TEOKRATISKT ORGANISERAD

⁴ Den kristna församlingen upprättades på pingstdagen år 33. Vad vet vi om hur församlingen fungerade i det första århundradet? Den organiserades och styrdes på ett teokratiskt sätt, vilket innebär att det var Gud som styrde (grek. theọs, ”gud”, och krạtos, ”styre”). De här två grekiska orden förekommer som ”Gud” och ”makten” i 1 Petrus 5:10, 11. Skildringen av det som ägde rum i Jerusalem för nästan 2 000 år sedan visar tydligt att församlingen av smorda kristna upprättades av Gud. (Apg. 2:1–47) Den var hans byggnad, hans hushåll. (1 Kor. 3:9; 1 Tim. 3:15) Den kristna församlingen i vår tid följer mönstret från det första århundradet när det gäller hur den organiseras och leds.

⁵ Den första församlingen startade med omkring 120 lärjungar, som i uppfyllelse av Joel 2:28, 29 blev smorda med helig ande. (Apg. 2:16–18) Senare samma dag blev omkring 3 000 döpta i vatten, och de blev också en del av den smorda församlingen. De hade tagit till sig budskapet om Kristus och ”fortsatte troget att lyssna till apostlarnas undervisning”. Därefter lät Jehova ”varje dag ... nya människor ansluta sig till lärjungarna, människor som skulle bli räddade”. (Apg. 2:41, 42, 47)

⁶ Församlingen i Jerusalem växte så snabbt att den judiske översteprästen klagade och sa att lärjungarna hade uppfyllt Jerusalem med sin undervisning. Många judiska präster blev också lärjungar och därmed en del av församlingen. (Apg. 5:27, 28; 6:7)

⁷ Jesus hade sagt: ”Ni ska vara vittnen om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens yttersta ände.” (Apg. 1:8) Och det blev som Jesus hade sagt, för när Stefanus dödades utbröt stor förföljelse i Jerusalem, och lärjungarna som bodde där flydde och spreds över hela Judeen och Samarien. Vart de än kom fortsatte de att predika och göra lärjungar, även bland samarierna. (Apg. 8:1–13) Längre fram tog också oomskurna icke-judar emot de goda nyheterna. (Apg. 10:1–48) Det här omfattande predikandet resulterade i att det blev många nya lärjungar och att det bildades nya församlingar utanför Jerusalem. (Apg. 11:19–21; 14:21–23)

⁸ Vad gjorde man för att se till att varje nybildad församling organiserades och leddes på Guds sätt, alltså teokratiskt? Genom Guds andes vägledning ordnade man så att det fanns underherdar som skulle ta hand om hjorden. Under sin första missionsresa tillsatte Paulus och Barnabas äldste i de församlingar de besökte. (Apg. 14:23) Bibelskribenten Lukas återger vad Paulus sa när han träffade de äldste från församlingen i Efesos: ”Var uppmärksamma på er själva och på hela den hjord som den heliga anden har satt er att vara tillsyningsmän över, så att ni kan vara herdar för Guds församling, som han har köpt med blodet av sin egen son.” (Apg. 20:17, 28) De var kvalificerade att vara äldste därför att de uppfyllde de skriftenliga kraven. (1 Tim. 3:1–7) Paulus medarbetare Titus fick uppgiften att förordna äldste i församlingarna på Kreta. (Tit. 1:5)

⁹ Allteftersom fler församlingar bildades fortsatte apostlarna och de äldste i Jerusalem att ha huvudansvaret i den utvidgade internationella kristna församlingen. De tjänade som dess styrande krets.

¹⁰ I sitt brev till församlingen i Efesos förklarade Paulus att de kunde bevara enheten genom att arbeta i harmoni med Jehovas ande och följa Kristus ledning. Paulus uppmanade de kristna där att utveckla ödmjukhet och att ”bevara andens enhet” och hålla frid med alla i församlingen. (Ef. 4:1–6) Sedan citerade han Psalm 68:18 och tillämpade den versen på Jehovas anordning med andligt kvalificerade män som skulle ta hand om församlingen genom att tjäna som apostlar, profeter, evangelieförkunnare, herdar och lärare. Sådana bröder var gåvor från Jehova, och de skulle hjälpa alla i församlingen att nå en andlig mogenhet som skulle bli till ära för honom. (Ef. 4:7–16)

DAGENS FÖRSAMLINGAR FÖLJER MÖNSTRET FRÅN DET FÖRSTA ÅRHUNDRADET

¹¹ Alla Jehovas vittnens församlingar i dag följer det här mönstret och organiseras på ett liknande sätt. Tillsammans bildar de en enad global församling som är uppbyggd kring en kärna som består av de smorda. (Sak. 8:23) Det är Jesus Kristus som gör detta möjligt. Han har hållit sitt löfte och lojalt gett sitt stöd åt sina smorda lärjungar ”alla dagar ända till slutet för världsordningen”. De som kommer in i den växande kristna församlingen har tagit emot de goda nyheterna, överlämnat sina liv åt Jehova och blivit döpta som Jesus efterföljare. (Matt. 28:19, 20; Mark. 1:14; Apg. 2:41) De erkänner Jesus som ”den gode herden” och som huvud för hela hjorden, som består av de smorda och de andra fåren. (Joh. 10:14, 16; Ef. 1:22, 23) Denna ”enda hjord” bevarar sin enhet genom att lojalt erkänna Jesus ledarskap och samarbeta med ”den trogne och förståndige tjänaren”, som han har gett ansvaret att leda sitt folk. Vi vill fortsätta att lita helt på den här kanalen som Jesus använder. (Matt. 24:45)

¹⁵ Församlingarna inser att organisationens anordningar är till nytta för alla. De respekterar de förordnade äldste som har tillsyn över arbetet på avdelningskontoret, i kretsarna och i församlingarna. De vänder sig till den trogne tjänaren för att få andlig mat i rätt tid. Den trogne tjänaren i sin tur följer noggrant Kristus ledning, bibliska principer och den heliga andens vägledning. När alla samarbetar får vi uppleva ett liknande resultat som de kristna under det första århundradet: ”Församlingarna fortsatte att stärkas i tron och växte från dag till dag.” (Apg. 16:5)