Sanningen sprids på många språk i Sverige

OMKRING 40 miljoner människor är på flykt i världen. Många flyr för sina liv från krig och förföljelse. Andra lämnar sina hem på grund av fattigdom och arbetslöshet. Ytterligare miljoner människor flyttar till främmande länder av andra skäl. Alla söker ett bättre liv någon annanstans.

I Sverige är var tionde invånare invandrare eller har föräldrar som invandrat. Svenska Jehovas vittnen har systematiskt och ihärdigt sökt upp tiotusentals av dessa. De har skaffat dem biblar och bibelförklarande litteratur på deras språk. De har satt i gång tusentals bibelstudier med dem. Många har målmedvetet lärt sig deras språk för att bättre kunna undervisa dem. De har organiserat offentliga möten på deras språk. I rask takt har utländska församlingar och grupper bildats över hela landet — arabiska, engelska, finska, franska, grekiska, italienska, jugoslaviska, persiska, polska, ryska, spanska och turkiska. Vart tionde Jehovas vittne i Sverige tillhör nu någon av de 65 församlingar eller 40 grupper där man talar främmande språk. Av de totalt 3.660 som döptes som Jehovas vittnen i Sverige under 1991—1994 kom 784 — drygt 21 procent — från dessa utländska grupper och församlingar. Här följer korta berättelser om verksamheten bland några språkkategorier.

Arabiska

I början av 1980-talet kom två Jehovas vittnen från Libanon till Stockholm. En arabiskspråkig studiegrupp bildades med en handfull deltagare. Den växte, och 1990 kunde landets första arabiskspråkiga församling bildas. Efter hand organiserades grupper i Borås, Landskrona och Jönköping. Gruppen i Borås växte snabbt och blev församling 1992. I januari 1993 bildades en grupp i Malmö, där två arabisktalande pionjärer med särskilt uppdrag och 14 svenska reguljära pionjärer, som lär sig arabiska, förordnats att tjäna. Arabiska verksamheten i landet har alltså vuxit till två församlingar och tre grupper. Under åren 1991—1994 har ett 50-tal blivit döpta. Vid en arabisk sammankomst i Ulricehamn i april 1994 var hela 212 närvarande.

En av dem var Teres från en trakt i Irak nära den plats där Babylon en gång låg. Ett vittne hade erbjudit henne tidskriften Vakttornet med en artikel om ”skökan”, det stora Babylon. Hon undrade vad en sköka hade med hennes hemtrakt att göra. Hon blev nyfiken, läste, skaffade mer litteratur och insåg snart att detta var sanningen. Hon hjälpte sin syster att inse det också. Båda är nu döpta vittnen.

Engelska

Den första engelskspråkiga församlingen i Sverige bildades i Stockholm i juli 1988 med 24 förkunnare. Ett och ett halvt år senare hade skaran fördubblats. Fem andra engelska församlingar och flera grupper har sedan dess bildats i landet. Intresset är stort, och det leds fler bibelstudier än det finns förkunnare.

Engelska kretsen är högst internationell. Engelska församlingen i Malmö, exempelvis, består av förkunnare från Sverige, England, Fiji, Finland, Filippinerna, Ghana, Island, Italien, Lesotho, Norge, Portugal, Uganda och USA. Dit kommer också mötesbesökare från Etiopien, Iran, Jamaica, Kenya, Kina, Liberia, Moçambique, Nigeria, Saint Lucia och Vietnam. Engelskspråkiga sammankomster brukar också samla en ”brokig” skara. De mer än 900 som var med vid engelskspråkiga områdessammankomsten i Jakobsberg i juni 1994 representerade hela 87 nationer i Europa, Afrika, Asien och Nord- och Sydamerika!

Två köttsliga bröder från Nigeria kom till Sverige för några år sedan. De var frikyrkligt fostrade men mycket besvikna på kyrkorna i sitt hemland och hatade all religion. Ett vittne besökte dem en dag och bjöd dem till en engelskspråkig sammankomst, som de motvilligt följde med till. ”Vi blev djupt imponerade över kärleken och endräkten bland bröderna”, säger de. Ett studium kom i gång med dem. De är nu döpta och säger: ”Vi sökte säkerhet och materiellt välstånd i Sverige, men vi fann något långt värdefullare — sanningen!”

Finska

Under i synnerhet 1960-talet strömmade tiotusentals finländare in i Sverige för att få arbete, bland dem en hel del Jehovas vittnen. Språksvårigheter gjorde att många inte besökte de svenska församlingsmötena. Men glädjen blev stor, när i början av 1970-talet finskspråkiga församlingar började organiseras — den första i Göteborg år 1970. Nu finns det närmare 1.800 förkunnare i 33 finskspråkiga församlingar och 11 grupper i Sverige. Mer än 800 bibelstudier leds, och 2.447 var med vid 1994 års finskspråkiga områdessammankomst i Strängnäs.

Merja, en finsk förkunnare i Göteborg, berättade om sin tro för ett par arbetskamrater, som sedan berättade för sina män vad de hört. Merja och hennes man började studera med båda familjerna. En av de intresserade männen vittnade för en vän, som också började studera. Dessa tre studier har lett till att sex personer har döpts. En av familjerna tog med litteratur på semestern till sina släktingar i Karleby i Finland. Intresse tändes, och sju personer till blev döpta.

Franska

I slutet av 1980-talet började några förkunnare i engelska församlingen i Stockholm söka upp fransktalande, och 1989 kunde en franskspråkig grupp bildas i Stockholm. Fyra år senare blev den församling.

Arne Helgesson, som lärt sig franska, började för några år sedan söka upp fransktalande i södra Sverige, och 1992 kunde en studiegrupp bildas i Malmö med nu i medeltal 22 närvarande. Ett danskt par, som varit missionärer i Afrika, kommer varje vecka från Köpenhamn för att stödja gruppen, som har studier med fransktalande från Elfenbenskusten, Kamerun, Tchad, Togo och Zaire.

En assistent vid invandrarverket, som lyssnat till ett av vittnenas offentliga föredrag på franska, kontaktade en dag Arne och bad honom besöka en fransktalande kvinna från Tchad, som bodde i en liten ort i Skåne och som önskat ett bibelstudium. Arne och hans fru fann till sin förvåning åtta fransktalande personer där. Studium började hållas två gånger i veckan med fem av dem. En av dem var en muslimsk kvinna från Mauretanien. Hon visste från början ingenting om Bibeln, men hon gjorde stora framsteg. Arton månader senare blev hon ett döpt vittne för Jehova. ”Trots sin tysta och blygsamma läggning vittnar hon nu frimodigt och har god kunskap”, säger Arne.

Grekiska

Georgios Pennou, invandrare från Grekland, berättar: ”Mellan 1965 och 1972 försökte jag hjälpa greker i Stockholm att lära känna sanningen. Men det hölls inga grekiska möten att inbjuda dem till. När avdelningskontoret i början av 70-talet meddelade att utländska grupper kunde bildas, fanns det sju grekisktalande förkunnare i Stockholm. Jag skrev till Sällskapet och fick klartecken att genast börja hålla Vakttornsstudium på grekiska varje vecka. Knappt tre år senare, den 1 januari 1975, bildades den första grekiska församlingen i Stockholm. Med Jehovas hjälp och avdelningskontorets stöd finns nu fem grekiska församlingar i landet.”

Under oroligheterna på Cypern 1974 flydde 200.000 cyprioter från sina hem. Somliga sökte asyl i Sverige, bland dem en ung man, Chris Katsaris. Han blev intresserad av sanningen och började studera Bibeln. Några av hans släktingar och vänner började ta del i studiet. Separata studier hölls sedan med dem och så småningom med fler släktingar och vänner. Mer än 20 personer har blivit döpta förkunnare i denna ”kedjereaktion”, och flera tjänar som äldste och pionjärer.

Jugoslaviska

I början av 1970-talet började sanningen spridas så smått på serbo-kroatiska i Stockholm och Göteborg, och grupper bildades. Celo Pertot, som ledde gruppen i Stockholm, föreslog år 1974 Sällskapet att en resande broder skulle besöka dem. När han kom, redan samma år, ombildades grupperna till församlingar. Den första kretssammankomsten hölls i Göteborg 1974. Vid samma tid bildades också en församling i Malmö och senare en i Helsingborg samt en grupp i Halmstad.

För flera år sedan kom en ung man till Sverige för att gifta sig med en flicka i en kroatisk familj, som hade prenumeration på Vakttornet på sitt språk. Men de hade gömt undan tidskrifterna olästa på vinden. En dag hittade han dem, började läsa, förstod att detta var sanningen och sökte upp ett vittne. Studium kom i gång. Han kom senare att tjäna som äldste och presiderande tillsyningsman i jugoslaviska församlingen i Göteborg, och hans hustru blev också ett vittne.

Efter flitigt vittnande för jugoslaver i landet började dessa symboliska fiskevatten med åren att kännas ganska utfiskade. Men så bröt kriget i Jugoslavien ut, och omkring 100.000 flyktingar strömmade därifrån in i Sverige. Vilket stim i fiskevattnen! Rikard Novak från Stockholm berättar: ”Sällskapet kallade snabbt alla förordnade bröder till Ulricehamn för att dra upp riktlinjer för vittnandet bland flyktingarna. Vi fick tillfälligt lämna våra ordinarie distrikt och koncentrera oss på flyktingarna.”

Föredrag hölls runt om i landet. Bosnier, serber, kroater, albaner och montenegriner strömmade till — i Flen närmare 200 vid ett tillfälle. Studier sattes i gång, ibland gruppvis för att hinna ta hand om alla. Många svenska vittnen ställde upp och skjutsade intresserade till mötena. Ett 60-tal flyktingar har redan blivit döpta, och en hel del är odöpta förkunnare. Vid 1994 års områdessammankomst i Ulricehamn var 570 närvarande, och 13 döptes.

Veljko från Serbien hamnade som flykting i Helsingborg. Han ville snabbt förbättra sin ekonomi och planerade ett inbrott i en guldsmedsaffär. Men strax innan han hann genomföra det, mötte han ett Jehovas vittne vid förläggningen. Han frågade: ”Om Gud är god, varför skapade han då Djävulen?” Vittnet, som inte kände till hans planer, visade honom i en bibelstudiebok en bild av en tjuv som med stöldgods i händerna rusar från en guldsmedsaffär. Bildtexten framhöll att liksom denne tjuv inte föddes till tjuv, skapades inte heller Djävulen till djävul. Veljko kände sig träffad, ångrade vad han planerat och ville studera Bibeln. Knappt ett år senare, våren 1993, döptes han och är nu heltidsförkunnare. ”Jehova har redan rikt välsignat mitt arbete med två döpta och två odöpta förkunnare”, berättar han.

Persiska

Hösten 1990 skrev en resande tillsyningsman till Sällskapet om de många iranier som fanns spridda i landet. Snabbt inbjöds svenska heltidsförkunnare i Stockholm, Malmö, Lund, Umeå och Skellefteå att lära sig persiska, och kurser anordnades. Redan efter några veckor kunde eleverna vittna lite på språket i dessa områden, och grupper organiserades, senare också en i Göteborg. En av eleverna säger: ”Relativt snabbt kunde jag lära mig tala enkel persiska, men det var svårare att förstå vad den besökte frågade. Ofta blev svaret ’goddag yxskaft’, men det brukade reda ut sig.”

År 1991 reste omkring 35 persisktalande förkunnare och intresserade med buss från Sverige till en persiskspråkig sammankomst i Meckenheim i Tyskland med omkring 280 närvarande. Ett par år senare reste 65 från Sverige till ännu en sammankomst i Meckenheim, där mer än 400 deltog. Till de persisktalandes stora glädje anordnade Sällskapet ett kretsmöte i Strängnäs i april 1994. Hur många skulle komma? Man förväntade mellan 100 och 150. Det kom 283.

Två iranier, kamrater sedan unga år, skildes åt när de flydde från Iran. Den ene for till USA, den andre till Sverige, där han nåddes av sanningen och blev ett döpt vittne. Efter flera år, hösten 1993, träffades de i Köpenhamn, och på resan därifrån till Sverige berättade de lite trevande och försiktigt om vad som hänt dem på ömse håll. Vilken glädje, när de kom fram till att de båda nu var andliga bröder, döpta Jehovas vittnen.

Spanska

En svensk resande broder, som varit missionär i Spanien, höll 1972 i Solna det första offentliga föredraget på spanska i Sverige för att utröna intresset i Stockholmsområdet. Det kom 56 personer. Fler föredrag hölls, och studier sattes i gång. I februari 1973 började Vakttornsstudiemöten hållas, varannan vecka på spanska och varannan på italienska. Ett 20-tal var med i början, men entusiasmen var stor, så skaran växte snabbt.

Nu finns det spanskspråkiga församlingar och grupper, med totalt cirka 650 förkunnare, utspridda över hela landet. Minst 200 förkunnare, som lärt känna sanningen här, har flyttat tillbaka till sina hemländer och vittnar nu där. Den från Danmark ”inlånade” kretstillsyningsmannen Jörgen H. Larsen har med sin hustru Ruth under de senaste tre och ett halvt åren färdats en sträcka motsvarande över tre varv runt jorden i den 130 mil långa spanska kretsen. Han rapporterar att vid senaste kretsmötet, som hölls på tre platser, var 1.288 närvarande. Bara under åren 1991—1994 döptes 290 personer — över 44 procent av antalet aktiva spansktalande förkunnare i landet.

Andra språkkategorier

Jehovas vittnen i Sverige har också visat andlig omsorg om människor som talar andra språk, såsom kinesiska, polska, ryska, turkiska och vietnamesiska. Två polskspråkiga församlingar har bildats, en i Stockholm och en i Malmö, samt en stor grupp i Göteborg. I Stockholm har en församling för turkisktalande organiserats. Möten hålls också på ryska i Stockholm.

En broder och hans hustru i Skåne började studera Bibeln med en vietnamesisk flicka. Hon tog sanningen till hjärtat och blev döpt. Också hennes syster är nu döpt förkunnare. Brodern har hållit föredrag för vietnameser i olika städer med en av de döpta vietnamesiskorna som tolk.

En hjärncancerforskare och hans hustru från Hongkong döptes våren 1994 i Jakobsberg. Någon månad senare anordnades i Umeå ett offentligt föredrag med titeln ”Sätter du ditt hopp till vetenskapen eller till Bibeln?” Den nyblivne brodern från Hongkong tolkade det till kinesiska för ett 30-tal intresserade.

Jehovas vittnen fortsätter att ivrigt sprida sanningen till invandrare i Sverige. Varför det? Ett svenskt vittne svarar: ”Många invandrare har farit illa. De är bokstavligt och andligt skinnade och skuffade. Några har torterats, sett släktingar och kamrater dödas, själva dödat i strid och lider svårt i sina hjärtan. Många har förlorat allt de äger. De har kommit till ett land med en främmande kultur, ett främmande klimat och språk. Och nu ger Jehova, genom sitt folk, också dem ett underbart hopp — Guds kungarike som skall förena människor av alla nationer till en stor, lycklig familj.” Jehovas vittnen har genom att ihärdigt vittna om det kungariket bevisat — om än i mindre skala — att så är möjligt. — Jesaja 2:2, 3.

Vrede och hjärtattacker

”Personer med hjärtsjukdomar mer än fördubblar risken att få en hjärtattack när de blir arga, och faran består i två timmar”, uppger The New York Times. Tidigare studier har påvisat ett samband mellan vrede och ökad hjärtfrekvens, förhöjt blodtryck och förkalkningar i blodkärlen, men den här nya studien är den första som presenterar vetenskapliga belägg för att vrede ögonblickligen kan leda till en hjärtattack. Risken kan minskas om man försöker hålla sig lugn i samband med känslomässiga konflikter, sade dr Murray Mittleman, huvudförfattare till rapporten. ”Forskarna lade också märke till att personer som tog aspirin, som minskar risken för hjärtattack, delvis skyddades mot verkningarna av vredesutbrott”, sades det i artikeln. Möjligtvis beror det på att aspirin minskar blodplättarnas förmåga att bilda klumpar och täppa till blodkärlen. Så det är möjligt att det är just blodplättarna som påverkas av vrede, sade dr Mittleman.

Håll kvalstren i schack

Astma och allergier har ökat i Storbritannien, uppger The Times i London. Orsaken är dammkvalster. ”Folks bostäder har aldrig tidigare varit så dåligt ventilerade — fulla av smuts, fukt och allergenmättad luft”, säger dr John Maunder vid Cambridge Medical Entomology Centre. Dammkvalster livnär sig på hudfragment och känner sig särskilt hemmastadda i den fuktiga miljön i sängar som inte vädrats ordentligt. Levande och döda kvalster och deras avföring samt hudflagor och stoft kan utgöra så mycket som en tiondel av en kuddes vikt, om den är vanskött. Kvalstrens avföring innehåller ett protein som man tror ger upphov till astmaattacker och är den främsta orsaken till allergisk rinit — nästäppa. Moderna välisolerade bostäder släpper inte in tillräckligt med frisk luft för att hindra kvalstren att föröka sig. Vill man leva sundare är dr Maunders rekommendation att sova med fönstret öppet när så är möjligt, dagligen vädra sängarna och regelbundet skaka och piska kuddar, madrasser och täcken.