Lever vi i ”ändens tid”?

”Vad dig beträffar, o Daniel, håll orden hemliga och försegla boken till ändens tid.” — Daniel 12:4, NW.

MANNEN som satt och åt middag var konfunderad. När han tittade ut genom restaurangfönstret som vette ut mot Times Square på Manhattan i New York, flackade hans ögon fram och tillbaka mellan tre olika digitalur, som alla blinkade fram sina tidsangivelser med jättelika siffror. En klocka stod på 11.28. En annan tycktes tvivla på att tiden nått så långt och dröjde sig kvar på 11.26, medan den tredje otåligt skyndat fram till 11.29.

”En eller ett par minuter spelar väl ingen roll”, kanske du invänder. Men försök att säga det till en person som just har missat sin buss eller sitt tåg eller flygplan, inte med några minuter, utan kanske bara med några sekunder! Att känna till den exakta tiden är viktigt. Att känna till var vi befinner oss i Guds tidtabell är ännu viktigare.

Domedagen — inom möjligheternas gräns?

Människor har naturligtvis, som du säkert vet, talat om ”ändens tid” — somliga kallar den ”världens ände” eller ”domedagen” — i många hundra år. Profeten Daniel talade om den för omkring 25 århundraden sedan. (Daniel 12:4) Men beträffande vår tid säger frilansskribenten James David Besser: ”Det krävs inte längre någon religiös eller övernaturlig tro för att inse att domedagen ligger inom möjligheternas gräns; det enda som krävs är att titta på TV-nyheterna.” Håller du inte med om det?

Televisionen gör utan tvivel världsnyheterna mer lättillgängliga för oss genom att den flyttar händelserna rätt in i våra vardagsrum. Den påminner oss om att den stad som slås i spillror vid en eventuell kärnvapenkatastrof, den son eller dotter som utsätts för brutal behandling vid en eventuell brottsvåg, den mor eller far som hålls som gisslan vid en eventuell terroristattack — ja, att alla dessa problem skulle kunna vara våra. Dessa eventualiteter eller möjligheter bevisar visserligen inte i sig själva att domedagen snart är över oss, men de får detta att verka mer sannolikt och gör det ännu angelägnare att ställa frågan: Lever vi i ”ändens tid”?

Jesus, Daniel och världens ände

För mer än 1.900 år sedan ställde Jesu lärjungar följande fråga till honom: ”Vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning [”världens ände”, 1883 års svenska översättning]?” (Matteus 24:3) När Jesus gav dem ett sådant tecken, angav han ett stort antal händelser som tillsammans skulle visa att vi hade nått fram till ”avslutningen på tingens ordning”. Slå upp din bibel och läs själv om dessa händelser i Matteus, kapitel 24 och 25, Markus, kapitel 13, och Lukas, kapitel 21.

Du kanske blir förvånad när du upptäcker att det du läser nästan låter som ett sammandrag av dagens TV-nyheter. Du kommer att läsa om krig, stora jordbävningar, farsoter och livsmedelsbrist — allt i världsomfattande skala. Du kommer också att läsa om ”ängslan bland nationer som inte känner utvägen” och om att människor blir ”vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden”. Kan du finna en mer träffande beskrivning av världssituationen, som våra dagars TV-program berättar så mycket om? — Lukas 21:10, 11, 25, 26.

Detta utgör starka omständighetsbevis för att vi lever i ”ändens tid”, men det är ändå inte allt. Som tidigare sagts finner vi bekräftande bevis om vi går tillbaka ytterligare 500 år till den judiske profeten Daniels tid. Jesus nämnde honom vid namn och pekade på uppfyllelsen av hans profetia. (Jämför Matteus 24:3, 15, 21 med Daniel 11:31; 12:1, 4.) Genom att göra detta visade Jesus att han inte betraktade Daniels ord i ”Gamla testamentet” som föråldrade eller betydelselösa. Det bör inte heller vi göra.

Lägg märke till det likartade uttryckssättet i Daniels och Jesu ord, så som det framkommer här ovan. Fråga dig därefter: ”Talade de inte om samma sak?”

Det är uppenbart att Daniel och Jesus båda förutsade samma sak, ”ändens tid”, under vilken Kristus skulle vara närvarande i kunglig makt. Vid slutet av denna tidsperiod skulle han utrota alla sina fiender här på jorden i en stor vedermöda. Men Guds folk skulle överleva.

Vill du höra till de överlevande? Ta då del av de bevis som Daniel ger beträffande ”ändens tid”. De hjälper oss att veta exakt var vi befinner oss enligt Guds tidtabell.

[Ruta på sidan 4]

DANIEL

”I ändens tid ... skall Mikael [Jesus Kristus] stå upp. ... Och det skall i sanning komma en tid av nöd, sådan som inte har fått förekomma sedan en nation blev till. ... Och under den tiden skall ditt folk komma undan.” — Daniel 11:40; 12:1; NW.

JESUS

”Vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning? ...

Då skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början. ...

Om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli frälst; men ... de dagarna [skall] bli förkortade.” — Matteus 24:3, 21, 22.

En dröm avslöjar hur långt tiden är liden

”JEHOVA är ... den levande Guden och Konungen till obestämd tid.” (Jeremia 10:10, NW) Inte vid något tillfälle har han avstått från herraväldet över sitt universum, ett faktum som kung Nebukadnessar i det forntida Babylon vägrade att inse. För att inskärpa hos denne hedniske kung att ”den Högste råder över människors riken” lät Gud honom få en dröm och gav sin tjänare Daniel förmåga att uttyda dess mening. — Daniel 4:14, 15.

Drömmen handlade om ett jättelikt träd. Det var ”så högt att det räckte upp till himmelen och syntes ända till jordens slut”. På Guds befallning höggs trädet ner, men stubben bands med kedjor av järn och koppar. Dessa skulle sitta kvar tills ”sju tider” hade gått fram över stubben, varefter trädet kunde börja växa igen. — Daniel 4:7—14.

”Trädet som du såg”, förklarade Daniel, ”det är du själv, o kung, ... vilkens välde sträcker sig till jordens ända.” Nebukadnessar skulle bli nedhuggen. Han skulle förlora sitt rike, ja, till och med sitt förstånd, och var dömd att ströva omkring ute i markerna som ett vilddjur i ”sju tider”. Först sedan den bestämda tidsperioden hade förflutit, skulle de symboliska kedjorna avlägsnas och kungen återfå både sitt förstånd och sin tron. — Daniel 4:17—24.

”Allt detta drabbade också kung Nebukadnessar”, precis som det var förutsagt. (Daniel 4:25) I Lexicon Linguae Aramaicae Veteris Testamenti sägs det att de sju tiderna i Nebukadnessars dröm var sju bokstavliga år. Eftersom Nebukadnessar regerade i 43 år (624—581 f.v.t.), är detta en rimlig slutledning.

Vad betyder detta för oss?

Jehova har alltid utövat sin universella suveränitet på det sätt som han funnit för gott. En tid skedde detta här på jorden genom Israels nation, vars jordiska härskare med rätta sades ”sitta på Jehovas tron”. (1 Krönikeboken 29:23, NW) När Israel avföll, tillät emellertid Jehova att dess dynasti av kungar som var avkomlingar till kung David störtades.

Hur passande är det då inte att Gud kort därefter skulle ge till känna för kung Nebukadnessar — just den person som hade fått ödelägga hans förebildliga rike — att detta ingalunda betydde att Guds rättmätiga suveränitet hade nått sitt slut. Hur viktigt skulle det inte vara att inskärpa hos honom och hos alla de hedniska nationer som därefter skulle förtrampa Guds förebildliga rike att dessa förhållanden endast var tillfälliga!

Således är tidpunkten då drömmen gavs, personen som den gavs åt och temat som den betonar, nämligen Guds suveränitet, faktorer som tyder på en långt djupare innebörd än vad den hade för Nebukadnessar. De ger vid handen att gudomligt styre, såsom det hade kommit till uttryck i Jerusalem, likt ett nedhugget träd, bundet med kedjor, inte skulle återupprättas förrän dessa återhållande band avlägsnades efter ”sju tider”. Då skulle Guds ställföreträdande härskare, ”den lägste bland människor” — en hänsyftning på den utlovade Messias — insättas i sitt rike. Med avseende på den tidpunkt då Gud skulle göra detta bad Jesu lärjungar om ett tecken. — Daniel 4:14; Matteus 24:3.

Det finns också andra tecken som tyder på att denna vittomfattande tillämpning av Nebukadnessars dröm är korrekt. Den profetia som finns nedtecknad i Daniel 9:24—27 fastslog det exakta året för Messias’ ankomst mer än 500 år senare.a Om nu Messias’ ankomst som människa förutsades med sådan exakthet, är det då inte rimligt att dra den slutsatsen att tidpunkten för hans ännu viktigare osynliga återkomst i Rikets makt skulle förutsägas med samma exakthet? Vem kunde vara lämpligare att göra detta än Daniel? Tänk också på att Daniel, sedan han tecknat ner sina syner och profetiska drömmar, däribland om Nebukadnessars dröm om trädet, fick uppmaningen: ”Håll orden hemliga och försegla boken till ändens tid.” Varför till dess? Därför att ”den sanna kunskapen skall bli överflödande” på den tiden. Om det som Daniel skrev skulle förbli förseglat, omöjligt att förstå, till ”ändens tid”, tyder då inte det på att hans skrifter skulle vara av profetisk betydelse under den tidsperioden? — Daniel 12:4, NW.

Daniels ”sju tider” — när börjar de och när slutar de?

När Jesus gav sitt tecken, talade han om de sju tiderna och kallade dem ”nationernas fastställda tider”. Han sade: ”Jerusalem skall av nationerna [fortsätta att] trampas under fötterna, tills nationernas fastställda tider blir fullbordade.” (Lukas 21:24) En fotnot i Oxford NIV Scofield Study Bible (1984) förklarar att ”’hedningarnas tider’ [det uttryck som Konung Jakobs översättning använder för ”nationernas fastställda tider”] började med Judas fångenskap under Nebukadnessar. ... Sedan dess har Jerusalem, som Kristus sade, blivit ’förtrampat av hedningarna’.”

Hur långa skulle dessa ”sju tider” eller ”nationernas fastställda tider” vara? Tydligen skulle de vara mycket längre än sju bokstavliga år om 360 dagar vartdera (som åren räknades på bibelns tid), vilket skulle vara detsamma som 2.520 dagar. Andra exempel i bibeln visar att vi bör räkna ett år för var dag. (Se 4 Moseboken 14:34; Hesekiel 4:6; jämför Uppenbarelseboken 12:6, 14.) Enligt dessa kalkyler skulle de sju tiderna vara i 2.520 år. Om de började vid Jerusalems förstöring år 607 f.v.t., då skulle de utlöpa år 1914 v.t.

I mer än tre årtionden före år 1914 hade Jehovas vittnen riktat uppmärksamheten på detta betydelsefulla år. Det är emellertid intressant att lägga märke till att boken International Crisis, av Eugenia Nomikos och Robert C. North (1976), förklarar att det fanns ”praktiskt taget inga tecken på en stadig ökning eller upptrappning av konflikter och spänningar som direkt ledde fram till krigsutbrottet”. Det sägs tvärtom att ”under senare delen av år 1913 och första delen av år 1914 ... verkade relationerna mellan stormakterna vara bättre än de varit på många år”. Men i dag, sjuttio år senare, är historikerna verkligen överens om att år 1914 var en vändpunkt i människans historia. I det tyska referensverket Meyers Enzyklopädisches Lexikon sägs det till exempel att ”verkningarna av första världskriget var bokstavligt talat revolutionerande och trängde djupt in i nästan alla människors liv, i ekonomiskt såväl som i socialt och politiskt avseende”.

De politiska förgreningarna av de händelser som inträffade år 1914 är väl kända. De sociala förändringar som detta år förde med sig omtalas i Virginia Cowles’ bok 1913: An End and a Beginning. ”Året 1913 markerade slutet på en era”, skriver hon. Beträffande de ekonomiska konsekvenserna skriver Ashby Bladen, tidigare vice verkställande direktör i det amerikanska livförsäkringsbolaget The Guardian: ”Före år 1914 var myntsystemen och de ekonomiska systemen förenliga. ... Om man låter augusti 1914 markera skiljelinjen mellan dessa, är kontrasten mellan 1800-talet och 1900-talet slående. Inom många aspekter av det mänskliga livet har utvecklingen sedan dess gått åt rakt motsatt håll. ... En av de främsta orsakerna var den brytning av banden mellan det ekonomiska systemet och pengar med reellt värde som började år 1914. ... Denna brytning var en ödesdiger händelse. ... Året 1914 markerade en radikal, och i det långa loppet katastrofal, förändring av detta system.”

Hur långt är det lidet?

Vittnesbörd om att Jesu tecken nu får sin uppfyllelse är lika lättillgängliga som tidnings- eller TV-nyheterna. Och de ger avgörande bevis för att de kronologiska uppgifter till stöd för år 1914 som uppenbarades i Nebukadnessars dröm är korrekta. Detta innebär att vi i dag, år 1986, redan har hunnit 72 år in i ”ändens tid”. Jesus lovade att somliga av den generation av människor som var gamla nog att uppleva dess början fortfarande skulle vara vid liv när den stora vedermödan förde den till dess slut. — Matteus 24:34.

Vilken sporre bör inte detta vara för oss att ständigt hålla oss vakna, med blicken riktad på den gudomliga uppenbarelsen om hur långt tiden är liden! Hur viktigt är det inte att vi undviker att bli otåliga och försöker vrida fram den gudomliga klockan, bara för att drabbas av besvikelse! Men hur viktigt är det inte å andra sidan att vi aktar oss för att bli självbelåtna och försöker vrida tillbaka den och missar tiden! Tänk på att det är något långt större som står på spel än faran att missa en buss, ett tåg eller ett flygplan. Faran är att vi kan missa det eviga livet i Guds nya tingens ordning. Och det kommer att bli något som helt enkelt är för bra för att gå miste om!

[Fotnot]

[Ruta på sidan 6]

När slutade egentligen de ”sju tiderna”?

Somliga menar att även om dessa ”sju tider” är profetiska och även om de varade i 2.520 år, så har Jehovas vittnen ändå fel när det gäller betydelsen av året 1914, eftersom de använder fel utgångspunkt. Dessa kritiker hävdar att Jerusalem förstördes år 587/586 f.v.t., och inte år 607 f.v.t. Om detta vore sant, skulle det förskjuta början på ”ändens tid” med omkring 20 år. År 1981 publicerade emellertid Jehovas vittnen övertygande bevis till stöd för årtalet 607 f.v.t. (”Må ditt rike komma”, sidorna 127—140, 186—189) För övrigt, kan de som försöker beröva årtalet 1914 dess bibliska innebörd bevisa att år 1934 — eller något annat år, för den delen — har haft ett mer djupgående, mer dramatiskt och mer uppseendeväckande inflytande på världshistorien än år 1914?

[Tabell på sidan 6]

(för formaterad text, se publikationen)

607 f.v.t. 33 v.t. 1914 v.t. 1986 v.t.

[Bilder på sidan 7]

Nebukadnessars dröm har en vittomfattande tillämpning som berör dig!