”Jag skulle bara hämta posten”

”JAG kommer aldrig att glömma den där måndagsmorgonen på postkontoret”, säger Andre, som är född i Sydafrika men som nu bor i Namibia. ”Det var packat med folk där inne. Jag lade märke till en obevakad väska i närheten. Jag hämtade ut min post och körde därifrån. Tre minuter senare hörde jag en kraftig smäll. Det visade sig att en bomb hade exploderat bara någon meter från där jag hade stått.”

”Jag skulle bara hämta posten”, förklarar han. ”När jag sedan fick veta att oskyldiga personer, och flera som jag kände, hade sprängts i bitar blev jag svårt chockad. Händelsen får mig fortfarande att rysa, trots att det gått mer än 25 år. Ibland dyker otäcka minnesbilder upp av döda och sårade som jag senare såg, och då påminns jag om hur nära döden jag var.”

Ett globalt problem

Även om du kanske aldrig kommer att behöva uppleva något liknande, är det bara att konstatera att sådana här attacker inträffar gång på gång jorden runt. Fler och fler tar till våldshandlingar, så kallade terroristdåd, för att uppnå sina mål. (Se rutan ”Vilka är terrorister?” på nästa sida.)

En undersökande journalist kom fram till att ”bara fyra länder hade utsatts för serier av självmordsattacker” fram till 1997. Men 2008 skrev han att ”mer än trettio länder och alla kontinenter utom Australien och Antarktis har upplevt förödande självmordsattacker”. Han drog slutsatsen att sådana här dåd ”utförs av fler och fler organisationer och dödar ett allt större antal människor för varje år som går”. (The Globalization of Martyrdom)

Tänk på den attack som beskrevs i inledningen. Den grupp som tog på sig ansvaret för det dådet ansåg sig själva vara frihetskämpar. De ville bli självständiga från den regering som styrde över deras land. Men vad får människor att ta till sådana här drastiska metoder för att uppnå sina mål? Vi kan se på exemplet med Hafeni.

Hafeni föddes i Zambia men växte upp i olika flyktingläger i grannländerna. ”Jag var rasande över att min familj och andra hade blivit så orättvist och brutalt behandlade”, säger han. Därför gick han med i samma militanta grupp som hans föräldrar tillhörde.

Hafeni tänker tillbaka och säger: ”Det sorgligaste var hur människor påverkades känslomässigt av att leva som flyktingar. Barn skildes från sina föräldrar och syskon. De som var gamla nog tog del i striderna, och många av dem återvände aldrig. Jag har aldrig sett min pappa, inte ens på kort. Allt jag vet är att han dog i strid. Än i dag bär jag med mig de känslomässiga ärren.”

Helt klart handlar det här om komplexa frågor. Men en ökad förståelse av dem kan hjälpa oss att se vad som måste till för att det ska bli ett slut på sådana här våldshandlingar.

[Ruta/Bild på sidan 4]

VILKA ÄR TERRORISTER?

Sociologiprofessor Mark Juergensmeyer förklarar: ”Huruvida man kallar en våldshandling för ett terroristdåd eller ej beror på om man anser att den var berättigad. Hur man använder uttrycket beror i stor utsträckning på vilken världsbild man har: om man ser världen som en fredlig plats framstår våldshandlingar som terrorism. Om man däremot anser att världen befinner sig i krigstillstånd kan våldshandlingar betraktas som befogade.”

Uttrycket ”terrorism” har alltså ofta politiska undertoner. Många grupper ser sig själva som frihetskämpar, inte som terrorister. Enligt författaren Jessica Stern innebär terrorism 1) att handlingar riktas mot civila och 2) att man använder våld för att uppnå en dramatisk effekt, nämligen att sprida skräck. Därför använder ofta militanta grupper – oavsett om det är rebeller eller regeringar som står bakom dem – terror som sitt vapen.

Varför somliga tar till våld

JOSEBA, som bor i Spanien, fick frågan varför han gick med i en militant grupp. ”Det förtryck och den orättvisa vi utsattes för på den tiden skapade en outhärdlig situation”, sade han. ”I storstaden Bilbao, där jag bodde, kunde polisen storma in när som helst och misshandla och arrestera människor.”

Han fortsatte: ”En morgon greps jag för att jag hade gett uttryck åt mina åsikter om polisens metoder. Jag var så arg att jag ville göra något – ta till våld om det behövdes – för att råda bot på situationen.”

Förtryck och hämnd

Bibeln försvarar inte att man använder våld, men den erkänner att ”förtryck kan få den vise att handla som en galning”, dvs. på ett irrationellt sätt. (Predikaren 7:7) Många blir frustrerade när de behandlas illa på grund av sin etniska, religiösa eller nationella tillhörighet.

Hafeni, som nämndes i förra artikeln, säger till exempel: ”Vårt land exploaterades och togs ifrån oss. Djur slåss för sina revir, så vi tyckte det kändes naturligt att strida för vårt land och för våra rättigheter.” En självmordsbombare sade i ett meddelande som publicerades efter hans död: ”Vi kommer inte att sluta strida förrän ni upphör med att bomba, gasa ihjäl, fängsla och tortera mitt folk.”

Religiösa motiv

Även om militanta grupper ofta kämpar för en politisk sak är det inte ovanligt att de drivs av religiösa motiv. En världsledare fick ta emot följande fax från en talesman för en sådan grupp: ”Vi är inte galna och inte heller maktlystna. Vi är i Guds tjänst, och det är orsaken till vår fasta hållning.”

Daniel Benjamin och Steven Simon skriver angående den religiösa drivkraften i sin bok The Age of Sacred Terror: ”I en värld som blir alltmer religiös är det fler och fler anhängare till de stora religionerna och till nya, spirande sekter som ser våld som en central del av sin gudsdyrkan.” Efter att ha redogjort för flera ”spektakulära terroristdåd runt jorden” konstaterade terrorforskaren Magnus Ranstorp: ”Gemensamt för de här dåden är att förövarna var övertygade om att deras handlingar hade Guds stöd, att de till och med skedde på hans befallning.”

Men många religiösa våldsmän har extrema åsikter som inte speglar de traditionella lärorna och värderingarna i den religion de förknippas med.

Djupt rotade känslor

Joseba, som nämndes tidigare, blev svårt misshandlad när han greps. Han säger: ”Brutaliteten övertygade mig om att mitt hat var berättigat. Om jag var tvungen att dö för att åstadkomma en förändring så tyckte jag att det var värt det.”

Ofta förstärks motiven till våldsamt agerande av det som lärs ut i militanta grupper. ”I flyktinglägren hölls massmöten där vi fick höra att de vita hela tiden tänkte ut nya sätt att förtrycka de svarta”, berättar Hafeni. Vad ledde det till?

”Jag kände hur hatet växte”, säger han. ”Jag misstrodde alla vita. Till slut hade jag fått nog, och jag tänkte att vår generation måste göra något.”

Trots att Joseba och Hafeni hade så starka åsikter lyckades de mot all förmodan förändra sina djupt rotade känslor. Vad var det som påverkade dem så starkt? Följande artikel förklarar vad som hände.

[Infälld text på sidan 6]

”Brutaliteten övertygade mig om att mitt hat var berättigat. Om jag var tvungen att dö för att åstadkomma en förändring så tyckte jag att det var värt det.” – Joseba

Kan världen någonsin bli fri från terrorism?

”VI MÅSTE föra en kamp ... om hjärtan och sinnen.” Det blev slutsatsen efter en 20 år lång undersökning av personlighetsprofiler på så kallade terrorister.

Men vad kan förändra hjärtat och sinnet hos dem som har varit djupt involverade i våldsamma hämndaktioner?

En bok som kan förändra hjärtat

Under 1990-talet började Hafeni undersöka sina trosuppfattningar och bestämde sig för att skaffa en bibel. Han säger: ”Jag började med att undersöka evangelierna [bibelböckerna Matteus, Markus, Lukas och Johannes], som handlar om Jesu liv. Jag tilltalades genast av Jesu personlighet och hans vänliga och opartiska sätt att behandla andra. Det värmde verkligen hjärtat.”

Hafeni berättar att när han fortsatte att läsa var det ”en mening i Bibeln som verkligen träffade mitt i prick, och det var den i Apostlagärningarna 10:34 och 35”. Där står det: ”Gud [är] inte ... partisk, utan han tar emot den som fruktar honom och som gör det som är rättfärdigt, vilken nation han än tillhör.”

”Jag kom fram till att människor själva är ansvariga för tribalism, nationalism och rasfördomar”, säger Hafeni. ”Jag insåg att Bibelns budskap kan förändra hela ens tänkesätt och att det viktigaste i livet är att ha Guds godkännande. Det är viktigare än att kämpa för någon särskild folkgrupp eller hudfärg.”

Joseba, som citerades i förra artikeln, var ledare för en mindre kommandogrupp som planerade att spränga en polisstation. ”Men innan vi hann genomföra den här attacken”, berättar han, ”greps jag och fick sitta två år i fängelse.” Senare började hans fru, Luci, studera Bibeln med Jehovas vittnen. Med tiden började Joseba vara med under studiet.

Han drar sig till minnes: ”När jag lärde mig mer om Jesus började jag se honom som min förebild. Det han sade om att ’alla som tar till svärd skall gå under genom svärd’ påverkade mig djupt. Jag visste att det stämde.” (Matteus 26:52) Han säger: ”Mordattentat väcker bara hat och hämndbegär hos offrens släktingar. Våld leder bara till smärta, inte till en bättre värld.” Joseba började förändra sitt sätt att tänka.

Både Hafeni och Joseba fick själva uppleva att Bibeln kan påverka livet i en helt ny riktning. Bibeln säger att ”Guds ord är levande och utvecklar kraft” och att det ”kan bedöma hjärtats tankar och avsikter”. (Hebréerna 4:12) Kraften från Guds ord har hjälpt många att förändra sitt sätt att tänka och reagera. Men finns det några bevis för att de som verkligen lever enligt Bibeln upplever en världsomfattande enhet?

Ett brödraskap grundat på kärlek

När Hafeni började vara med vid Jehovas vittnens möten blev han mycket berörd av den frid som han såg mellan olika etniska grupper. ”Det kändes helt otroligt att sitta bredvid vita människor”, säger han. ”Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle kalla en vit man för min broder. Det här stärkte min övertygelse om att vittnena har den sanna religionen, för bland dem fanns den enhet som jag längtat efter, och de älskade varandra oavsett hudfärg.”

Jesus sade att hans efterföljare skulle kännas igen på att de hade ”kärlek inbördes”. (Johannes 13:34, 35) Han vägrade också att engagera sig i politiska konflikter och sade till sina lärjungar: ”Ni [är] inte ... någon del av världen.” (Johannes 6:15; 15:19; Matteus 22:15–22) Kärlek och neutralitet var ett kännetecken på den sanna kristendomen då, precis som det är i dag.

Att leva som Jesus lärde

Men hur kan kärlek övervinna de söndrande krafter som ligger bakom terrorism? När politik sätter känslor i svallning är det ofta lojaliteten mot den egna nationen eller etniska gruppen som gör att människor – och länder – kommer i konflikt med varandra.

Det var till exempel etnisk stolthet som år 1914 drev Gavrilo Princip att mörda Österrike-Ungerns tronföljare, ärkehertig Franz Ferdinand. Princip tillhörde organisationen Svarta handen, som enligt sina stadgar föredrog ”revolutionär strid framför ... kulturella strävanden” för att uppnå sina mål. Mordet utlöste krig mellan så kallade kristna nationer, vilket ledde fram till första världskriget och en för tidig död för miljontals soldater som menade sig följa Jesus, ”Fredsfursten”. (Jesaja 9:6)

Efter krigets slut fördömde en framstående präst, Harry Emerson Fosdick, så kallade kristna ledare för att de inte hade lärt sina medlemmar att följa Jesus. ”Vi har fostrat män för krig”, skrev han. ”Vi har gjort soldater till våra hjältar, och till och med i våra kyrkor har vi satt upp stridsfanorna.” Han sammanfattade det hela: ”I samma andetag som vi lovsjungit Fridsfursten har vi förhärligat kriget.”

I kontrast till detta konstaterades följande i en sociologistudie från 1975: ”Jehovas vittnen har konsekvent hållit fast vid sin ståndpunkt när det gäller icke-våld och bevarat ’kristen neutralitet’ genom två världskrig och genom de efterföljande militära sammanstötningarna under det ’kalla kriget’.” Även om vittnena har blivit illa behandlade och fängslade har de ”aldrig gett igen med våld”. Slutsatsen i studien var: ”Jehovas vittnens läror är ett resultat av deras övertygelse att Bibeln är Guds inspirerade ord.”

Nyttan av att följa Bibeln

När en före detta premiärminister i Belgien fick en bok om Jesu liv med titeln Den största människa som någonsin levata av en granne, påverkades han starkt av det han läste. I ett brev till grannen skrev han: ”Det är tydligt att om människor hade varit mer intresserade av budskapet i evangelierna och hade tillämpat Jesu Kristi principer hade världen sett helt annorlunda ut i dag.”

”Vi hade inte behövt ett säkerhetsråd”, fortsatte han, ”vi hade inte haft några terroristattacker, och allt våld hade varit förbjudet och borta från jorden.” Ändå avslutade han med orden: ”Allt det här är bara önsketänkande.” Men är det verkligen det? Till och med nu, mitt i en våldspräglad värld, har Bibeln hjälpt många människor med skiftande bakgrund att ta avstånd från våld och övervinna den bitterhet som byggts upp under årtionden av meningslös blodspillan.

Som vi fick veta i första artikeln var Andre nära att dödas av en bomb som placerats ut av en militant grupp och som tog flera av hans vänners liv. Han fick senare lära sig den bibliska principen att ”villigt förlåta” och började tillämpa den. (Kolosserna 3:13) Även Hafeni, som anslöt sig till just den gruppen, lärde sig längre fram att följa Bibelns principer och tog avstånd från våldshandlingar. (Psalm 11:5) Nu är båda Jehovas vittnen och arbetar tillsammans på ett av vittnenas översättningskontor i ett afrikanskt land.

Hoppet om en trygg framtid

Miljontals människor världen över har upptäckt att man genom att studera Bibeln kan få ett hopp om en trygg framtid. En dag var Andre till exempel på besök hos en man och visade honom vad Bibeln säger om en fridfull ny värld. (Jesaja 2:4; 11:6–9; 65:17, 21–25; 2 Petrus 3:13) Plötsligt omringades huset av soldater med automatvapen, och de beordrade Andre att komma ut för ett förhör. När de fick veta att han undervisade i Bibeln och att mannen uppskattade hans besök gick de därifrån.

Andre hade precis berättat att Gud kommer att ingripa i det som sker på jorden, alldeles som han gjorde i Noas dagar när ”jorden uppfylldes av våld”. (1 Moseboken 6:11) Gud tog bort den dåtida världen genom en global översvämning men räddade den fredsälskande Noa och hans familj. Jesus sade att ”alldeles som Noas dagar var, så kommer Människosonens närvaro att vara”. (Matteus 24:37–39)

Jesus, ”Människosonen”, är den som Gud utvalt som härskare i den himmelska regering som kallas Guds kungarike. Han kommer snart att leda Guds himmelska härar för att ta bort våldet från jorden. (Lukas 4:43) Som kung i detta rike kommer Jesus att ”vara rättvis mot alla”, och det kommer att ”råda fred”. Han kommer att skydda sina undersåtar ”från ond, bråd död”. (Psalm 72:7, 14, Contemporary English Version)

Då kommer alla som älskar det som är rätt och som är lydiga mot kungen i detta rike att se hur jorden förvandlas till ett fridfullt paradis. (Lukas 23:42, 43) Då ska ”fred och rättvisa härska över alla berg och kullar”, lovar Bibeln. (Psalm 72:1–3, Contemporary English Version)

Skulle det inte vara underbart att leva i en värld som styrs av en sådan kung? Vi kan vara säkra på att den världen kommer att vara fri från all terrorism.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 7]

Både Hafeni och Joseba har själva upplevt att Bibeln kan påverka livet i en helt ny riktning.

[Infälld text på sidan 9]

”Om människor hade varit mer intresserade av budskapet i evangelierna och hade tillämpat Jesu Kristi principer hade världen sett helt annorlunda ut. Vi hade inte behövt ett säkerhetsråd, vi hade inte haft några terroristattacker, och allt våld hade varit förbjudet och borta från jorden.” – En före detta premiärminister i Belgien

[Bild på sidan 8]

Genom att tillämpa Bibelns principer har Hafeni och Andre blivit nära vänner.