SOMLIGA kallar dem nattpendlare. Men de här barnen jobbar inte nattskift. De går hemifrån i skymningen eftersom hemmet är en farlig plats att vara på när mörkret faller över bushen.

Under nästan tjugo år har gerillagrupper invaderat byar på landsbygden och kidnappat barn. Varje år rövar de bort hundratals pojkar och flickor från deras hem och försvinner sedan in i den täta djungeln. Barnen kidnappas vanligtvis på natten, och de används av rebellerna som soldater, bärare och sexslavar. Om de tillfångatagna barnen inte samarbetar, kan deras fångvaktare skära av dem näsan eller läpparna. De som grips när de försöker fly går en obeskrivligt fasansfull död till mötes.

Det finns andra unga offer för terrorism. De stympade tonåringarna i Sierra Leone var bara små barn när män med macheter högg av dem händer och fötter. Pojkar och flickor i Afghanistan leker med fjärilsliknande minor och blir av med fingrar och ögon när de här färgglada ”leksakerna” exploderar.

En del unga offer för terrorism går ett annat öde till mötes. I en terroristattack i Oklahoma City 1995 dödades 168 personer, och 19 av dem var barn, några endast i blöjåldern. Precis som en stark vindpust blåser ut fladdrande ljus, släckte bomben ögonblickligen dessa små liv. Genom den här våldsamma attacken berövade terroristerna dem deras rätt att få vara barn, att få leka och skratta och kura ihop sig i mammas eller pappas famn.

De här händelserna har inträffat under senare år, men som vi skall se har terrorvåld plågat mänskligheten i hundratals år.

FÖR bara några år sedan verkade det som om terrorism endast förekom på några få enskilda platser, till exempel i Nordirland, i Baskien i norra Spanien och i några områden i Mellanöstern. I dag har terrorismen ökat lavinartat, särskilt efter den 11 september 2001, då tvillingtornen i New York förstördes. Nu finns det terrorister över hela världen, och de har slagit till på det paradisiska Bali, i Madrid, i London, på Sri Lanka, i Thailand och till och med i Nepal. Ändå är terrorism inget nytt. Vad menas med ”terrorism”?

Terrorism har definierats som ”en persons eller en organiserad grupps olagliga utövande eller hot om utövande av våld mot människor eller egendom i avsikt att skrämma eller undertrycka samhällen eller regeringar, ofta av ideologiska eller politiska skäl”. (The American Heritage Dictionary of the English Language) Men författaren Jessica Stern säger: ”Den som studerar terrorism möter hundratals definitioner. ... Men det räcker med två kännetecken för att skilja terrorism från andra former av våld.” Vilka är de? ”För det första riktas terrorism mot civilpersoner. ... För det andra använder terrorister våld i syfte att injaga skräck hos sina offer, vilket ofta är viktigare än att tillfoga dem fysisk skada. Det är det här överlagda sättet att skapa skräck som skiljer terrorism från vanliga mord eller överfall.”

Våld som har sina rötter i det förflutna

I Judeen fanns det under det första århundradet en grupp som tog till våld för att uppnå judiskt oberoende av Rom, och de kallades seloter. Några av deras mest nitiska anhängare gick under namnet sikarierna, eller dolkmännen, ett namn som kommer från det korta svärd de bar under kläderna. När sikarierna var med i folksamlingar vid högtiderna i Jerusalem kunde de skära halsen av sina fiender eller knivhugga dem i ryggen.a

År 66 erövrade en grupp seloter bergfästningen Masada, som ligger i närheten av Döda havet. De slaktade den romerska garnisonen och gjorde fästningen till sin bas. I flera år gjorde de utfall från fästningen och angrep de romerska styrkorna. År 73 återerövrades Masada av en romersk legion ledd av ståthållaren Flavius Silva, men de besegrade inte seloterna. En samtida historiker hävdar att 960 seloter begick självmord där uppe för att inte behöva kapitulera för romarna, och det var alla utom två kvinnor och fem barn.

Somliga anser att seloternas uppror var början på det som vi kallar terrorism. Vare sig det är så eller inte, har terrorismen sedan dess satt djupa spår i historien.

Terrorism i Kristi namn

Från år 1095 och två hundra år framåt drog korsfarare fram mellan Europa och Mellanöstern. De stred mot muslimska styrkor från Asien och Nordafrika. Stridsfrågan gällde vem som skulle ha kontroll över Jerusalem, och båda sidor försökte få övertaget. Dessa ”heliga krigare” högg varandra i stycken under sina många krig. De använde också sina svärd och stridsyxor för att skada oskyldiga. Vilhelm av Tyros, en präst som levde på 1100-talet, beskrev korsfararnas intåg i Jerusalem år 1099:

”De gick i samlad trupp längs gatorna med sina svärd och spjut i händerna. Alla som kom i deras väg slog de till marken och dräpte, män, kvinnor och barn, ingen skonades. ... De dräpte så många på gatorna att det blev högar av döda kroppar, och man kunde varken gå eller passera utan att trampa på dem som var döda. ... Det var så stor blodsutgjutelse att alla rännstenar fylldes med blod, och alla stadens gator var täckta av döda människor.”b

Under de följande århundradena började terrorister använda sprängämnen och skjutvapen med förödande resultat.

Miljoner döda

Historiker anser att den 28 juni 1914 markerade en vändpunkt i Europas historia. En ung man, betraktad som en hjälte av somliga, sköt den österrikiske tronföljaren, ärkehertig Frans Ferdinand. Denna händelse ledde till första världskrigets utbrott. Tjugo miljoner människor dog innan kriget var över.

Första världskriget följdes av andra världskriget, med dess koncentrationsläger, slakt av civila i flygraider och hämndaktioner som drabbade oskyldiga människor. Efter kriget fortsatte mördandet. Över en miljon dödades på Kambodjas avrättningsplatser under 1970-talet. Och Rwandas invånare skakas fortfarande av den massaker som ägde rum under 1990-talet, då över 800 000 människor dödades.

Från 1914 fram till vår tid har människor plågats av terrorister i många länder. Ändå handlar somliga i dag som om de inte har lärt något av historien. Terroristattacker dödar hundratals, skadar tusentals och berövar miljontals människor rätten till sinnesfrid och trygghet. Bomber exploderar på marknadsplatser, byar bränns ner till grunden, kvinnor blir våldtagna, barn tas till fånga, människor dör. Sådana sadistiska våldshandlingar fortsätter trots all lagstiftning och trots den avsky de väcker över hela världen. Finns det då något hopp om att terrorismen skall upphöra?

SOMLIGA tror att det endast är genom våld som de kan uppnå politisk frihet och andlig renhet – att destruktivt våld är ett måste för att kunna avskaffa oönskade styresmän. Även somliga styrande använder terror för att upprätthålla lag och ordning. Men om nu terrorism är ett effektivt sätt att få makt och genomföra samhällsreformer, borde det skapa fred, välstånd och stabilitet. Efter ett tag borde våldet och rädslan avta. Har vi sett några sådana resultat?

Sanningen är den att terrorism bryter ner respekten för livet och leder till blodsutgjutelse och grymhet. Offren hämnas ofta på grund av sitt lidande, vilket leder till mer förtryck, och det i sin tur leder till fler hämndaktioner.

Våld löser inte våra problem

Människor har i tusentals år själva försökt lösa sina politiska, religiösa och sociala problem. Men alla deras försök har misslyckats. Det är som det sägs i Bibeln: ”Jag vet, Jehova, att jordemänniskans väg inte tillkommer henne. Det tillkommer inte den man som vandrar att själv styra sina steg.” (Jeremia 10:23) Jesus sade: ”Visheten står och faller med sina resultat.” (Matteus 11:19, The New Testament in Modern English, J. B. Phillips) I vidare mening visar dessa bibliska principer att terrorism är ett falskt hopp. Terrorism har inte medfört frihet och lycka, utan i stället död, lidande och förstörelse. Terrorismens tragiska verkningar har påverkat hela 1900-talet och ser ut att påverka även 2000-talet. Det är många som skulle säga att terrorism inte är lösningen på problemen utan snarare ett av dem.

”Varje dag är jag rädd för att någon av mina vänner eller släktingar skall dö. ... Det behövs kanske ett underverk.” Så skrev en flicka, vars hemland hade satts i brand av terrorvåld. Hennes ord understryker det som många har kommit fram till: Lösningen på mänsklighetens problem ligger bortom människans förmåga. Endast människans Skapare kan lösa de nuvarande problemen på jorden, däribland terrorism. Men varför skulle vi lita på Gud?

Varför vi kan lita på Gud

Ett skäl är att Jehova som vår Skapare har gett oss livet och vill att vi skall njuta av det i frid och lycka. Guds profet Jesaja blev inspirerad att skriva: ”Nu, Jehova, du är vår Fader. Vi är leran, och du är Krukmakaren som formar oss; ja, vi är alla ett verk av din hand.” (Jesaja 64:8) Jehova är människornas Fader, och de är alla värdefulla för honom. Det är inte han som ligger bakom det hat och de orättvisor som leder till terrorism. Den vise kung Salomo sade vid ett tillfälle: ”Den sanne Guden har gjort människorna rättrådiga, men själva har de funderat ut många planer.” (Predikaren 7:29) Det är människans ofullkomlighet och demoniskt inflytande som ligger bakom terrorism, inte oförmåga från Guds sida. (Efesierna 6:11, 12)

Ett annat skäl till att vi kan lita på Jehova är att han som vår Skapare bäst förstår orsaken till mänsklighetens alla problem och hur de kan lösas. Bibeln framhåller denna sanning i Ordspråksboken 3:19: ”Med vishet har Jehova lagt jordens grund. Han har fast grundat himlen med urskillning.” En man i forna tider skrev i full förtröstan på Gud: ”Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från Jehova, från honom som har gjort himmel och jord.” (Psalm 121:1, 2)

Det finns ett tredje skäl till att vi bör lita på Gud: Han har makt att göra slut på all våldsam blodsutgjutelse. På Noas tid ”uppfylldes [jorden] av våld”. (1 Moseboken 6:11) Guds dom var snabb och fullständig: ”Han [Gud] skonade inte en forntida värld ... när han lät en stor översvämning komma över en värld av ogudaktiga.” (2 Petrus 2:5)

Vi bör ta lärdom av det som Bibeln berättar om floden i Noas dagar: ”Jehova vet alltså att befria de gudhängivna ur prövningen, men att hålla de orättfärdiga i förvar till domens dag för att avskäras.” (2 Petrus 2:9) Gud kan skilja mellan dem som uppriktigt önskar få ett bättre liv och dem som gör livet surt för andra. De sistnämnda, ”de ogudaktiga människorna”, skall ”dömas och förintas”. Men dem som vill ha fred har han lovat en rättfärdig ny jord. (2 Petrus 3:7, 13)

Varaktig fred på jorden!

Bibelskribenterna använde ofta ordet ”jord” när de talade om mänskligheten. I Första Moseboken 11:1 sägs det till exempel att ”hela jorden”, de människor som levde på den tiden, talade samma språk. Aposteln Petrus hade den betydelsen i tankarna när han skrev om ”en ny jord”. Jehova Gud skulle förnya det mänskliga samhället på ett sådant sätt att våld och hat helt skulle ersättas av rättfärdighet och rättvisa. I en profetia i Mika 4:3 sägs det: ”Han skall avkunna dom bland många folk och rätta till förhållandena beträffande mäktiga nationer långt borta. Och de skall smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation skall inte lyfta svärd mot nation, och de skall inte mer lära sig att föra krig.”

Hur kommer människornas liv att se ut när den här profetian har uppfyllts? I Mika 4:4 sägs det: ”De skall sitta, var och en under sin vinstock och under sitt fikonträd, och ingen skall skrämma dem.” I detta jordiska paradis kommer ingen att behöva vara rädd för nya terroristattentat. Kan man lita på det här löftet? Ja, för ”härarnas Jehovas mun har talat”. (Mika 4:4)

När terrorhoten ökar och nationerna bävar för allt våld är lösningen för fredsälskande människor alltså att lita på Jehova. Det finns inga problem som han inte kan lösa. Han kommer att avlägsna orättvisorna, lidandet och till och med döden. I Bibeln sägs det: ”Han skall uppsluka döden för alltid, och den suveräne Herren Jehova skall torka tårarna från alla ansikten.” (Jesaja 25:8) Människor som vill bo i frid och trygghet, men som nu får leva i fruktan till följd av terrorhot, kommer snart att få uppleva verklig fred. Detta har Gud, ”som inte kan ljuga”, lovat, och det är vad människor verkligen behöver. (Titus 1:2; Hebréerna 6:17, 18)