Världen sedan år 1914

Del 8: 1970—1986 Världen sönderfaller, men låt ditt hopp tillväxa!

ÄR DU oroad och upprörd över, ja, kanske till och med förfärad med tanke på världsförhållandena? Om det är så, hämta då tröst av några ord av Henry Wadsworth Longfellow, en av Förenta staternas populäraste poeter på 1800-talet. Han skrev: ”Ju närmare gryningen kommer, desto mörkare blir natten.”

Utgivarna av Vakna! anser att dessa ord är tillämpliga på vår värld sedan år 1914. Med utgångspunkt från sitt studium av bibeln menar de att det tilltagande mörkret i den natt som råder i den här världen helt enkelt är ett tecken på den annalkande gryningen för en strålande ny dag. Det som har inträffat alltsedan år 1970 styrker deras övertygelse. Begrunda de bevis som finns.

Freden tas bort från jorden

År 1970 bröt gerillakrig ut i Filippinerna; år 1976 började fientligheterna mellan Sydafrika och Angola. En kort tid därefter inledde Vietnam och Kampuchea (Kambodja) det tredje kriget i Indokina på mindre än 35 år. År 1980 kastade sig de muslimska nationerna Iran och Irak in i ett krig som kan kallas ett brodermord. Ett år senare rasade ett gerillakrig i Nicaragua. England och Argentina drabbade samman år 1982 om Falklandsöarna. Totalt sett har drygt 50 krig brutit ut sedan år 1970.

Ett annat slags krig — terrorismen — trappades upp under 1970-talet. Du kan säkert erinra dig några av de framträdande personer som bragtes om livet vid terroristangrepp eller av en lönnmördares kula: Den spanske premiärministern Luis Carrero Blanco år 1973; kung Feisal i Saudiarabien och president Mujibur Rahman i Bangladesh år 1975; den italienske statsmannen Aldo Moro år 1978; den sydkoreanske presidenten Park Chung Hee och lord Mountbatten, kusin till drottningen av England, år 1979 ; år 1981 den egyptiske presidenten Anwar Sadat; och år 1984 den indiska premiärministern Indira Gandhi. Under dessa år gjordes misslyckade mordförsök på de amerikanska presidenterna Gerald Ford och Ronald Reagan, på den engelska premiärministern Margaret Thatcher och på påven Johannes Paulus II.

Eller tänk på de grupper som blev offer för terrorismen. Vid de olympiska spelen i München år 1972 slutade ett gisslandrama med 17 människors död, däribland 11 israeliska idrottsmän. Elva OPEC-ministrar på konferens i Wien år 1975 hade större tur — fastän de togs som gisslan, kom de undan med livet i behåll. En amerikansk mardröm började år 1979, när 52 amerikanska medborgare hölls som gisslan i Iran i drygt ett år. En exploderande bomb i ett mausoleum i Burma dödade 19 personer år 1983, däribland 16 sydkoreanska regeringsrepresentanter på besök. År 1985 störtade ett jetplan från Air India i Atlanten utanför Irlands kust; 329 personer omkom.

Dessa uppräkningar är inte fullständiga. I Nordirland och i Libanon är till exempel terrorismen nästan ett levnadssätt. Ett populärt uppslagsverk uppger att ”flygplanskapningar som ett uttryck för politisk terrorism blev ett internationellt problem på 1970-talet och fortsatte under de första åren av 1980-talet”. Därför kan man säga att även om du personligen ännu inte har råkat ut för terrorismen, så ökar riskerna för att du kommer att göra det — helt enkelt på grund av din nationalitet eller på grund av att du är på fel plats vid fel tidpunkt.

Vem kan då, med tanke på dessa fakta, förneka att detta har kommit att ”ta bort freden från jorden”, som Uppenbarelseboken 6:4 har förutsagt? Men detta upphäver inte på något sätt det tidigare löftet i bibeln: ”Han stillar strider intill jordens ända.” (Psalm 46:10) Har det skett några framsteg i denna riktning sedan år 1970?

Man eftersträvar fred men griper till svärd

År 1970 tillkännagav den amerikanske presidenten, Nixon, sin regerings avsikter att ersätta en ”era av konfrontation” med en ”era av förhandlingar”. Fredlig samexistens skulle nu få vika för avspänning, motsättningar skulle överbryggas. Supermakterna enades om att genomföra samtal om begränsningar av de strategiska rustningarna (Strategic Arms Limitation Talks, SALT), vilket ledde till en viss framgång åren 1972 och 1979. Den krutdurksliknande atmosfären i Berlin blev mindre påtaglig, allteftersom förhållandet mellan de två tyska staterna förbättrades. År 1973 inleddes en konferens i Helsingfors för 35 nationer om säkerheten och samarbetet i Europa. Förväntningarna steg.

Framstegen var emellertid inte begränsade till Europa. Efter två årtionden utan någon kontakt började Förenta staterna och Folkrepubliken Kina att normalisera sina förhållanden. Deras förhandlingsmetod kallades ping-pong-diplomati. Samtidigt föreföll det som om skytteldiplomatin fungerade väl i det osäkra Mellanöstern. Slutligen undertecknades ett fredsfördrag mellan Israel och Egypten i mars 1979 efter överenskommelserna i Camp David i USA.

Denna utveckling såväl som allt annat i den riktningen visar tydligt att världen alltsedan år 1970 har eftersträvat fred. FN:s tillkännagivande år 1982 att 1986 skulle vara ett internationellt fredsår tjänade till att bekräfta detta. Men den person som enligt bibeln ”stillar strider intill jordens ända” är naturligtvis inte någon människa, utan han är Gud. Likväl sägs det i en profetia i bibeln att människor kommer att utropa ”Fred och säkerhet!” innan Gud ingriper och upprättar fred. — 1 Tessalonikerna 5:3.

Men samtidigt som världen sträcker ut den ena handen till fred, griper den så att säga om ett stort svärd med den andra. (Jämför Uppenbarelseboken 6:4.) Som om världen led av förföljelsemani har den oupphörligt rustat sig i en takt utan motstycke. Mary Kaldor vid Science Policy Research Unit vid University of Sussex i England framhåller att ”från år 1971 till år 1980 fördubblades den internationella vapenhandeln i reella priser” — och inte enbart på grund av supermakterna. ”Ökningen av vapenförsäljningen till mindre utvecklade länder var ännu större”, säger hon.

Under de 15 senaste åren har försvaret tillmätts så stor betydelse att 77 nationer under ett av de senaste åren anslog drygt 10 procent av sin totala budget till utgifter för militären och försvaret. I själva verket var det 20 nationer, varav nästan hälften låg i det explosiva Mellanöstern, som använde drygt en fjärdedel av sin budget till försvaret. Detta i en värld som påstås ha befunnit sig i fred alltsedan år 1945!

Det är inte att undra på att en militär tjänsteman sade att vi lever i en ”era av våldsinriktad fred”. Detta är anledningen till att Förenta nationerna med sina 159 medlemsnationer vid utgången av år 1985 — från att ha varit 127 år 1970 — har fått kämpa en så hård kamp för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. De höga förväntningar som knöts till denna organisation när den grundades har inte uppfyllts. Journalisten Richard Ivor säger att en anledning till dess misslyckande är att FN ”hittills inte har lyckats med att förändra hjärtat och sinnet vare sig hos de människor som leder länderna eller hos de människor som dessa länder består av”. Hugh Caradon, före detta engelsk ambassadör vid FN, uttryckte det mer kortfattat: ”I princip är det inget fel på Förenta nationerna — frånsett dess medlemsnationer.”

Vare sig man tycker om det eller inte, kan den ekonomiska, religiösa eller politiska utvecklingen i ett land omedelbart, och i högre grad nu än någonsin tidigare, utlösa reaktioner över hela världen.

Ekonomiska problem

Kommer du till exempel ihåg när OPEC i början av 1970-talet satte i gång med att driva upp priset på olja från omkring fyra dollar per fat till rekordpriset 35 dollar år 1981? Vilka följder fick detta? Detta ”oljevapen”, sägs det i The New Encyclopædia Britannica, ”intensifierade inflationen i de mer utvecklade industrinationerna och skapade allvarliga svårigheter i betalningsbalansen för en del nationer i Europa; det orsakade ett förödande sammanbrott i ekonomin i många mindre utvecklade länder”.

Ekonomen R. N. Gardner varnar för att ”det nuvarande systemet med internationella ekonomiska institutioner inte är tillräckligt bra och att ingen av medlemmarna i Förenta nationerna kan förvänta en trygg övergång till 2000-talet utan en fundamental omstrukturering av dessa anordningar”. Sådana länder som Mexico, Brasilien och Nigeria befinner sig redan farligt nära bankrutt. Instabiliteten hos världens ekonomiska system kommer att få allvarliga konsekvenser inom den närmaste framtiden.

Religion och politik

Under 1970-talet framträdde en del nya ansikten från religionens värld på den politiska scenen. Från Förenta staterna kom Jerry Falwell med sin rörelse moralisk majoritet; från Iran en ayatollah som förkunnade gudsstyre; från Europa katolska och protestantiska präster som gick hand i hand i freds- och antikärnvapenmarscher; från Sydafrika den anglikanske biskopen och nobelpristagaren Desmond Tutu i sin kamp mot apartheid. Men ingen har förvridit människors huvuden som den polskfödde påven Johannes Paulus II, om vilken en tjänsteman i Vatikanen en gång uppges ha sagt: ”Till och med när han läser mässan, förefaller det finnas politiska anspelningar.”

I början av 1970-talet förutsade en journalist att ”länken mellan politik och religion kan få en ny betydelse i [Förenta staternas] föränderliga samhällsklimat”. Detta har visat sig vara riktigt, men den här utvecklingen har inte begränsat sig till bara ett land. ”Orden ’religion’ och ’politik’ har sammankopplats med varandra i samband med nya förvecklingar under hela år 1984 i alla delar av världen”, heter det i 1985 Britannica Book of the Year. Men friktionerna ökar mellan dessa två, vilket denna bok medger: ”Kontroverser mellan politiska och religiösa myndigheter var ett världsvitt fenomen.” Denna i andlig bemärkelse omoraliska kärleksaffär mellan religion och politik kommer snart att sluta med katastrof. — Uppenbarelseboken, kapitel 18.

Hopp trots växande problem

”Det som har inträffat ... på 1970-talet och 1980-talet”, skriver syndikatkolumnisten Georgie Anne Geyer, ”är att världen sakta men obevekligt sönderslits av en upplösning som sker i ultrarapid.” Förutom de orsaker till denna upplösning som redan nämnts — kan du kanske själv komma på ytterligare andra? Miljöföroreningar? Drogmissbruk? Ämbetsmän som missköter sina uppgifter? Flyktingproblemet? Svälten? Nyupptäckta sjukdomar som legionärsjukan, giftchocksyndromet och den mest skrämmande av dem alla, aids?

Jehovas vittnen ser i alla dessa händelser bevis för att det mörker som råder i den här världen håller på att bli allt tätare, precis som bibeln har förutsagt. Ändå är dessa drygt 3.000.000 vittnen över hela världen — vilkas antal ökat från 1.483.430 år 1970 — fulla av optimism. Detta har sin grund i att någon som är långt större än Longfellow tröstar oss med ett hopp om att ”ju närmare gryningen kommer, desto mörkare blir natten”. Det var Guds Son själv som, efter att ha talat om de allt sämre förhållandena under de förutsagda yttersta dagarna, sade: ”När dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” — Lukas 21:28.

Ingen av oss kan ändra på det förflutna eller göra om intet det elände och det lidande som människor har upplevt i VÄRLDEN SEDAN ÅR 1914. Men vi kan handla med gudaktig vishet och förbereda oss för en lycklig framtid. Det första steget i fråga om att göra detta är att inse att de allt sämre världsförhållandena är ovedersägliga bevis för att den mörka natten av sataniskt styre närmar sig sitt slut och att dagen för Guds upprättade rike snart kommer att gry och nå sin fullhet.

”Det finns ingen morgondag för den som är ond”, varnade den vise kung Salomo. Men han sade också att ”det skall bli en morgondag” för den som finner vishet. (Ordspråksboken 24:14, 20, The Jerusalem Bible) Det är också intressant att lägga märke till följande ord som yttrades av en tidigare president i USA, Lyndon B. Johnson: ”Gårdagen kan vi inte få tillbaka, men morgondagen står i vår makt att vinna eller förlora.” ”Morgondagen” — en ändlös framtid på en paradisisk jord under Guds rike — står i vars och ens makt ”att vinna eller förlora”. Vad kommer du att besluta dig för?

[Ruta på sidan 13]

Andra företeelser som utgjorde nyhetsstoff

1978 — Det första provrörsbarnet föds i England

1980 — Den amerikanska vulkanen Saint Helens exploderar

1983 — Dator utsedd av Time till ”Årets man”

Jordbävning i Mexico City dödar tusentals människor

[Bild på sidan 15]

Må den snabba upplösning som pågår i världen ge dig skäl att lyfta upp ditt huvud och glädjas inför utsikten till ett bättre liv i en ny värld