• Thailand
    Jehovas vittnens årsbok 1991

    • Flyktingläger fruktbärande distrikt

      Efter de regeringsbyten som ägde rum i Sydvietnam, Kambodja och Laos år 1975 strömmade det in flyktingar i Thailand — även många laotiska vänner som fann det nödvändigt att lämna sina hem. I det uppsamlingsläger för laotiska flyktingar som låg nära Nong Khai vid stranden av Mekongfloden var en församling verksam under en tid, med över 20 aktiva förkunnare. Vännerna gjorde gott bruk av sin tid genom att vittna för andra flyktingar, av vilka många aldrig hade hört de goda nyheterna i sitt hemland. En hel del intresserade personer började i förkunnarverket, och många döptes medan de var i lägret.

      En äldre buddistisk kvinna från Laos inbjöds av en av kristenhetens missionärer att bevista gudstjänsterna i lägret. Hon missbrukade betelnötter och gjorde allvarliga men misslyckade försök att upphöra med ovanan. Hon nämnde sitt problem för missionären, som svarade: ”Det spelar ingen roll. Du kan tugga betelnötter eller röka och fortfarande vara kristen. Ta bara med dig din spottkopp till kyrkan.” Eftersom den gamla kvinnan kände att det var moraliskt fel att tugga betelnötter, tänkte hon för sig själv: ”Om de tillåter att man tuggar betelnötter eller röker, tillåter de antagligen att man ljuger eller stjäl också.” Så hon gick inte till kyrkan. Kort därefter kontaktade en syster henne i tjänsten på fältet. Nästan omedelbart frågade den gamla kvinnan: ”Får man tugga betelnötter inom den här religionen?” När svaret blev nej, insåg hon att vittnena är annorlunda, och hon började studera bibeln.

      Hon berättade för sin väninna, som var 65 år gammal, om vad hon höll på att lära sig. Denna dam, som också brukade betelnötter, kunde inte läsa. Systern och den gamla kvinnan lärde henne därför läsa och skriva. Båda de intresserade damerna började regelbundet vara med vid mötena. Men de hade mycket svårt att övervinna problemet med att tugga betelnötter. Inte förrän de studerade det kapitel i boken Verklig fred och säkerhet som behandlar bruket av narkotika fick de styrka att göra sig kvitt denna ovana. När kretstillsyningsmannen besökte församlingen i lägret, berättade de för honom hur rena de kände sig nu, och de öppnade stolt munnen i breda leenden för att visa honom sina tänder som inte längre var svarta. Båda blev de döpta i lägret.

      Eftersom de tre bröder som tjänade som äldste och biträdande tjänare i denna församling inte kunde lämna lägret för att vara med vid Skolan i Rikets tjänst, kom skolan till lägret. Kretstillsyningsmannen besökte dem och gick igenom hela kursen med dem.

      Till slut fick alla vännerna i lägret flytta till andra länder. På en del platser har laotiskspråkiga grupper och församlingar utvecklats från denna trogna lilla grupp av vittnen.