Broder Sa-ngat Mungsin, en annan pionjär med särskilt uppdrag, sändes längst norrut till provinsen Chiang Rai, som gränsar till Myanmar. De tidigare pionjärerna hade placerat mycket litteratur på dessa platser, och dessa pionjärer med särskilt uppdrag var nu ivriga att följa upp intresset och sätta i gång bibelstudier.

Bistånd ges trots dödshot

När broder Sa-ngat predikade i staden Mae Sai vid gränsen till Myanmar, hade han en erfarenhet som visar att fårlika människor som hungrar efter sanning och rättfärdighet blir funna, trots isolering eller motstånd. I oktober 1951 träffade han en ung kvinna, Karun Chuthiangtrong, som föddes i en buddistisk familj där man utövade förfädersdyrkan enligt den kinesiska traditionen. Hon berättar om sin bakgrund:

”När jag var i tonåren, frågade jag ofta min farmor varifrån vi kommer och vad som händer efter döden. Men de sagor och legender som jag fick som svar på mina frågor tillfredsställde mig inte. År 1945, då jag var 19 år, skickade en släkting i Chiang Mai Nya testamentet på thai till familjen. Jag började läsa det och lade märke till att det där talades om Gud som Skaparen och om hoppet om evigt liv. Jag kommer ihåg att det bland litteraturen som vår släkting skickade oss fanns två broschyrer från Sällskapet Vakttornet. Vid den tiden trodde jag emellertid att det bara fanns ett slag av kristen religion.

År 1946 döptes jag i den presbyterianska kyrkan. Jag var full av iver att berätta för andra om frälsningens budskap och ville därför bli predikant. Jag försökte flera gånger komma in på någon skola som utbildade präster, både i Thailand och i grannlandet Myanmar. Men av någon anledning lyckades jag aldrig med det.”

När broder Sa-ngat besökte Karun och kunde ge klara och förnuftiga svar på hennes frågor, skaffade hon sig boken ”Låt Gud vara sannfärdig”. Det tog inte lång tid för henne att uppfatta sanningens klang i de goda nyheterna. Men det tog inte heller lång tid innan motståndet började. ”Det hände ofta”, fortsätter hon, ”att vårt hus bombarderades med stenar eller att folk kom och förde en massa väsen utanför för att störa oss, medan vi höll på att tala om bibeln. En dag kom en av kyrkans äldste med en polisman, som händelsevis var hans yngre bror, och de försökte skrämma mig genom att hota med att arrestera mig om jag inte slutade komma tillsammans med Jehovas vittnen. Broder Sa-ngat blev upprepade gånger hotad med döden av en grupp som gick under namnet Svarta handen. Sällskapet ansåg det därför lämpligast att förflytta honom till Songkhla i södra Thailand.” En kort tid därefter, en kväll år 1953, blev broder Sa-ngat skjuten till döds; fallet blev aldrig uppklarat.