Terrorism — Vilka är det som drabbas?

Vakna! blandar sig inte i politik. Denna tidskrift intar en neutral hållning i förhållande till denna världens politiska konflikter. I enlighet med sitt syfte tränger den emellertid ner under ytan och påvisar den verkliga innebörden i de händelser som inträffar i våra dagar. Av detta skäl granskar Vakna! de djupare liggande motiven bakom terrorismen, som experter på området uppfattar dem. Vi överlåter sedan åt våra läsare att dra sina egna slutsatser.

”Gatorna i världens storstäder, dess flygplatser och dess militärbaser håller i dag på att förvandlas till slagfält, då mindre grupper av terrorister och enstaka attentatsmän söker uppnå olika politiska mål.”

”Mellan åren 1973 och 1984 registrerades över 5.000 terroristdåd runt om i världen vilka krävde över 4.000 människoliv och skadade dubbelt så många.”

”Under de femton senaste åren har diplomater från 113 länder utsatts för terroristdåd i 128 olika nationer.” — Fighting Back—Winning the War Against Terrorism.

BERÖRS du av terrorismen? Avbeställde du någon resa eller ändrade dina resplaner under år 1986 av fruktan för terrorister? Terrorismen är nu antingen en medveten eller en undermedveten stressfaktor i många människors liv. Som Israels försvarsminister, Yitzhak Rabin, skrev: ”Fruktan för terrorism har blivit det normala sättet att leva för många människor runt om i världen.” Det är mycket troligt att också du får hjälpa till att bestrida de kostnader som orsakas av terrorism. På vilket sätt? En del av dina skatter går förmodligen till de ökade utgifter för större säkerhet och bättre beredskap som många regeringar tvingas till på grund av risken för terrorism.

Nordirland och Mellersta Östern har levt med terrorism i flera decennier. På senare år har terrorismen satt sina spår i många länder i Europa och Central- och Sydamerika. Och genom television, radio och press har vi alla fått stifta bekantskap med terrorvåld. Det har nästan blivit vardagsmat. Sådana terroristdåd som bombattentat, mord och kidnappningar inträffar så ofta att vi kanske blivit avtrubbade. Detta har fått till följd att det onormala verkar normalt, det otänkbara blir tänkbart och, i vissa länder, till exempel Libanon, det oacceptabla blir accepterat.

Ja, terrorismen är en bister verklighet — något vi ständigt matas med av massmedia, som har gjort terroristledare och deras olika fraktioner till kända namn. Terrorismen är nu ett gissel som hemsöker hela världen. — Se vidstående karta.

Vad är terrorism?

Det kan tyckas enkelt att definiera vad en terrorist är. Men detta är beroende av vilken sida av saken man stöder. Är samhällsomstörtarna i El Salvador terrorister eller ”folkets nationella befrielserörelse”? Är contras i Nicaragua terrorister, eller är de ”frihetskämpar”? Det är med terrorism som det är med skönhet — det mesta beror på betraktelsesättet. Politisk övertygelse kan förvränga ens uppfattning.

Benjamin Netanyahu, Israels FN-ambassadör, har gett denna definition på terrorism: ”Att uppsåtligt och systematiskt mörda, lemlästa och hota oskyldiga människor för att för politiska syften injaga fruktan.” (Terrorism—How the West Can Win) Sam Sarkesian vid Loyola University i Chicago förklarar att den ”vanligtvis karakteriseras av ett flertal olika metoder, till exempel lönnmord, kapningar, kidnappningar, sabotage och bruket av ’oskyldiga’ offer för att påverka tredje man. Terrorism innebär, kort sagt, att ingjuta fruktan i en befolkning för att tvinga det existerande systemet att ge efter för terroristernas krav och/eller syften.” — Hydra of Carnage.

Å andra sidan skriver James Burtchaell, katolsk professor i teologi: ”Terrorism är de desperatas krigföring. ... [Den] är alltid en yttring från sådana som känner sig missgynnade.” — Fighting Back.

Hur man än ser på saken är terrorism vanligtvis liktydigt med våld och död för oskyldiga människor. Som Jan Schreiber skriver i sin bok The Ultimate Weapon: ”I likhet med en armé opererar en terroristgrupp på ett omänskligt sätt och gör brutaliteter till vardagsmat.”

Inte något nytt fenomen

Även om terrorismen som sådan har gamla anor, har den som politiskt påtryckningsmedel i synnerhet kommit till användning under de senaste decennierna. När det år 1945 stod klart att den brittiska Labour-regeringen inte tänkte överlåta Palestina åt judarna, dök det plötsligt upp olika terroristgrupper, däribland ”’Irgun Zva’i Leumi’ (Nationella militärorganisationen, kallad ’Etzel’) och ’Lohamei Herut Yisrael’ (Israels Frihetskämpar) [även känd under namnet Sternligan] — [som] ägnade sig åt terroristdåd. Den 22 juli [1946] sprängde Etzel ena flygeln till King David Hotel i Jerusalem, där det brittiska militärhögkvarteret var inrymt, och omkring 100 judar, britter och araber dödades.” — David Ben-Gurion: The Jews in Their Land.

Sedan 1960-talet har terrorismen ökat lavinartat, i synnerhet i samband med de problem som rör Israel, de palestinska flyktingarna och arabstaterna.

Men terrorismen är inte begränsad till Nordirland och Mellersta Östern. Spanien har sina baskiska ETA-terrorister, Indien oroas av sikhiska separatister, Sri Lanka har hemsökts av stridigheter på grund av militanta tamiler, och Peru har den maoistiska terroriströrelsen ”Sendero Luminoso”. I den så kallade demokratiska världen kan listan över terroristorganisationer tyckas ändlös.

Men varför är de demokratiska länderna så utsatta? Och vad ligger egentligen bakom terrorismen? Är terrorister helt enkelt grupper av människor som är förtryckta och söker rättvisa och upprättelse? Eller är det något mer som ligger bakom? Och har terrorismen kommit för att stanna? De artiklar som här följer kommer att dryfta dessa och andra frågor.

[Karta på sidan 5]

(För formaterad text, se publikationen)

Några av de länder som nyligen figurerat i nyheterna till följd av terrorism

Storbritannien

Nordirland

Västtyskland

Frankrike

Spanien

Italien

Turkiet

Libanon

Israel

Afghanistan

Bangladesh

Indien

Sri Lanka

Japan

Sydkorea

Filippinerna

Angola

Sydvästafrika

Sydafrika

Förenta staterna

El Salvador

Nicaragua

Panamá

Venezuela

Colombia

Peru

Argentina

Terrorism — Vad ligger bakom och varför?

”LONDON, 17 april — kulspruteeld från den libyska ambassaden svepte i dag över en folkskara under en protestaktion mot Moamar al-Kadafis regering, dödade en polis och sårade 10 personer.” — The New York Times.

”Attentatsmännen inne i byggnaden avfyrade sina automatvapen från ett öppet fönster, fullt synliga, och genomborrade demonstranterna med en skur av kulor. ... Den obeväpnade kvinnliga polisen blev skjuten i ryggen. ... Tio dagar efter denna barbariska händelse fick dråparna, tillsammans med sina mordvapen, genom den brittiska regeringens försorg fri lejd ut ur landet.” — Terrorism—How the West Can Win.

Som ambassadtjänstemän tillerkändes attentatsmännen diplomatisk immunitet.

VARFÖR tillgriper grupper och enskilda personer terrorism? Vilka är terrorismens främsta måltavlor? Vilka resultat får den?

Somliga hävdar att terrorism är ett symptom som kan tyda på en mängd olika sociala, politiska och rasmässiga orättvisor. Den katolske prästen och teologen James T. Burtchaell förklarade: ”Vissa slag av terrorism förövas av en etnisk och/eller religiös (och vanligen ekonomisk) minoritet som kräver självstyre: baskerna i Spanien, katolikerna i Ulster, huk-gerillan i Filippinerna. ... Vissa förövas av regeringar som känner sig hotade av majoritetens missnöjesyttringar. ... Vissa utförs på initiativ av en nationell minoritet som vill bemäktiga sig regeringsmakten.”

Men är det bara minoritetsgrupper som tillgriper terrorism? Burtchaell fortsätter: ”Somliga terroristdåd förövas på uppdrag av regeringar i syfte att misskreditera, underminera och ersätta regeringen i en annan, samarbetsovillig nation.” — Fighting Back.

Enligt andra kommentatorer kan motiven bakom terrorism tolkas på olika sätt beroende på observatörens egna politiska sympatier. Somliga hävdar att när orättvisor begås och människor inte har någon laglig möjlighet att få upprättelse, då blir terroraktioner den enda lösningen för dem. Andra ser terrorismen som en del av en strategi riktad mot de västerländska demokratierna, en strategi anstiftad och ledd av fraktioner med motsatt politisk ideologi. Låt oss undersöka några av de fakta och åsikter som rör detta komplicerade problem.

Varför denna terror i Nordirland?

Enligt boken Northern Ireland—The Divided Province koloniserades det katolska Irland för över 350 år sedan av brittiska protestanter, de flesta från Skottland, vilket gav upphov till en kulturkonflikt och senare ledde till konkurrens om arbetstillfällen. Det heter i denna bok: ”Nordirlands protestanter anlände huvudsakligen på 1600-talet under en process som påbörjades år 1607 och gick under namnet ’plantation of Ulster’. Härigenom upprättades till sist ett strikt engelskt styre över hela ön Irland.” Detta engelska styre har varit orsaken till århundraden av bitterhet och våld.

År 1921 upprättades den katolska Irländska fristaten (Eire), och de sex huvudsakligen protestantiska grevskapen i nordost kom att utgöra en separat enhet, Nordirland. Ur nationalistisk irländsk synpunkt var detta en stympning av Irland. Ända sedan dess har den illegala organisationen IRA (Irländska republikanska armén) fortsatt sin kamp för att återförena Irland — något som protestanterna bestämt sätter sig emot. Varför? Därför att de vägrar att ställa sig under det i deras tycke ”katolska papistiska styret” i Dublin.

Den protestantiska synen sammanfattas i ett uttalande i The New York Times angående den nyligen företagna omröstningen på Irland beträffande förbudet mot skilsmässa, ett förbud som vidmakthölls med en övervikt av tre mot två: ”Politikerna i Nordirland, som motsätter sig alla band med republiken, var bland de första att stämpla omröstningen som en mätare på det ’strupgrepp’ som den romersk-katolska kyrkan har på Irländska republiken.”

IRA är för närvarande splittrat i två fraktioner — det officiella och det provisoriska (provos). Historieprofessor Thomas E. Hachey förklarar: ”Det officiella IRA verkar för en helt irländsk, av trettiotvå grevskap bestående socialistisk republik. ... Provos förespråkar en federal lösning och en federal irländsk konstitution.” (The Rationalization of Terrorism) Hur allvarligt de senare ser på sina syften illustrerades år 1984, då ”provos” på ett hotell i Brighton placerade en tidsinställd bomb, som var nära att döda den brittiska premiärministern Margaret Thatcher och hennes kabinett.

Trots alla dessa religiösa, politiska och etniska faktorer kvarstår emellertid vissa frågor: Finns det några djupare motiv bakom terrorismen? I vilken utsträckning är stormakterna inblandade?

Motiven bakom terrorismen

De flesta arabiska terroristgrupper rättfärdigar sitt handlingssätt genom att peka på de palestinska flyktingar som förlorade sitt hemland, Palestina, när staten Israel bildades år 1948. Under decenniernas lopp har känslorna kommit att svalla så högt att de arabiska terroristernas mål nu inte endast är att få ett eget land, utan något ännu mer olycksbådande för judarna — att utplåna Israel. Hur vet man det?

Följande citat är hämtat från ett ”öppet brev” från Hizballah (”Guds parti”), en shiitisk grupp som opererar i Mellersta Östern.

”Våra söner befinner sig nu i ett tillstånd av ständigt växande konfrontation mot dessa fiender [Israel, Förenta staterna, Frankrike och (den libanesiska) falangen] tills följande mål har uppnåtts:

Israels slutgiltiga återtåg från Libanon som en upptakt till dess slutgiltiga utplånande ur tillvaron och den vördnadsvärda staden Jerusalems befrielse ur ockupanternas klor.” — Hydra of Carnage.

Å andra sidan har många terroristdåd förövats av ”martyrer” som påverkats av den iranske ayatollah Khomeini och hans filosofi, som kommer till uttryck i följande citat från boken Sacred Rage: ”Världens regeringar bör veta att islam inte kan besegras. Islam kommer att segra i alla världens länder, och islam och Koranens läror kommer att råda över hela världen.”

Detta synsätt föranleder honom att dra följande slutsats: ”Vi har således i själva verket inget annat val än att krossa de styrelsesystem som är korrupta i sig själva ... och omstörta alla falska, korrumperade, förtryckande och kriminella regimer. Detta är den plikt som alla muslimer måste fullgöra.”

Den drivande kraften bakom andra terroristorganisationer är revolutionär socialism och kapitalismens omstörtande. Författaren Jan Schreiber skriver i sin bok The Ultimate Weapon—Terrorists and World Order: ”Exploatering anses i allmänhet liktydig med kapitalism, och kapitalism, vare sig den modifieras genom demokrati eller inte, anses liktydig med fascism.” Som en medlem av en japansk terroristgrupp uttryckte det: ”Något som vi aldrig kommer att acceptera här i världen är att människor, på grund av kapitalistiska intressen, exploaterar andra människor. Och detta är motivet till att vi är beredda att slåss.”

Andra betraktar emellertid terrorister i ett annat ljus. Den israeliske ambassadören Benjamin Netanyahu skriver: ”Terrorism är inte ett direkt resultat av någonting. Den utövas av eget val, ett ondskefullt val.” Han kommer till följande slutsats: ”Den grundläggande orsaken till terrorism ligger inte i missförhållanden av olika slag, utan i benägenheten för ohämmat våld. Denna benägenhet har sin rot i en världsåskådning som förfäktar att vissa ideologiska och religiösa mål rättfärdigar, ja rentav kräver, att man kastar av sig alla moraliska skrankor.” — Terrorism—How the West Can Win.

Men varför har vårt moderna samhälle plötsligt fallit offer för terrorism?

Ett sårbart samhälle

Neil Livingstone, en amerikansk expert på terrorism, skriver: ”Allteftersom vår värld blivit alltmer komplicerad och urbaniserad, har vi i motsvarande grad blivit alltmer sårbara för onda anslag från mindre grupper, eller rentav enskilda individer, som satt sig i sinnet att skapa oro hos majoriteten eller påtvinga den sin vilja.” Men varför är vårt samhälle så sårbart för terrorverksamhet? ”Vårt ömtåliga system av vatten, energi, transportmedel, teleförbindelser och sanitetsväsen är helt utlämnat åt sofistikerade terrorister och sabotörer.” — Hydra of Carnage.

På grund av att våra livsuppehållande system är så sårbara kan en enda terrorist utöva lika stor makt som en hel här gjorde i forna tider. Livingstone tillägger: ”Till följd av framsteg inom teknikens område ... kan en enda man förfoga över större dödsbringande teknologisk kapacitet än någonsin tidigare. En enda individ har i teknikens tidsålder samma potential som en hel här hade [i den tidsålder] då de viktigaste krigsvapnen var svärdet, bågen och spjutet. Detta är en av de främsta orsakerna till att terrorister utgör ett sådant hot i dagens värld.”

En annan sak som gör det moderna samhället så sårbart är den omedelbara verkan som nyhetsmeddelanden får. Televisionen mångfaldigar terrorismens makt över människor. Terroristen vill ha internationell publicitet för sin sak — och tack vare nyhetsmedia får han det!

För bara omkring hundra år sedan tog det flera dagar innan en nyhet fick världsomfattande spridning. Nu är nyhetsspridningen ögonblicklig. I vissa fall kan en terrorist rentav se sig själv spela sin roll i TV. Ofta vet han vad den andra sidan gör, fastän han fortsätter att agera som om han ingenting visste. Jan Schreiber går så långt att han säger att ”aktioner i syfte att väcka offentlig uppmärksamhet” har varit ”det genomgående mest framgångsrika knepet bland terrorister”.

Men finns det några andra orsaker till att terrorismen fortsätter att frodas?

Terrorism och två motstridiga ideologier

Två experter på terrorism ser inte hoppfullt på framtiden, utan skriver i stället: ”Terrorismen kommer inte att försvinna. Små, svaga stater har upptäckt att den i hög grad kan öka deras politiska slagkraft, och plågade som de är av bristande resurser kommer de sannolikt inte att överge terrorismen som ett politiskt och militärt redskap.” Samtidigt, säger de vidare, finns det stormakter som ser vissa fördelar i att ersätta traditionell krigföring med terrorism. ”I kontrast härtill har större, starkare stater upptäckt att terroristiska substitut kan hjälpa dem att uppnå sina nationella mål utan de risker som är förknippade med andra former av krigföring.” — Fighting Back.

Om nu större och starkare stater har upptäckt att terrorism kan hjälpa dem att uppnå sina syften, skulle då detta kunna tjäna som förklaring till en stor del, eller kanske rentav största delen, av terrorismen i världen? Jan Schreiber skriver: ”Avslöjanden som gjordes i mitten av sjuttiotalet bekräftade något som opartiska bedömare länge hade vetat om utan att ha bevis, nämligen att de två dominerande ideologierna i världen hade begagnat sig av, och troligtvis skulle fortsätta att begagna sig av, alla medel, ärliga och oärliga, för att bringa oordning i fiendeleden och tillskansa sig, eller bibehålla, den ledande ställningen.”

Denna ideologiska konflikt antyddes i ett tal av den sovjetiske ledaren Gorbatjov. Han sade: ”Det måste vara kristallklart att de internationella relationerna inte kan kanaliseras hänemot ett normalt samarbete med mindre än att imperialisterna överger sina försök att med militära medel lösa de historiska meningsskiljaktigheterna mellan de två sociala systemen.” — A Time for Peace.

Det finns också andra som urskiljer detta internationella ”schackspel” mellan de två stormakterna. Robin Wright skriver till exempel i sin bok Sacred Rage: ”Militanta muslimer anser också att Förenta staterna i första hand har betraktat Mellersta Östern som en tummelplats för sina konflikter med Sovjetunionen och praktiskt taget ignorerat de starka lokala intressen som gör sig gällande. I en bipolär värld har USA inte varit lyhört för de förtvivlade krav på erkännande som den uppvaknande tredje världen ställt.” Vissa mindre nationer ser sig uppenbarligen som schackpjäser i dessa ideologiska konfrontationer.

Västerländska experter betraktar en stor del av terrorismen som ytterligare ett vapen i kampen mot det kapitalistiska systemet. En amerikansk expert på kontraterrorism, ambassadör Robert B. Oakley, förklarade: ”Den ökande terrorismen kommer, om den får försiggå opåtalt, att underminera hela det system av politiska, ekonomiska och militära relationer som Förenta staterna och dess allierade har kommit att lita till för att bevara, beskydda och befrämja sina nationella och gemensamma intressen. ... Under de år som ligger framför oss måste vi vara beredda på ständiga, allvarliga hotelser från den internationella terrorismen ... vilken i stor utsträckning stöds eller uppmuntras av en handfull skoningslösa regeringar.”

Den amerikanske ambassadören Robert M. Sayre uttryckte sin åsikt mera rakt på sak: ”Terrorismen är politiskt motiverad och är noga planlagd och organiserad. ... Den bedrivs till största delen av stater och grupper med marxistisk-leninistisk åskådning, och Sovjetunionen och dess allierade inom östblocket ger dem stöd och hjälp.” — Department of State Bulletin.

Terrorismen och bibelns profetior

Varför är konfrontationen mellan de två stormakterna, med terrorismen som redskap, av särskilt intresse för dem som studerar bibeln? På grund av en betydelsefull profetia som finns nedtecknad i bibelboken Daniel, kapitel 11. Denna profetia beskriver en fortlöpande konflikt mellan två stormakter, ”kungen i Nordlandet” och ”kungen i Söderlandet”. ”Kungen i Nordlandet” identifieras som en ateistisk kung som har förkastat ”sina fäders gudar”. (Daniel 11:37) Han upphöjer sig själv och ger ära åt fästenas gud, som är militarismen. Han ingriper med kraft mot starka fästen och tryggar sin ställning som världsmakt. (Daniel 11:38, 39) Står ”kungen i Söderlandet” stilla och ser på medan hans motståndare utbreder sig?

Den olycksbådande profetian lyder: ”Men på ändens tid skall kungen i Söderlandet drabba samman med honom. Och kungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med vagnar och ryttare och många skepp, och skall falla in i främmande länder och svämma över och utbreda sig.” (Daniel 11:40) Följaktligen används nu terrorismen i dess olika skepnader av båda dessa kungar i deras kamp om världsherraväldet.a Daniels ord tyder på att de två ledande världsmakterna kommer att leva som konkurrenter sida vid sida, till dess Gud gör slut på deras rivalitet i kriget vid Harmageddon. — Uppenbarelseboken 16:14—16.

Men frågan kvarstår: Kan människan själv göra slut på terrorismens gissel? I så fall, hur och när? Om inte, vad är orsaken? Följande artikel kommer att dryfta dessa frågor.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 7]

Motiven bakom en stor del av terrorismen i världen har anknytning till Daniels profetia om ändens tid

[Bildkälla]

Pacemaker Press Int’l, Belfast

[Bild på sidan 8]

Den moderna terrorismen har gjort effektivt bruk av nyhetsmedia

[Bildkälla]

Reuters/Bettmann Newsphotos

Terrorism — Vad är lösningen?

OM DU någon gång färdats med flyg, har du säkert själv sett terrorismens verkningar. Säkerhetskontroller är obligatoriska vid nästan alla internationella flygplatser. Terrorismen kostar regeringar och flygbolag en förmögenhet i säkerhetsåtgärder. Vid de olympiska spelen i Los Angeles år 1984 kostade säkerhetsanordningarna den amerikanska regeringen omkring 65 miljoner dollar. Hur effektiva är dessa åtgärder?

I viss mån har de gett resultat. Under de 20 senaste åren har man enbart i Förenta staterna beslagtagit omkring 35.000 pistoler och spränganordningar av olika slag och företagit 13.000 arresteringar. (Department of State Bulletin) Det israeliska flygbolaget El Al, som har de kanske mest rigorösa säkerhetsanordningarna av alla, har drastiskt skurit ner antalet framgångsrika terroristaktioner i luften.

Regeringar och andra instanser behandlar emellertid symptomen snarare än orsakerna. Deras botemedel kommer inte åt grundorsaken till denna sjukdom som är djupt rotad i det moderna samhället — en sjukdom som har sin grund i hat och själviskhet. Orättvisor och missförhållanden florerar och blir allt värre — vilken ideologi som än är den förhärskande. Var kan man då finna en lösning? Kan religionen förvandla hat till kärlek? Kan politiken skapa endräkt i en splittrad värld? Kan Förenta nationerna verkligen förena nationerna? Eller finns det någon annan lösning?

Har religionen lösningen?

Den terrorsituation som har rått i Nordirland sedan år 1969 har krävt över 2.000 människoliv, och mer än 20.000 har skadats, i ett land med omkring 1,5 miljoner invånare. Antagonisterna påstår sig vara arvtagare till samma kristna tro, som är byggd på förutsättningen att ”Gud är kärleken”. (1 Johannes 4:8) Likväl fortsätter terrorismen bland både katoliker och protestanter. Som John Hickey skriver i sin bok Religion and the Northern Ireland Problem: ”Det är nu fullt möjligt ... att tvingas acceptera livsfara eller död helt enkelt därför att man är katolik eller protestant; att tvingas acceptera brutala vedergällningsaktioner — sekteriska mord — som ett sätt att bibehålla Nordirlands speciella version av ’terrorbalansen’.”

Samme författare säger vidare: ”När det gäller politiken i [Nordirland], så är det inte politiken som utnyttjar religionen. ... Det är snarare fråga om att religionen inspirerar politiken.” Vad det rör sig om, i så fall, är vedergällningens och det ömsesidiga dödandets politik.

De flesta religioner hävdar att kärleken är en av deras grundläggande läror. En stor del av alla terrorister har religiös anknytning — de bekänner sig tillhöra kristna, judiska, muslimska, buddistiska, hinduiska, sikhiska eller andra organisationer. Men i hur stor utsträckning påverkar deras religion deras handlingssätt? I sin bok The Ultimate Weapon—Terrorists and World Order citerar Jan Schreiber IRA-ledaren Ruairi O’Bradaigh: ”Jag var en gång tillsammans med en mycket hård man. Vi hade hjälpts åt att lägga ut en mina, som skulle explodera under en grupp brittiska soldater. ... Mycket riktigt, de var rätt över målet. Och vad gjorde denne hårdhjärtade kille? Strax innan han slöt strömmen som skulle få minan att explodera och spränga dem alla i småbitar, slöt han ögonen. Därefter gjorde han korstecknet och viskade andäktigt: ’Må nu Herren förbarma sig över deras själar!’”

Religionen har inte hindrat katolska högerextremister i Spanien från att bilda en egen terroristgrupp, som går under namnet ”Guerrilleros del Cristo Rey” (Konungen Kristi gerillasoldater). Författarna till boken The Terrorists hävdar att Guerrilleros ”har religionen i lika hög grad som politiken att tacka för sin existens”.

Bör vi bli förvånade över religionens oförmåga att förhindra terrorism? Professor C. E. Zoppo vid den statsvetenskapliga fakulteten vid University of California skriver: ”När västvärldens organiserade religioner konfronterades med bruket av våld för politiska syften, förvägrade de sina religiösa fiender de moraliska rättigheter som de främjade bland sina efterföljare ... och tillät till och med terroraktioner mot de ’otrogna’.” Han fortsätter med att hänvisa till det stora korståget på påven Urban II:s tid. Han förklarar: ”Detta korståg skulle underkuva islam för all framtid och ansågs vara ’kriget som skulle göra slut på alla krig’. Islam betraktades som inkarnationen av alla onda makter, så medan det förskaffade en kristen soldat fyrtio dagars botgöring att döda en fientlig kristen soldat, kom dödandet av muslimer att bli ’själva sinnebilden för all botgöring’.” — The Rationalization of Terrorism.

Andra religioner räknar det också som en merit att döda en icke troende eller en otrogen. De tror att detta är en passersedel till deras himmelska paradis. Följaktligen kan en terrorists religiösa tro i själva verket stärka hans motivation att begå mord och till och med utföra bombdåd som är rena självmordsattentat.

Finns det någon politisk lösning?

Politiska och militära experter i Väst har sina lösningar på terrorismens problematik, även om de inte alltid är överens om hur dessa skall tillämpas. De terrordrabbade nationernas politik är för närvarande att sätta hårt mot hårt. CIA-chefen William Casey förklarar: ”Vi kan inte och ämnar inte avstå från våldsmedel för att förebygga, stoppa eller bemöta terroristaktioner, när omständigheterna kräver att vi brukar våld. Många länder, däribland Förenta staterna, har de speciella styrkor och resurser som krävs för att operera mot terroristgrupper.” — Hydra of Carnage.

Förenta staternas angrepp mot Libyen i april 1986, som vedergällning för ett terroristanstiftat bombattentat mot en nattklubb i Berlin, belyser denna filosofi. Men en sådan aktion kräver också sin omedelbara tribut — i detta fall i form av civila dödsoffer i Libyen, något som de amerikanska myndigheterna betraktade som oundvikligt, och förlusten av ett amerikanskt flygplan och dess besättning. Terrorism och kontraterrorism har också dolda kostnader — prestigen och trovärdigheten.

Politiker och militärer betraktar detta som normala uppoffringar i denna förtäckta form av krigföring. Som Benjamin Netanyahu skriver: ”Alla medborgare i ett demokratiskt land som hotas av terrorism måste på sätt och vis betrakta sig själva som soldater i en vanlig strid. De får inte försöka pressa sina regeringar att kapitulera eller ge efter för terrorister. ... Om vi verkligen vill vinna kriget mot terrorismen, måste människor vara beredda på att stå ut med uppoffringar och till och med, om ens nära och kära skulle gå förlorade, gränslöst lidande.” — Terrorism—How the West Can Win.

Skulle då terrorismens grundläggande orsaker kunna undanröjas av politiken? Skulle orättvisorna kunna rättas till och situationen redas upp? Inte enligt politiska kommentatorer. Varför inte? Därför att de, enligt vad som framgick av föregående artikel, säger att terrorismen till stor del bara är ett av många vapen i konflikten mellan de två stora politiska systemen. Politiken föder således terrorism.

Den franske författaren och journalisten Jean-François Revel skrev till exempel: ”I sina böcker och manifest beskriver terroristerna sina attacker mot demokratiska länder som det ’spända lägets strategi’. Tanken är att det är mycket lättare att övergå från fascism till kommunism än från demokrati till kommunism. ’Revolutionärerna’ måste därför först tvinga in de demokratiska regeringarna i ett fascistiskt beteendemönster för att i nästa fas kunna bygga upp ett socialistiskt samhälle på askan efter fascismen.” I vissa länder kan terrorister således avsiktligt mörda höga militärer för att provocera fram en högerextremistisk militärkupp.

Kan FN hejda flodvågen?

Statsvetaren C. E. Zoppo klargjorde det dilemma som FN befinner sig i: ”Det är inte förvånande ... att Förenta nationerna inte har kunnat träffa någon överenskommelse om vad som utgör internationell terrorism eller vilka åtgärder som skulle vara lämpliga från medlemsstaternas sida.” Detta är ingenting att förvåna sig över när vi inser att FN är en internationell arena, där stormakterna, i likhet med kämpande älgar som drabbar samman och fastnar i varandras horn, kör fast i begreppsdiskussioner och ordklyverier.

En annan viktig faktor är att de terrordrabbade demokratiska nationerna är i minoritet i FN. Som Zoppo förklarade: ”En resolution angående internationell terrorism i FN:s generalförsamling ... förklarade visserligen att man var ’djupt oroad över den internationella terrorverksamheten’ men bekräftade samtidigt ’den omistliga rätten till självbestämmande och oberoende för alla folk som lyder under koloniala och rasistiska regimer och andra former av främmande herravälde’.” Samma resolution fördömde alla ”fortsatta repressiva och terroristiska åtgärder från koloniala, rasistiska och främmande regimers sida i syfte att förvägra nationer deras lagliga rätt till självbestämmande och oberoende”.

Enligt Zoppo har således FN visat prov på dubbelmoral när det gäller terrorism. Han fortsätter: ”Underförstått är således terrorism något som tolereras när den är ett medel att uppnå nationell självbestämmanderätt men fördöms när den utövas av en stat för att hindra andra från att vinna politiskt oberoende. Nybildade stater, som själva använt sig av terrorism i sin befrielsekamp, har sedan svårt att fördöma den hos andra.” (The Rationalization of Terrorism) Som ett effektivt vapen mot terrorism är FN således klavbundet. Moraliska värden är inte det avgörande, för, som Zoppo förklarar: ”Det är i själva verket politiken som avgör vad som är moraliskt försvarbart.” Under tiden måste terrorismens oskyldiga offer lida och dö.

Ett broderskap utan terror

Jan Schreiber beskriver det dilemma som världens nationer ställs inför: ”Det sorgliga är att de länder som önskar göra slut på terrorismen i världen — och de tycks inte vara i majoritet — är tvungna att nöja sig med halvmesyrer. Gängse straffåtgärder är antingen otillräckliga för att avskräcka terrorister som är beredda att göra stora uppoffringar för sin ideologi, eller också framkallar de våldsåtgärder från dem som fortfarande kan sätta sig till motvärn.” — The Ultimate Weapon—Terrorists and World Order.

I sin granskning av problemet säger professor Zoppo slutligen: ”Knappast någon nation i modern tid har fötts utan terror.” Detta kan tyckas tyda på att terror är en ofrånkomlig ingrediens i den politiska processen. Men vi kan försäkra att det finns en ”nation” som har frambringats utan terror eller våld — eller politiska interventioner. Det är en nation som omfattar över tre miljoner människor, och de kommer från jordens alla folk och från olika kulturer, språk och religioner. Vilka är de? Det är de människor som besöker dig med denna tidskrift — Jehovas vittnen.

De är inte bara en internationell sammanslutning av människor. De utgör ett övernationellt broderskap, som nu har en gemensam tro och ett gudagivet hopp. De gör sitt inflytande gällande överallt i världen, inte genom terrorism, utan genom fredlig biblisk undervisning. I praktiskt taget varje nation på jorden förespråkar de Guds rikes regering, med Kristus som kung, som den enda lösningen på mänsklighetens problem. — Matteus 6:9, 10.

Ja, Jehovas vittnen står över all splittrande politik och nationalism, som bara har resulterat i krig och terrorism. De utgör nu ett folk som lever tillsammans i verklig fred, och de förbereder sig för den dag, som snart är här, då jorden helt och hållet kommer att styras av Guds rike. Detta kommer inte att åstadkommas genom en världsomvändelse, utan genom att Gud ingriper och renar jorden i kriget vid Harmageddon. — Matteus 24:37—39; Uppenbarelseboken 16:14, 16.

Därefter kommer de ödmjuka på jorden att få åtnjuta sann fred och evigt liv. (Titus 1:2; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Om du skulle vilja veta mer om detta rike, där all terrorism kommer att vara borta, ta då kontakt med Jehovas vittnen på din hemort eller skriv till utgivarna av denna tidskrift i ditt land.

[Infälld text på sidan 11]

Under de 20 senaste åren har man enbart i Förenta staterna beslagtagit omkring 35.000 pistoler och spränganordningar av olika slag och företagit 13.000 arresteringar. — Department of State Bulletin.

[Infälld text på sidan 12]

”Strax innan han slöt strömmen som skulle få minan att explodera och spränga dem alla i småbitar, slöt han ögonen. Därefter gjorde han korstecknet och viskade andäktigt: ’Må nu Herren förbarma sig över deras själar!’”

[Ruta på sidan 14]

Guds rike under Kristus Jesus kommer att avlägsna all terrorism

Terrorismen sägs vara de desperatas krigföring, deras som känner sig missgynnade. Under Guds rike kommer ingen att behöva känna sig missgynnad, som framgår av följande profetia angående Jesu Kristi styre:

”Gud, ge åt konungen dina lagar och din rättfärdighet åt konungasonen. Må han döma ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt. Må han skaffa rätt åt de betryckta i folket, må han frälsa de fattiga och krossa förtryckaren. Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har. Han skall vara mild mot den arme och fattige, de fattigas själar skall han frälsa. Från förtryck och våld skall han rädda deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.” — Psalm 72:1, 2, 4, 12—14.