1. a) Vad var anledningen till att Första Thessalonikerbrevet skrevs? b) När skrevs brevet, och vilken särställning intar det alltså?

DET var omkring år 50 v.t., medan aposteln Paulus var ute på sin andra missionsresa, som han besökte den makedoniska staden Thessalonike och där grundade en kristen församling.

3, 4. Vad blev följden av att Paulus hade sådan framgång i sin förkunnartjänst i Thessalonike?

³ En blick på den korta historia som församlingen i Thessalonike hade fram till den tidpunkt då det här brevet skrevs ger oss bakgrunden till Paulus’ stora omsorg om bröderna i den staden. Alltifrån början blev församlingen utsatt för svår förföljelse och häftigt motstånd. I Apostlagärningarna, kapitel 17, berättar Lukas om att Paulus och Silas kom till Thessalonike, ”där det fanns en judarnas synagoga”. Under tre sabbater predikade Paulus för dem och resonerade med dem och utgick då från Skrifterna, och tydligtvis stannade han där ännu längre, för han hade tid att börja utöva sitt yrke och framför allt att grunda och organisera en församling. — Apg. 17:1; 1 Thess. 2:9; 1:6, 7.

⁴ Skildringen i Apostlagärningarna 17:4—7 ger en livfull beskrivning av den verkan aposteln Paulus’ predikande fick i Thessalonike. Judarna, som blev svartsjuka på Paulus på grund av den framgång han hade i sin kristna förkunnartjänst, organiserade en pöbelhop och satte i gång ett upplopp i staden. De stormade Jasons hus och släpade Jason och andra bröder till stadens styresmän och ropade: ”De här männen som har omvälvt den bebodda jorden, de har nu också kommit hit, och Jason har tagit emot dem gästfritt. Och alla dessa män handlar i strid med kejsarens förordningar, i det de säger att det finns en annan kung, Jesus.” Jason och de andra tvingades att ställa borgen för sig innan de blev frigivna. Av hänsyn till bröderna i församlingen och av hänsyn till deras egen personliga säkerhet blev Paulus och Silas om natten sända till Berea. Men det hade nu bildats en församling i Thessalonike.

5. Hur visade Paulus sin omsorg om och sitt kärleksfulla intresse för församlingen i Thessalonike?

⁵ Judarna, som följde efter Paulus till Berea, fortsatte med sitt hetsiga motstånd mot honom och hotade att sätta stopp för hans predikande där. Han begav sig då vidare till Athen i Grekland. Men han längtade efter att få veta hur det gick för hans bröder i Thessalonike under deras vedermödor. Två gånger försökte han vända tillbaka till dem, men båda gångerna gick Satan i vägen för honom. (1 Thess. 2:17, 18) I sin stora omsorg om den unga församlingen och smärtsamt medveten om den vedermöda som den fick utstå sände Paulus Timoteus tillbaka till Thessalonike för att han skulle trösta bröderna och göra dem fastare i tron. När Timoteus sedan kom tillbaka med sin hjärtevärmande rapport, blev Paulus utom sig av glädje över underrättelsen om deras ståndaktighet och ostrafflighet mitt under våldsam förföljelse. Genom sitt exempel hade de nu blivit ett föredöme för de troende överallt i Makedonien och Akaja. (1:6—8; 3:1—7) Paulus var tacksam mot Jehova Gud för deras trofasthet och uthållighet, men han insåg också att de skulle behöva ytterligare hjälp och vägledning under det att de fortsatte att gå framåt mot mogenhet. Därför skrev Paulus, medan han befann sig i Korinth tillsammans med Timoteus och Silvanus, sitt första brev till thessalonikerna.

BREVETS INNEHÅLL

6. Vad berömmer Paulus thessalonikerna för?

⁶ Thessalonikerna ett exempel för andra troende (1:1—10). Paulus börjar sitt brev till thessalonikerna med att varmt berömma dem för deras trogna arbete, deras kärleksfulla möda och deras uthållighet i hoppet. De goda nyheter som predikades bland dem hade inte kommit till dem bara med tal, utan ”också med kraft ... och fast övertygelse”. Thessalonikerna hade efterliknat det exempel som gavs dem och hade tagit emot ordet ”med helig andes glädje”, och på så sätt hade de själva blivit ett exempel för alla de troende i Makedonien och i Akaja och även längre bort. De hade fullständigt vänt sig bort från sina avgudar ”till att vara slavar åt en levande och sann Gud och till att vänta hans Son från himlarna”. — 1:5, 6, 9, 10.