VARFÖR tillgriper grupper och enskilda personer terrorism? Vilka är terrorismens främsta måltavlor? Vilka resultat får den?

Somliga hävdar att terrorism är ett symptom som kan tyda på en mängd olika sociala, politiska och rasmässiga orättvisor. Den katolske prästen och teologen James T. Burtchaell förklarade: ”Vissa slag av terrorism förövas av en etnisk och/eller religiös (och vanligen ekonomisk) minoritet som kräver självstyre: baskerna i Spanien, katolikerna i Ulster, huk-gerillan i Filippinerna. ... Vissa förövas av regeringar som känner sig hotade av majoritetens missnöjesyttringar. ... Vissa utförs på initiativ av en nationell minoritet som vill bemäktiga sig regeringsmakten.”

Men är det bara minoritetsgrupper som tillgriper terrorism? Burtchaell fortsätter: ”Somliga terroristdåd förövas på uppdrag av regeringar i syfte att misskreditera, underminera och ersätta regeringen i en annan, samarbetsovillig nation.” — Fighting Back.

Enligt andra kommentatorer kan motiven bakom terrorism tolkas på olika sätt beroende på observatörens egna politiska sympatier. Somliga hävdar att när orättvisor begås och människor inte har någon laglig möjlighet att få upprättelse, då blir terroraktioner den enda lösningen för dem. Andra ser terrorismen som en del av en strategi riktad mot de västerländska demokratierna, en strategi anstiftad och ledd av fraktioner med motsatt politisk ideologi.

Motiven bakom terrorismen

De flesta arabiska terroristgrupper rättfärdigar sitt handlingssätt genom att peka på de palestinska flyktingar som förlorade sitt hemland, Palestina, när staten Israel bildades år 1948. Under decenniernas lopp har känslorna kommit att svalla så högt att de arabiska terroristernas mål nu inte endast är att få ett eget land, utan något ännu mer olycksbådande för judarna — att utplåna Israel. Hur vet man det?

Följande citat är hämtat från ett ”öppet brev” från Hizballah (”Guds parti”), en shiitisk grupp som opererar i Mellersta Östern.

”Våra söner befinner sig nu i ett tillstånd av ständigt växande konfrontation mot dessa fiender [Israel, Förenta staterna, Frankrike och (den libanesiska) falangen] tills följande mål har uppnåtts:

Israels slutgiltiga återtåg från Libanon som en upptakt till dess slutgiltiga utplånande ur tillvaron och den vördnadsvärda staden Jerusalems befrielse ur ockupanternas klor.” — Hydra of Carnage.

Å andra sidan har många terroristdåd förövats av ”martyrer” som påverkats av den iranske ayatollah Khomeini och hans filosofi, som kommer till uttryck i följande citat från boken Sacred Rage: ”Världens regeringar bör veta att islam inte kan besegras. Islam kommer att segra i alla världens länder, och islam och Koranens läror kommer att råda över hela världen.”

Detta synsätt föranleder honom att dra följande slutsats: ”Vi har således i själva verket inget annat val än att krossa de styrelsesystem som är korrupta i sig själva ... och omstörta alla falska, korrumperade, förtryckande och kriminella regimer. Detta är den plikt som alla muslimer måste fullgöra.”

Den drivande kraften bakom andra terroristorganisationer är revolutionär socialism och kapitalismens omstörtande. Författaren Jan Schreiber skriver i sin bok The Ultimate Weapon—Terrorists and World Order: ”Exploatering anses i allmänhet liktydig med kapitalism, och kapitalism, vare sig den modifieras genom demokrati eller inte, anses liktydig med fascism.” Som en medlem av en japansk terroristgrupp uttryckte det: ”Något som vi aldrig kommer att acceptera här i världen är att människor, på grund av kapitalistiska intressen, exploaterar andra människor. Och detta är motivet till att vi är beredda att slåss.”

Andra betraktar emellertid terrorister i ett annat ljus. Den israeliske ambassadören Benjamin Netanyahu skriver: ”Terrorism är inte ett direkt resultat av någonting. Den utövas av eget val, ett ondskefullt val.” Han kommer till följande slutsats: ”Den grundläggande orsaken till terrorism ligger inte i missförhållanden av olika slag, utan i benägenheten för ohämmat våld. Denna benägenhet har sin rot i en världsåskådning som förfäktar att vissa ideologiska och religiösa mål rättfärdigar, ja rentav kräver, att man kastar av sig alla moraliska skrankor.” — Terrorism—How the West Can Win.

Men varför har vårt moderna samhälle plötsligt fallit offer för terrorism?

Ett sårbart samhälle

Neil Livingstone, en amerikansk expert på terrorism, skriver: ”Allteftersom vår värld blivit alltmer komplicerad och urbaniserad, har vi i motsvarande grad blivit alltmer sårbara för onda anslag från mindre grupper, eller rentav enskilda individer, som satt sig i sinnet att skapa oro hos majoriteten eller påtvinga den sin vilja.” Men varför är vårt samhälle så sårbart för terrorverksamhet? ”Vårt ömtåliga system av vatten, energi, transportmedel, teleförbindelser och sanitetsväsen är helt utlämnat åt sofistikerade terrorister och sabotörer.” — Hydra of Carnage.

På grund av att våra livsuppehållande system är så sårbara kan en enda terrorist utöva lika stor makt som en hel här gjorde i forna tider. Livingstone tillägger: ”Till följd av framsteg inom teknikens område ... kan en enda man förfoga över större dödsbringande teknologisk kapacitet än någonsin tidigare. En enda individ har i teknikens tidsålder samma potential som en hel här hade [i den tidsålder] då de viktigaste krigsvapnen var svärdet, bågen och spjutet. Detta är en av de främsta orsakerna till att terrorister utgör ett sådant hot i dagens värld.”

En annan sak som gör det moderna samhället så sårbart är den omedelbara verkan som nyhetsmeddelanden får. Televisionen mångfaldigar terrorismens makt över människor. Terroristen vill ha internationell publicitet för sin sak — och tack vare nyhetsmedia får han det!

För bara omkring hundra år sedan tog det flera dagar innan en nyhet fick världsomfattande spridning. Nu är nyhetsspridningen ögonblicklig. I vissa fall kan en terrorist rentav se sig själv spela sin roll i TV. Ofta vet han vad den andra sidan gör, fastän han fortsätter att agera som om han ingenting visste. Jan Schreiber går så långt att han säger att ”aktioner i syfte att väcka offentlig uppmärksamhet” har varit ”det genomgående mest framgångsrika knepet bland terrorister”.

Men finns det några andra orsaker till att terrorismen fortsätter att frodas?

Terrorism och två motstridiga ideologier

Två experter på terrorism ser inte hoppfullt på framtiden, utan skriver i stället: ”Terrorismen kommer inte att försvinna. Små, svaga stater har upptäckt att den i hög grad kan öka deras politiska slagkraft, och plågade som de är av bristande resurser kommer de sannolikt inte att överge terrorismen som ett politiskt och militärt redskap.” Samtidigt, säger de vidare, finns det stormakter som ser vissa fördelar i att ersätta traditionell krigföring med terrorism. ”I kontrast härtill har större, starkare stater upptäckt att terroristiska substitut kan hjälpa dem att uppnå sina nationella mål utan de risker som är förknippade med andra former av krigföring.” — Fighting Back.

Om nu större och starkare stater har upptäckt att terrorism kan hjälpa dem att uppnå sina syften, skulle då detta kunna tjäna som förklaring till en stor del, eller kanske rentav största delen, av terrorismen i världen? Jan Schreiber skriver: ”Avslöjanden som gjordes i mitten av sjuttiotalet bekräftade något som opartiska bedömare länge hade vetat om utan att ha bevis, nämligen att de två dominerande ideologierna i världen hade begagnat sig av, och troligtvis skulle fortsätta att begagna sig av, alla medel, ärliga och oärliga, för att bringa oordning i fiendeleden och tillskansa sig, eller bibehålla, den ledande ställningen.”

Denna ideologiska konflikt antyddes i ett tal av den sovjetiske ledaren Gorbatjov. Han sade: ”Det måste vara kristallklart att de internationella relationerna inte kan kanaliseras hänemot ett normalt samarbete med mindre än att imperialisterna överger sina försök att med militära medel lösa de historiska meningsskiljaktigheterna mellan de två sociala systemen.” — A Time for Peace.

Det finns också andra som urskiljer detta internationella ”schackspel” mellan de två stormakterna. Robin Wright skriver till exempel i sin bok Sacred Rage: ”Militanta muslimer anser också att Förenta staterna i första hand har betraktat Mellersta Östern som en tummelplats för sina konflikter med Sovjetunionen och praktiskt taget ignorerat de starka lokala intressen som gör sig gällande. I en bipolär värld har USA inte varit lyhört för de förtvivlade krav på erkännande som den uppvaknande tredje världen ställt.” Vissa mindre nationer ser sig uppenbarligen som schackpjäser i dessa ideologiska konfrontationer.

Västerländska experter betraktar en stor del av terrorismen som ytterligare ett vapen i kampen mot det kapitalistiska systemet. En amerikansk expert på kontraterrorism, ambassadör Robert B. Oakley, förklarade: ”Den ökande terrorismen kommer, om den får försiggå opåtalt, att underminera hela det system av politiska, ekonomiska och militära relationer som Förenta staterna och dess allierade har kommit att lita till för att bevara, beskydda och befrämja sina nationella och gemensamma intressen. ... Under de år som ligger framför oss måste vi vara beredda på ständiga, allvarliga hotelser från den internationella terrorismen ... vilken i stor utsträckning stöds eller uppmuntras av en handfull skoningslösa regeringar.”

Den amerikanske ambassadören Robert M. Sayre uttryckte sin åsikt mera rakt på sak: ”Terrorismen är politiskt motiverad och är noga planlagd och organiserad. ... Den bedrivs till största delen av stater och grupper med marxistisk-leninistisk åskådning, och Sovjetunionen och dess allierade inom östblocket ger dem stöd och hjälp.” — Department of State Bulletin.