19. Varför fortsatte Paulus från Troas till Makedonien, och hur fick han till slut lindring?

¹⁹ Medan Paulus var i Efesos, hade han inte bara skrivit till bröderna i Korinth, utan han hade också skickat dit Titus för att bistå dem, och han hade också gett Titus i uppdrag att rapportera till honom om hur de hade reagerat på hans brev. Paulus färdades nu till Troas, där han fick fina tillfällen att göra lärjungar och där han hoppades kunna möta Titus, men eftersom Titus ännu inte hade kommit dit, fick han ingen lindring i sin oro. (2 Korinthierna 2:12, 13) Paulus reste därför vidare till Makedonien i hopp om att där kunna träffa Titus. Där förvärrades hans oro av det intensiva motstånd han fick möta i sin tjänst. ”När vi kom till Makedonien”, förklarar han, ”fick vårt kött ingen lindring, utan vi var fortfarande trängda på allt sätt — det var stridigheter utanför, fruktan innanför. Likväl har Gud, som tröstar de nedslagna, tröstat oss genom Titus’ närvaro.” (2 Korinthierna 7:5, 6) Vilken lindring och lättnad när Titus till sist anlände och berättade för Paulus om korinthiernas positiva reaktion på Paulus’ brev!

20. a) Vad är ett annat viktigt sätt varpå Jehova ger tröst, som i fallet med Paulus? b) Vad skall vi behandla i nästa artikel?

²⁰ Paulus’ erfarenhet är tröstande för Guds tjänare i våra dagar, som i många fall möter prövningar som får dem att bli ”nedslagna” eller ”betryckta”. (1917) Ja, ”den Gud, som fyller behovet av ... tröst”, känner våra individuella behov och kan använda oss till att bli till tröst för varandra, precis som Paulus fick tröst genom Titus’ rapport om korinthiernas ångerfulla inställning. (2 Korinthierna 7:11–13) I vår nästa artikel skall vi begrunda den värme Paulus visade mot korinthierna sedan han fått höra om deras reaktion och hur detta kan hjälpa oss att bli mer effektiva i att dela med oss av Guds tröst i våra dagar.

Paulus fick stor tröst genom Titus’ rapport om korinthierna