Faktum är att cigarrettens historia kanske är en av de största överraskningarna under de senaste hundra åren. Den tändande gnistan till den otroliga efterfrågan som rått under detta cigarrettens århundrade var två krig som utkämpades under 1800-talet. En nyfödd industri och dess annonskampanjer fick glöden att flamma upp. Och en överraskande ny tobakssort — ljusgul, mildare och kemiskt sett annorlunda — uppmuntrade rökarna att andas in röken. Denna anmärkningsvärda förändring i fråga om rökvanorna, att man började dra halsbloss, garanterade att de flesta rökare skulle förbli nikotinslavar resten av livet.

Krigen som skapade efterfrågan

Tobak var en lyxartikel ända till år 1856, då cigarretter för första gången fick en stor marknad. Detta inträffade när brittiska och franska soldater återvände från Krimkriget med ”papperscigarrer” och en vana som de hade tillägnat sig där. En cigarrettvurm svepte fram över Europa, vilket resulterade i en oväntad efterfrågan på turkiska cigarretter och deras engelska efterapningar.

”Krimvurmen” gjorde att cigarretten fick fotfäste som en billig krigstidsersättning för pipa eller cigarr. Men vurmen dog ut. Och som Robert Sobel påpekar: ”I början av 1860-talet tycktes det inte finnas någon möjlighet att amerikanska män av medelklassen — den främsta marknaden för rökverk — skulle lägga sig till med vanan att röka cigarretter.” Röken från dessa första cigarretter var inte lika vanebildande som den från moderna cigarretter. I likhet med cigarrök var den svagt alkalisk, och rökarna drog bara in den i munnen. Det fanns inget bekvämt sätt att dra halsbloss, som cigarrettrökare vanligtvis gör i våra dagar. Det var dags för nästa överraskningsmoment i utvecklingen.

I och med amerikanska inbördeskriget (1861—1865) introducerades en mer vanebildande cigarrettsort, och detta skedde med vad tobaksexperten Jerome E. Brooks kallar ”explosiv kraft”. Ännu en gång var det kriget som populariserade de billiga cigarretterna bland soldaterna — först i Sydstaterna, sedan i Nordstaterna. Men denna gång var det ingen övergående vurm.

Dessa cigarretter innehöll amerikansk tobak och var på något sätt annorlunda. Amerikanska odlare hade utvecklat nya tobakssorter som trivdes bra i deras kvävefattiga jord. På en gård i North Carolina hade man också genom tillfälligheternas spel upptäckt ett sätt att preparera tobaken så att bladen blev ljusgula, milda och söta. År 1860 förklarade det amerikanska mantalsverket att detta var ”en av de mest abnorma utvecklingsprocesserna inom jordbruket som världen någonsin skådat”. Efter några få cigarretter av denna nya tobakssort kände förstagångsrökaren en obetvinglig lust att ta ännu ett bloss.

Fast!

Något som man inte förstod vid den här tidpunkten var att denna lilla men obevekligt växande konsumentkrets nu var ”fast”, fysiskt beroende av ett starkt vanebildande ämne. ”Tillfälligt rökande av mer än två eller tre cigarretter under ungdomsåren” leder nästan undantagslöst till ”regelbunden behovsmässig rökning”, säger dr Michael A. H. Russell, expert på beroendeframkallande droger. ”Till skillnad från de ungdomar som injicerar heroin en eller två gånger i veckan i början har den ungdomlige rökaren fått uppleva omkring två hundra på varandra följande ’kickar’ av nikotin när han rökt upp sitt första paket cigarretter.”

Ja, det var halsblossen som var hemligheten. Det förefaller som om nikotinet tränger igenom och irriterar slemhinnorna endast om miljön är alkalisk. Eftersom cigarrettrök är något syrlig, är det den enda tobaksrök som är tillräckligt skonsam mot mun och svalg för rutinmässig inandning. Men i lungorna neutraliseras syran, och stora mängder nikotin strömmar ut i blodet. Efter endast sju sekunder har det nikotinmättade blodet nått hjärnan, så att varje bloss ger en nästan ögonblicklig ”nikotinkick”. Ungdomar som röker mer än en cigarrett, rapporterar en statlig brittisk undersökning, har bara 15 procents chans att förbli icke-rökare.

Inom ett årtionde efter Krimkriget hade således cigarrettindustrin frambringat en mäktig ny vana. Efter mindre än tjugo år kom tobakshandlarna på idén att använda klatschiga annonser och reklamnotiser i tidningarna för att locka nya kunder. År 1880 patenterades en maskin som masstillverkade cigarretter och höll priset nere, samtidigt som bilder av idrottshjältar och leende damer höjde cigarrettrökningens status hos den manliga kundkretsen. Men vad fick dem att komma tillbaka och köpa mer? De hade blivit beroende av nikotin! Som den medicinske skribenten dr William Bennet uttrycker det: ”Mekanisering och skicklig annonsering och marknadsföring spelade en viss roll, men [utan nikotin] skulle de aldrig ha sålt mycket av dessa gamla torkade blad.”

Omkring år 1900 var den moderna cigarretten, som redan fått internationell spridning, redo att intensifiera sitt grepp om världen.

I tre hundra år betraktades tobaken som medicin av européerna. Läkare ordinerade örten för allt från liktornar till dålig andedräkt. Det hela började år 1492, då Columbus och hans besättning, de första européer som stiftade bekantskap med tobaken, fann att invånarna på de västindiska öarna rökte ett slags enkla cigarrer vid ceremonier inom stammen.

Nästan alla forntida folk på den amerikanska kontinenten betraktade tobaken som helig långt före Columbus’ tid. Att röka tobak var ursprungligen en rättighet och uppgift som tillkom medicinmän och präster. De utnyttjade dess narkotiska effekt för att framkalla syner i samband med högtidliga stamriter. ”Tobaken var intimt förknippad med deras gudar”, skriver historikern W. F. Axton, ”inte bara i deras religiösa sedvänjor, utan också i deras botande eller läkande ceremonier, vilka alla på ett eller annat sätt hade anknytning till deras religion.” Men även om det var det medicinska bruket av tobak som först fångade de spanska och portugisiska forskningsresandenas intresse, dröjde det inte länge förrän man började använda den som njutningsmedel.

”I’ll have another cigarette/And curse Sir Walter Raleigh (Jag skall ta en cigarrett till/Och förbanna sir Walter Raleigh)”, sjöng John Lennon och Paul McCartney i Beatles. Sir Walter, som har kallats den ”mest berömde propagandisten bland engelsmännen för den rekreerande pipan”, odlade tobak på sitt gods på Irland. Han gjorde sitt bästa för att göra denna vana populär bland societeten. Han var långt före sin tid och för tankarna till tobaksfabrikanter och reklammän i ”cigarrettens århundrade”.

Men det var trettioåriga kriget i Europa, och inte sir Walters charm, som gjorde 1600-talet till ”Pipans stora tidsålder”, säger Jerome E. Brooks. ”Det var främst genom krigets försorg”, hävdar han, ”som rökningen spred sig över kontinenten” och vidare till Asien och Afrika. En liknande utveckling skulle komma att inleda cigarrettens tidevarv.