SITUATIONEN var mycket kritisk. Den unga flickan som låg i sjukhusets entré hade fått pulsådern i högra benet avsliten i en motorcykelolycka. Inga kirurgiska instrument fanns till hands för att stoppa blodet som sprutade ut ur såret. Vad skulle läkaren göra?

”Jag använde handen som klämma”, berättar professor Napier i sin bok Hands, ”och nöp till artären med tummen och pekfingret så gott jag kunde. Till slut lyckades jag få tag i en bit snöre, det enda som fanns till hands, lindade det kring artären och knöt till. Blodet slutade att spruta. ... Ingenting annat än händerna skulle ha klarat av denna kritiska situation så snabbt och effektivt. De flesta patienter får ... aldrig reda på hur ofta det inträffar under en operation att ett välplacerat finger räddar deras liv.”

Åtgärder som dessa är möjliga endast tack vare tummens sadelled. (Se bilden.) Genom sin konstruktion är den nästan lika rörlig som kulleden i axeln, men i motsats till denna behöver sadelleden inte stöd av en omgivande muskelmassa. Tummen kan därför utföra mycket exakta rörelser när den ställs mot fingertopparna.

Försök att plocka upp ett litet föremål eller till och med utföra en så enkel sak som att bläddra i denna tidskrift utan att använda tummen. Så här sade en sydafrikansk läkare: ”Jag har spjälkat många skadade tummar, och när patienterna kommer tillbaka brukar de säga till mig att de aldrig tidigare insett hur mycket de behövde sin tumme.”

Människans hand med dess motställda tumme är ett synnerligen användbart verktyg.

[Bilder på sidan 5]

Tummens sadelled är unik i jämförelse med motsvarande leder i fingrarna