ÅSKA

Väderfenomen med elektriska urladdningar i form av blixtar åtföljda av dunder. Åskdundret uppstår på grund av att luften värms upp av den elektriska urladdningen, utvidgar sig explosionsartat och rör sig med våldsam kraft bort från blixtkanalen. (Job 28:26; 38:25)

Det hebreiska verbet ra‛ạm (som betyder ”dundra”) nämns ibland i förbindelse med Jehova (1Sa 2:10; 2Sa 22:14; Ps 18:13), som vid vissa tillfällen har använt åskdunder för att utföra sin vilja. På Samuels tid spred Jehova förvirring bland filistéerna genom att låta det dundra (hebr.: ra‛ạm). (1Sa 7:10; jfr Jes 29:6.) Ett annat hebreiskt ord, qōl, som har grundbetydelsen ”ljud” (2Mo 32:18, 19) eller ”röst” (5Mo 21:18; 1Ku 19:12), återges ibland även med ”åskdunder” (1Sa 12:17, 18, not).

Det vördnadsbjudande ljudet av åskdunder förknippas med Jehovas röst. (Job 37:4, 5; 40:9; Ps 29:3–9) När några judar hörde Jehova tala till Jesus från himlen, menade somliga att det hade åskat, medan andra menade att en ängel hade talat. (Joh 12:28, 29; jfr Upp 6:1; 14:2; 19:6.) Åskdunder kan utgöra en förvarning om ett annalkande oväder, och på liknande sätt kan åskdunder beteckna varningar från Gud, så som fallet är i Uppenbarelseboken 8:5; 10:3, 4 och 16:18.

När israeliterna befann sig vid foten av berget Sinai, uppfattade de det åskdunder de hörde som ett tecken på Guds närvaro. (2Mo 19:16; jfr Upp 4:5; 11:19.) Jehovas ord i Psalm 81:7: ”Jag svarade dig i åskans gömsle”, kan antingen syfta på denna händelse eller på att han ledde israeliterna med hjälp av en molnstod (ett gömsle för åskan).