Denna rekommendation fick Sällskapets godkännande, och i mitten av år 1964 anlände de två första systrarna — Rosaura (Rose) Cagungao och Clara dela Cruz. De förordnades som pionjärer med särskilt uppdrag på det väldiga distriktet i provinsen Thon Buri, som ligger på andra sidan floden Chao Phraya från Bangkok räknat. Ett år senare fick de missionärsstatus fastän de inte hade gått igenom Gileadskolan. Det fick mycket lyckliga följder att syster Cagungao gifte sig med avdelningskontorets samordnare, Paul Engler,

Som gensvar på ett mycket brådskande brev till avdelningskontoret daterat den 31 oktober 1966 begav sig avdelningskontorets samordnare, Paul Engler, och hans assistent, Guy Moffatt, till avdelningen för religiösa angelägenheter vid utbildningsdepartementet.

Bröderna förklarade för generaldirektören vid denna avdelning att Jehovas vittnen respekterar flaggan i vilket land de än bor, att de visar denna respekt i lydnad för landets lagar, men att de ber att få slippa utföra en handling av tillbedjan ägnad åt en bild. Sådan tillbedjan strider mot vår Guds, Jehovas, lag. (Matt. 4:10) Tjänstemannen stod emellertid fast vid att landet kommer före religionen och hävdade att flagghälsning inte har någonting med religionsutövning att göra.

Fem månader senare kallades broder Engler till kriminalpolisen för förhör. Ärendet hade gått vidare till inrikesdepartementet. Under åtta timmar, fördelat på tre dagar, förklarade broder Engler i detalj vår religiösa ståndpunkt i frågan om flagghälsning för den poliskommissarie som skötte utredningen. Han berättade också att många länder är fördragsamma mot Jehovas vittnen närhelst denna fråga kommer upp.

Efter att omsorgsfullt ha lyssnat till broder Englers synpunkter beslutade poliskommissarien att Jehovas vittnens barn i Thailand bara behöver stå upp medan de andra eleverna utför flagghälsningsritualen. Han avgav sedan en rapport till högre instans för vidare behandling.

Vilket beslut skulle myndigheterna fatta? I det förgångna hade man alltid behandlat Jehovas vittnen vänligt och rättvist. Många böner sändes upp ”för alla slags människor, för kungar och alla personer i hög ställning” för att Guds folk skulle kunna fortsätta att ”föra ett lugnt och stilla liv”, utan att drabbas av restriktioner. (1 Tim. 2:1, 2) Omkring ett år senare avslöjades svaret på indirekt väg.

Bara ett par dagar efter det att broder Englers förhör hos kriminalpolisen var avslutat anlände fem nya missionärer från Filippinerna. Deras ansökningar om immigrantstatus måste godkännas av kriminalpolisen. Ett helt år gick utan att man fick något svar. Sedan, i april 1968, informerades missionärerna om att deras ansökningar hade godkänts. Detta var också en antydan om hur myndigheterna hade beslutat i frågan om flagghälsning. Något officiellt svar har dock inte kommit.

[Bilder på sidan 237]

Rosaura Engler (Cagungao) och Clara Elauria (dela Cruz), de två första filippinska systrar som sändes till Thailand för att tjäna som missionärer.