Sociologen och teologen Ernst Troeltsch skrev beträffande de första kristnas svåra situation i det romerska samhället: ”Alla befattningar och sysslor var uteslutna som hade någon som helst anknytning till avgudadyrkan eller kejsardyrkan eller som hade något med blodsutgjutelse eller dödsstraff att göra eller som skulle föra den kristne i kontakt med den hedniska världens omoraliskhet.”

Professor Troeltsch skrev: ”Från 200-talet och framåt blev situationen allt svårare, för de kristna blev allt talrikare i de högre kretsarna och inom de mer ansedda yrkena, i armén och i det officiella livet. På ett flertal ställen i de [icke-bibliska] kristna skrifterna förekommer indignerade protester mot medverkan i sådana förehavanden, men å andra sidan finner vi också försök till kompromisser, argument som är avsedda att lugna oroade samveten. ... Från och med Konstantins tid försvann dessa svårigheter; motsättningarna mellan kristna och hedningar försvann, och dörren till statliga ämbeten öppnades på vid gavel.”