34, 35.
Eftersom det finns så många invånare i Belgien som behöver höra de goda nyheterna predikas på främmande språk, har en del förkunnare antagit utmaningen att lära sig så svåra språk som turkiska, arabiska och kinesiska. Deras ansträngningar har blivit rikt belönade.
De som arbetar bland den arabisktalande befolkningen finner att de ofta kan väcka intresset för Bibeln genom att betona dess praktiska värde. En förkunnare hade ett intressant samtal med en arabisk professor, men lyckades sedan inte under tre års tid träffa professorn igen. Men förkunnaren gav inte upp så lätt, utan bestämde sig för att lämna professorn ett pappersark som han hade skrivit ner några bibliska frågor på. Nu blev professorn så intresserad att han ville göra en objektiv undersökning av Bibeln. Han blev så förundrad över det han fann att han och hans hustru — båda muslimer — avsatte vissa kvällar till att läsa Bibeln tillsammans.
De som försöker hjälpa den stora kinesisktalande befolkningen i storstäderna måste övervinna ännu ett hinder förutom språkbarriären. Kineserna tror i allmänhet inte på Gud, att han är Skaparen, eller att Bibeln är Guds ord. Men de är nyfikna och vill gärna veta vad det hela rör sig om. De är också ivriga läsare. Det är inte ovanligt att de på bara några dagar läser igenom all den bibliska litteratur som har lämnats hos dem, ja också stora avsnitt av Bibeln. Om deras hjärta är rätt, påverkas de av kraften i Guds ord.
En kinesiska fann det mycket svårt att acceptera tanken att det skulle finnas en Skapare. Men under det andra studiet fick hon tårar i ögonen när hon sade: ”Nu tror jag verkligen på Jehova Gud, för om Bibeln blev skriven under en period av 1.600 år av 40 olika män och ändå är helt samstämmig och har ett enda tema, då måste det vara Jehova Gud som har stått bakom skrivandet. Det är helt logiskt!”
En annan kinesiska blev tilltalad av ett vittne på spårvagnen. ”Är du kristen?” frågade hon vittnet. Hon sade att hon var mycket besviken över att finna så många motsägande uppfattningar bland dem som påstår sig vara kristna. Vittnet höll med henne men förklarade att Bibeln inte motsäger sig själv. Just då måste kvinnan stiga av. Hon gav vittnet sin adress, och när vittnet besökte henne utropade hon: ”Om jag bara hade vetat, skulle jag ha tagit spårvagnen ett år tidigare!” Vittnet undrade vad hon menade, och hon förklarade: ”Det var första gången jag tog spårvagnen till universitetet. Kan du tänka dig! Jag har förspillt ett helt år!” Hon var så lycklig över att få studera Bibeln, om också bara några månader, innan hon for tillbaka till Kina.
Sådana erfarenheter som dessa har gett de belgiska vittnena en nyttig lärdom. ”Så din säd om morgonen, och låt inte din hand vila intill kvällen”, säger Bibeln, ”ty du vet inte var detta kommer att ha framgång, antingen här eller där, eller om båda delarna kommer att vara lika goda.” (Predikaren 11:6) De ansträngningar som görs för att övervinna barriärer när det gäller språk, seder och traditioner kompenseras mer än väl av resultatet. Människors hjärtevärmande gensvar visar framför allt att Gud sannerligen ”inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom”. — Apostlagärningarna 10:34, 35.