THESSALONIKERBREVEN

Två inspirerade brev i de kristna grekiska skrifterna, möjligen de första som skrevs av aposteln Paulus, som omtalar sig själv som skribenten i båda breven. (1Th 1:1; 2:18; 2Th 1:1; 3:17) När Paulus skrev de här breven var Silvanus (Silas) och Timoteus hos honom. (1Th 1:1; 2Th 1:1) Det verkar därför som om breven skickades från Korinth, eftersom alla tre var samtidigt i Korinth under Paulus andra missionsresa, och det finns inget som tyder på att de arbetade tillsammans igen vid något senare tillfälle. (Apg 18:5) Eftersom aposteln tycks ha inlett sin 18 månader långa verksamhet i Korinth på hösten år 50, var det sannolikt omkring denna tid som det första brevet till thessalonikerna skrevs. (Apg 18:11; se KRONOLOGI [Den efterföljande apostoliska tiden].) Det andra brevet måste ha skrivits kort därefter, troligen omkring år 51.

I alla de viktiga förteckningarna från 100-talet, 200-talet och 300-talet finns båda breven uppförda som kanoniska. De är också i full överensstämmelse med resten av Bibeln genom att de förmanar Guds tjänare att alltid bevara ett gott uppförande. Det är också värt att lägga märke till att bönen betonas i de här breven. Paulus och hans medarbetare kom alltid ihåg thessalonikerna i sina böner (1Th 1:2; 2:13; 2Th 1:3, 11; 2:13), och aposteln uppmanade dem: ”Be oupphörligt. Tacka Gud i förbindelse med allting.” (1Th 5:17, 18) ”Bröder, fortsätt att be för oss.” (1Th 5:25; 2Th 3:1)

Bakgrund till Andra Thessalonikerbrevet. De kristna thessalonikernas tro tillväxte i hög grad, deras kärlek till varandra blev allt större, och de höll fortfarande troget ut under den förföljelse och de vedermödor de fick utstå. Liksom i sitt första brev berömde aposteln Paulus dem därför och uppmuntrade dem att fortsätta att stå fasta. (2Th 1:3–12; 2:13–17)

Några i församlingen hävdade emellertid oriktigt att Jesu Kristi närvaro var nära förestående. Det är också möjligt att ett brev som man felaktigt menade kom från Paulus tolkades så att det antydde att Jehovas dag redan hade kommit. (2Th 2:1, 2) Detta kan vara orsaken till att aposteln underströk äktheten i sitt andra brev med orden: ”Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand, vilket är ett tecken i varje brev; det är så jag skriver.” (3:17) Eftersom Paulus inte ville att bröderna skulle förledas att anta en felaktig lära, gjorde han dem uppmärksamma på att vissa saker måste hända innan Jehovas dag kom. Han skrev: ”Först måste ju avfallet komma och laglöshetens människa, tillintetgörelsens son, uppenbaras.” (2:3)

Ett problem som redan tidigare hade funnits i församlingen behövde fortfarande uppmärksammas. I sitt första brev till thessalonikerna hade Paulus skrivit: ”Vi förmanar er, bröder, ... att sätta som ert mål att leva i stillhet och att sköta var och en sitt och att arbeta med era händer, alldeles som vi har föreskrivit för er; så att ni kan vandra anständigt gentemot dem som är utanför och inte ha behov av något.” (1Th 4:10–12) Det fanns några i församlingen som inte hade tagit den här förmaningen till sig. Paulus befallde dem därför att arbeta i stillhet och äta mat de själva hade tjänat till, och han tillade: ”Men om någon inte är lydig mot vårt ord genom detta brev, håll då denne märkt och sluta upp med att umgås med honom, för att han må skämmas. Och håll honom ändå inte för en fiende, utan fortsätt att allvarligt förmana honom som en broder.” (2Th 3:10–15)