• ”Jehova är min styrka”
    Vakttornet – 2008 | 15 oktober

    • För min del blev det Thailand!

      ”Leendenas land”

      Jag ser det som en gåva från Jehova att Astrid Anderson blev förordnad att vara min missionärskamrat i Thailand. Vi reste med ett lastfartyg, och det tog oss sju veckor att komma fram. Vi anlände till huvudstaden, Bangkok, en stad med hektiska marknadsplatser och ett nätverk av kanaler som fungerade som genomfartsleder. År 1952 fanns det färre än 150 förkunnare i Thailand.

      När vi först fick se Vakttornet på thai tänkte vi: ”Hur skall vi någonsin kunna lära oss att tala det här språket?” Det var speciellt svårt att lära sig att uttala orden med rätt intonation. Ett exempel är ordet khaù. Uttalat med en hög ton som övergår i en fallande ton betyder det ”ris”, men uttalat med en låg ton betyder det ”nyheter”. Så i början, när vi ivriga och glada gick i tjänsten, trodde vi att vi sade: ”Vi kommer med goda nyheter.” Men i själva verket sade vi: ”Vi kommer med goda risgryn!” Så småningom – och efter många skratt – lärde vi oss hur vi skulle uttala orden rätt.

      Thailändarna är mycket vänliga, och Thailand kallas passande för leendenas land. Först skickades vi till staden Khorat (nu Nakhon Ratchasima), där vi stannade i två år, och sedan till staden Chiang Mai. De flesta thailändare är buddhister, och många vet nästan ingenting om Bibeln. I Khorat studerade jag med en man som var postmästare. Vid ett tillfälle talade vi om patriarken Abraham, och eftersom mannen kände igen namnet Abraham sedan tidigare nickade han glatt. Men jag förstod snart att vi inte talade om samme Abraham. Den postmästaren tänkte på var Abraham Lincoln, en av Amerikas presidenter!

      Vi tyckte mycket om att undervisa uppriktiga thailändare om Bibeln, men samtidigt lärde de oss att vara nöjda med att leva ett enkelt liv. Det var en viktig lärdom, för i vårt första missionärshem i Khorat hade vi varken elektricitet eller rinnande vatten. Under sådana förhållanden lärde vi oss hemligheten med att både ”ha överflöd och att lida brist”. Likt aposteln Paulus fick vi uppleva vad det innebär att ha styrka ”genom honom som ger ... kraft”. (Fil. 4:12, 13)

      En ny partner och ett nytt förordnande

      Några år tidigare, 1945, var jag på besök i London. Under besöket gick jag på British Museum tillsammans med några pionjärer och beteliter. En av dem var Allan Coville, som kort därefter gick igenom Gileadskolans 11:e klass. Han sändes först till Frankrike och därefter till Belgien.b Medan jag fortfarande var missionär i Thailand frågade han om jag ville gifta mig med honom, och jag svarade ja.