Några år senare bildade man en församling i San Kamphaeng. Kham blev presiderande tillsyningsman, och han satte stolt upp ett anslag med texten ”Jehovas vittnen Rikets sal” på sitt hus. Med åren kom många medlemmar av familjerna Chaiwan och Raksat med i sanningen.

Efter långa och djupa diskussioner lyckades Chomchai och Kaeomalun övertyga sin mamma om sanningen. Hon, liksom alla de andra tidiga vittnena i Thailand, var förut namnkristen, och hon hade varit mycket aktiv i den lokala kyrkan i Ban Paen, som ligger cirka 30 kilometer söder om Chiang Mai. Det väckte ganska stort uppseende i byn när hon lämnade kyrkan. Men hennes beslutsamhet och mod medförde goda resultat när flera personer i samma by tog emot sanningen, och med tiden bildades en församling.

År 1941, då syster Chomchai flyttade till Bangkok, var denna familj vänlig nog att låta henne få bo i deras hem. Så småningom började också andra, främst kineser, visa intresse, och en församling organiserades.

Edith Mungsin, som nu är över 80 år, kommer fortfarande ihåg sitt första sammanträffande med församlingen i Bangkok: ”Jag kom i kontakt med bibeln i en protestantisk skola. Efter vår engelske fars död under första världskriget skickades mina tre systrar och jag till en protestantisk internatskola i Chiang Mai, där vi också blev undervisade i bibeln. Jag fick alltså stifta bekantskap med Jesu Kristi historia redan från barndomen, och en djup kärlek och respekt för honom började gro i mitt hjärta. Jag hade emellertid många bibliska frågor som aldrig blev besvarade, eftersom jag var för blyg för att fråga någon och vi elever var rädda för lärarna. Längre fram bodde jag en tid i Singapore men återvände till Thailand år 1941. Under en resa till Chiang Mai, sökte jag också upp Kham-ai Chaiwan, som jag mindes som en av ledarna i den presbyterianska församlingen där. Eftersom jag hade bråttom för att hinna med tåget till Bangkok samma dag, hann han knappast vittna för mig. Men han gav mig tre broschyrer och uppmanade mig att läsa dem.

När jag kommit ombord på tåget, tog jag genast fram broschyrerna och läste dem från pärm till pärm. Jag blev hänförd över de förklaringar som gavs av bibelns läror, men samtidigt blev jag förvånad, eftersom upplysningarna var så helt annorlunda än vad jag hade fått lära mig i skolan. Men jag ville ta reda på om detta verkligen var sanningen och sökte därför upp Jehovas vittnen i Bangkok. När jag hittade deras möteslokal, höll de just på att studera bibeln. Jag slog mig därför ner och lyssnade. En av de tolv som var församlade kände jag mycket väl — Chomchai, som hade varit lärare i den skola som jag gått i. Vi var mycket glada över att få träffas igen.