Predikaren 3:1 (NW) förklarar: ”För allting finns det en fastställd tid, ja, en tid för varje angelägenhet under himlen.” Om detta är sant från mänsklig ståndpunkt sett, så är det ännu mera sant från Guds ståndpunkt. Han har fastställda tider och tidsperioder för fullbordandet av sitt uppsåt. Om vi inte bringar vårt liv i överensstämmelse med det förhållandet, då kommer till sist allt planerande av vårt liv för att rätta oss efter klockor eller almanackor att visa sig vara till ingen nytta.

⁵ Varför är det så? Därför att Jehova har ett uppsåt med den här jorden och med människorna på den; annars skulle han inte ha skapat människan och jorden. Om vi inte bringar vårt liv i samklang med det uppsåtet, kommer vi inte att bli inbegripna i det. Och hans uppsåt kommer med säkerhet att förverkligas precis enligt tidtabellen. Han förklarar: ”Så kommer mitt ord, som utgår ur min mun, att visa sig vara. Det kommer inte att vända tillbaka till mig förgäves, utan det kommer sannerligen att utföra det som jag har funnit behag i, och det kommer att ha säker framgång i det vartill jag har sänt ut det.” — Jesaja 55:11, NW.

Jehovas uppsåt för ödmjuka människor

12, 13. Vad är Guds uppsåt för den här jorden och för människorna?

¹² Men när Jehova skapade människorna, var det hans uppsåt att hela jorden skulle bli ett paradis likt Edens lustgård befolkat av fullkomliga, eniga och lyckliga människor. (1 Moseboken 1:26—28; 2:15; Jesaja 45:18) Det uppsåtet har inte upphävts av upproriska människor eller onda andevarelser. Och eftersom Gud är en Gud som fastställer tider och tidsperioder, så kommer hans uppsåt att fullbordas vid den tid som han har fastställt för det. Han kommer inte att låta mänskligt styre, som är oberoende av honom, få fortsätta att kämpa emot hans uppsåt utöver den bestämda tiden.

¹³ Jesus litade helt och fullt på Guds uppsåt för den här jorden. Så här sade han till den ogärningsman som visade en viss tro på honom: ”Du skall vara med mig i paradiset.” (Lukas 23:43) Detta var det kommande jordiska paradiset. Vid ett tidigare tillfälle hade Jesus sagt: ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.” (Matteus 5:5) Här åsyftade Jesus antagligen tanken i Psalm 37:29 (NW), där det sägs: ”De ödmjuka själva skall besitta jorden, och de skall i sanning finna sin utsökta lust i överflödet av frid.”

14. Vad slags människor skall ärva jorden?

¹⁴ Vilka är då dessa som skall ärva jorden? Psalm 37:34 (NW) förklarar: ”Hoppas på Jehova och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att ta jorden i besittning. När de onda blir avskurna, skall du se det.” I verserna 37 och 38 (NW) sägs det vidare: ”Ge akt på den klanderfrie och håll den rättrådige i sikte, ty denne mans framtid skall bli fridfull. Men överträdarna själva skall ofelbart bli förintade tillsammans; onda människors framtid skall i sanning bli avskuren.” De människor som skall ärva jorden måste således lära känna Jehova, tro på hans löften och betraktas som rättrådiga och klanderfria av honom, därför att de lyder hans lagar. Som det heter i 1 Johannes 2:17: ”Dessutom håller världen på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för alltid.”

15. Vilken mycket viktig sak måste hända för att det skall kunna ske några större gagneliga världsförändringar?

¹⁵ Men för att dessa förändringar skall kunna ske, skulle det behövas en enorm omsvängning av de nu rådande förhållandena. Det skulle för det första innebära att alla jordens nuvarande regeringar måste avlägsnas, eftersom mänskligt styre aldrig har åstadkommit önskvärda förhållanden. Men det ligger helt inom Jehovas förmåga att åstadkomma sådana världsomskakande förändringar. Bibeln säger till exempel följande: ”Han förändrar tider och tidsperioder, avsätter kungar och tillsätter kungar.” — Daniel 2:21, NW.

Undanröjandet av motståndare

16, 17. a) Hur handlade Jehova med den Farao som motstod hans uppsåt? b) Hur bekräftades Jehovas profetiska ord?

¹⁶ Tänk på vad Jehova har gjort med mäktiga styresmän och dynastier i det förgångna, i synnerhet med dem som har försökt hindra förverkligandet av hans uppsåt. De har krossats och spridits för vinden som stoft, och på samma sätt har det gått med deras världsvälden. Vi har till exempel den Farao i Egypten som hade förslavat Guds folk. Men Jehova hade ett uppsåt med sina tjänare, och han sände Mose för att han skulle säga till Farao att denne skulle släppa dem. I stället sade Farao förmätet: ”Vem är Herren [Jehova], eftersom jag på hans befallning skulle släppa Israel?” Han tillade: ”Jag vet inte av Herren [Jehova] och vill ej heller släppa Israel.” — 2 Moseboken 5:2.

¹⁷ Jehova gav Farao många tillfällen att ändra sig. Farao blev dock gång på gång ”förstockad” (NW), som 2 Moseboken 11:10 säger. Men Jehova har en oemotståndlig makt. När hans fastställda tid kom dränkte han Farao och hans härar i Röda havet. I 2 Moseboken 14:28 sägs det: ”Inte en enda av dem kom undan.” Å andra sidan blev Jehovas tjänare beskyddade och befriade. Detta inträffade dessutom exakt vid den tid som Jehovas profetiska ord hade förutsagt, vid slutet av en 400 år lång period, som han flera hundra år tidigare hade talat med den trogne Abraham om.

18. Vad gjorde Jehova med Nebukadnessar i Babylon? Varför det?

¹⁸ Sedan har vi kung Nebukadnessar i Babylon. Han började skryta över sin makt och över vad han hade uträttat, som om han vore en gud. Men Daniel 4:28 säger att ”medan ordet ännu var i kungens mun, kom en röst från himmelen: ’Dig, kung Nebukadnessar, må det vara sagt: Ditt rike har blivit taget ifrån dig.’” Jehova sade till honom att han skulle förödmjukas och bli som ett markens djur tills, som det sägs i vers 29 (NW), ”du vet att den Högste är härskare i mänsklighetens rike och att han ger det åt vem han vill”. Och detta är precis vad som hände exakt vid den tidpunkt som Jehova hade bestämt att det skulle hända.

19. Varför kom Jehovas ogynnsamma dom mot Babylon och dess härskare, Belsassar?

¹⁹ Belsassar var den siste kungen som regerade i Babylon. Då var Jehovas tid inne för det hemska världsväldet att falla. Varför det? Därför att babylonierna höll Jehovas folk i fångenskap och hädade Jehova. I Daniels femte kapitel berättas det att Belsassar gjorde ett stort gästabud för tusen av sina ämbetsmän. Då befallde Belsassar ”att man skulle bära fram de kärl av guld och silver, som hans fader Nebukadnessar hade tagit ur templet [Jehovas tempel] i Jerusalem. Ur dem skulle så kungen och hans stormän, hans hustrur och bihustrur dricka.” (Daniel 5:2, 3) Lägg märke till vad de därefter gjorde: ”Medan de så drack vin, prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten.” (Daniel 5:4) Genom att dricka ur de heliga kärl, som hade använts vid Jehovas tillbedjan, hånade och smädade de Jehova. Genom att tillbe sina falska gudar tillbad de Satan.

20, 21. Vilket budskap framförde Daniel till Belsassar, och hur uppfylldes det?

²⁰ Men i samma stund hände något skrämmande. Man såg fingrar som av en människohand skriva på väggen i palatset! Kungen blev så chockad att ”färgen [vek] bort från ... [hans] ansikte, och han uppfylldes av oroliga tankar, så att hans höfter skälvde och hans knän slog emot varandra”. (Daniel 5:6) Ingen av Belsassars religiösa rådgivare kunde förstå handskriften, och därför kallades Jehovas tjänare, Daniel, in för att han skulle uttyda den. Daniel upplyste kungen om att budskapet kom från Jehova och att det löd: ”Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det. ... Du är vägd på en våg och befunnen för lätt. ... Ditt rike har blivit styckat och givet åt meder och perser.” — Daniel 5:26—28.

²¹ Just den natten invaderade medo-persiska härar staden genom portar som av slarv hade lämnats öppna. Och som det avslutningsvis heter i Daniel 5:30: ”Samma natt blev Belsassar ... dödad.” Babylons fall gjorde det möjligt för Jehovas folk att återvända till sitt hemland precis 70 år efter det att deras fångenskap hade börjat. Detta var exakt enligt Jehovas tidtabell, så som den hade uppenbarats i Jeremia 29:10.

22, 23. Hur handlade Jehova mot kung Herodes Agrippa I, som motstod de kristna under det första århundradet?

²² Kung Herodes Agrippa I var under det första århundradet den siste härskaren i Palestina, som utgjorde en del av det romerska riket. Herodes lät fängsla aposteln Petrus, och han förföljde andra kristna. Han lät till och med döda aposteln Jakob. (Apostlagärningarna 12:1, 2) Herodes arrangerade också blodiga gladiatorspel och andra hedniska skådespel. Allt detta vederlade hans påstående att han var en tillbedjare av Gud.

²³ Men så kom Jehovas rätta tid för att avrätta denne motståndare. I Apostlagärningarna 12:21—23 kan vi läsa följande: ”På en förut bestämd dag klädde Herodes sig i kunglig skrud och satte sig på domarsätet och började hålla ett offentligt tal till dem. Det församlade folket i sin tur började ropa: ’En guds röst och inte en människas!’” Vad hände sedan? Bibeln berättar: ”I samma ögonblick slog Jehovas ängel honom, därför att han inte gav Gud äran; och han blev uppäten av maskar och utandades.” Här var ytterligare ett exempel på hur Jehova ”avsätter kungar”, som det sades i Daniel 2:21.

24. Vad bekräftar sådana historiska fakta?

²⁴ Sådana historiska händelser bekräftar att Jehova har tider och tidsperioder för sina uppsåt. De visar också att han verkligen har förmågan och makten att fullborda sitt uppsåt att förvandla den här jorden till ett paradis, där ”rättfärdighet” skall bo. — 2 Petrus 3:13.