Tolerans — från den ena ytterligheten till den andra

DEN vackra naturen i Kashmirdalen fick en 1500-talsfilosof att utropa: ”Om det finns ett paradis på jorden, så är det här!” Han hade givetvis ingen aning om vad som skulle hända längre fram i den delen av världen. Under de fem senaste åren har minst 20.000 människor dödats där i strider mellan separatister och den indiska armén. Den tyska dagstidningen Süddeutsche Zeitung kallade nyligen området ”Tårarnas dal”. Det som har hänt i Kashmirdalen ger oss en enkel men viktig lärdom: Intolerans kan förstöra ett potentiellt paradis.

Vad innebär det att vara tolerant? Collins Cobuild English Language Dictionary ger följande förklaring: ”Om man är tolerant låter man andra människor ha sina egna åsikter och uppfattningar eller bete sig på ett visst sätt, även om man inte håller med dem eller gillar det.” Vilken fin egenskap! Visst tycker vi om människor som respekterar våra uppfattningar och åsikter, även när de skiljer sig från deras!

Från tolerans till fanatism

Motsatsen till tolerans är intolerans, en egenskap som kan ha olika grader av intensitet. Den kan börja med ett trångsynt ogillande av någon annans beteende eller sätt att utföra saker och ting. En trångsynt inställning berövar människor glädjen i livet och tillsluter deras sinnen för nya tankar och idéer.

En perfektionistisk person kan till exempel rygga tillbaka för ett barns sprudlande entusiasm. En ung person kan finna en äldres lugna och eftertänksamma sätt tröttande. Om en försiktig person tvingas samarbeta med någon som är våghalsig, kan båda bli irriterade. Varför dessa reaktioner? Därför att den ene har svårt att tolerera den andres beteende.

Där intoleransen frodas kan trångsyntheten trappas upp till fördomsfullhet, som innebär motvilja mot en viss folkgrupp, ras eller religion. Fördomsfullheten i sin tur kan trappas upp till blind fanatism, som kan ta sig uttryck i våldsamt hat. Följden blir lidande och blodsutgjutelse. Tänk på vad som hände under korstågen! Och i dag är intolerans en viktig faktor i konflikterna i Bosnien, Rwanda och Mellersta Östern.

Tolerans kräver balans, och att vara balanserad är inte lätt. Vi människor är som pendeln i en klocka — vi svänger ofta från den ena ytterligheten till den andra. Ibland visar vi för lite tolerans, ibland för mycket.

Från tolerans till omoral

Kan man verkligen vara för tolerant? I ett anförande som hölls år 1993 talade den amerikanske senatorn Dan Coats om ”den kontroversiella frågan om toleransens innebörd och tillämpning”. Vad menade han med det? Han beklagade att somliga, i toleransens namn, ”överger tron på sanna moraluppfattningar — om vad som är gott och ont, rätt och fel”. Sådana personer menar att samhället inte har någon rätt att bestämma vad som är moraliskt och vad som är omoraliskt.

År 1990 skrev den brittiske politikern lord Hailsham: ”Moralens värsta fiende är inte ateism, agnosticism, materialism, girighet eller någon annan allmänt åberopad företeelse. Moralens verkliga fiende är nihilism — tron på bokstavligen ingenting.” De som inte tror på någonting har naturligtvis inte heller några normer för uppförandet, utan allt är tillåtet. Men är det rätt och tillbörligt att tolerera beteenden av vilket slag som helst?

En rektor i Danmark ansåg inte det. Han skrev en artikel i början av 1970-talet och klagade över att danska tidningar införde annonser om pornografiska shower som bland annat visade könsumgänge mellan människor och djur — allt i toleransens namn.

Det är tydligt att bristande tolerans ställer till problem, men det gör också överdriven tolerans. Varför är det så svårt för oss människor att vara balanserade och undvika att gå till ytterligheter? Svaret finner du i nästa artikel.

En balanserad inställning gör livet lättare

TOLERANS kan liknas vid socker i en kopp kaffe. I rätta mängder kan den förljuva vårt liv. Men även om vi kanske är generösa med socker, är vi ofta snåla med toleransen. Hur kan det komma sig?

”Mänskliga varelser har ingen önskan att vara toleranta”, skrev Arthur M. Melzer, docent vid Michigan State University i USA. ”Det som faller sig naturligt för dem är ... fördomsfullhet.” Intolerans är således inte en karaktärsbrist som bara ett fåtal lider av — vi människor har en naturlig benägenhet att vara trångsynta, därför att vi alla är ofullkomliga. — Jämför Romarna 5:12.

Trångsynt konformism

År 1991 hade tidskriften Time en artikel om den växande trångsyntheten i USA. I artikeln kunde man läsa om ”beskäftiga konformister” — människor som försöker pådyvla alla andra sina normer och uppfattningar. De som inte passar in i mönstret har diskriminerats. En kvinna i Boston fick sparken från sitt arbete därför att hon vägrade att sminka sig. En man i Los Angeles blev avskedad därför att han var överviktig. Varför denna överdrivna önskan att stöpa alla i samma form?

Trångsynta människor är oresonliga, själviska, envisa och dogmatiska. Men är inte de flesta människor ibland oresonliga, själviska, envisa eller dogmatiska? Om sådana egenskaper blir en integrerande del av vår personlighet, kommer vi att bli trångsynta.

Hur är det med dig personligen? Ruskar du på huvudet åt somligas smak i fråga om mat? Vill du alltid ha sista ordet? Förväntar du att andra skall göra som du tycker när ni arbetar i grupp? I så fall kanske du skulle må väl av att ha lite socker i kaffet!

Men som nämndes i den förra artikeln kan intoleransen också ta sig uttryck i hätsk fördomsfullhet. En faktor som kan få fördomar att blomma upp är rädsla.

”En djup känsla av otrygghet”

Etnologer har forskat i människans förflutna för att utröna var och när rasfördomar har utvecklats. De har funnit att intolerans av detta slag inte förekommer hela tiden och inte heller är lika framträdande överallt. Den tyska naturvetenskapliga tidskriften GEO hävdar att rasmotsättningar blossar upp i kristider, då ”människor har en djup känsla av otrygghet och känner sin identitet hotad”.

Kan man säga att ”en djup känsla av otrygghet” är utbredd bland människor i våra dagar? Absolut. Mänskligheten skakas av den ena krisen efter den andra i en utsträckning som saknar motstycke i historien. Arbetslöshet, höjda levnadskostnader, överbefolkning, uttunningen av ozonskiktet, brottsligheten i storstäderna, föroreningen av dricksvattnet, risken för en global uppvärmning — allt sådant skapar en växande oro. Kriser ger upphov till oro, och överdriven oro banar väg för intolerans.

Sådan intolerans kan göra sig gällande exempelvis när olika kulturella och etniska grupper blandas med varandra, som skett i vissa delar av Europa på senare år. Enligt en rapport i National Geographic år 1993 hade västeuropeiska länder då tagit emot 22 miljoner flyktingar och invandrare. Många européer ”kände sig djupt oroade över det stora antalet nykomlingar” med avvikande språk, kultur eller religion, sades det i rapporten. Utlänningsfientliga strömningar har blivit ett växande problem i Belgien, Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike.

Hur är det då med de styrande i världen? Under 1930- och 1940-talen var intolerans en integrerande del av Adolf Hitlers ideologi, och tyvärr finns det än i dag vissa politiska och religiösa ledare som använder sig av intolerans för att tjäna sina egna syften. Så har skett i flera länder, till exempel Frankrike, Irland, Rwanda, Ryssland, USA och Österrike.

Undvik likgiltighetens snara

Om det är för lite socker i kaffet märker vi att något saknas, och om det är för mycket socker får vi en kväljande söt smak i munnen. Det förhåller sig på samma sätt med tolerans. Låt oss ta ett exempel.

En lärare vid ett amerikanskt college, David R. Carlin j:r, kom för en del år sedan på ett enkelt och effektivt sätt att få i gång diskussioner i sina klasser. Han gjorde ett uttalande som var stick i stäv mot elevernas uppfattning, medveten om att de skulle protestera. Resultatet blev en livlig diskussion. År 1989 skrev emellertid Carlin att metoden inte längre fungerade så bra. Varför inte? Därför att eleverna inte längre brydde sig om att argumentera, även om de inte höll med honom. Enligt Carlin hade de lagt sig till med ”skeptikerns bekväma tolerans” — en inställning präglad av fullständig likgiltighet.

Men är likgiltighet detsamma som tolerans? Om ingen bryr sig om vad andra människor tycker eller gör, då finns det över huvud taget inga normer. Normlöshet leder till apati — fullständig liknöjdhet. Hur kan sådana förhållanden uppstå?

Enligt docent Melzer kan apatin sprida sig i ett samhälle som godtar många olika typer av beteenden. Människor tror till sist att man kan uppföra sig hur som helst, att det är vars och ens ensak hur man vill leva. I stället för att lära sig att tänka och fråga sig vad som är rätt och orätt lär sig människor ofta att ”inte tänka alls”. De saknar den moraliska tåga som gör att man kan stå emot andras intolerans.

Hur är det med dig personligen? Kommer du ibland på dig själv med att visa prov på en liknöjd inställning? Skrattar du åt skämt som är oanständiga eller rasistiska? Låter du din tonåriga son eller dotter se videofilmer som förespråkar materialism eller omoraliskhet? Menar du att det är i sin ordning att dina barn spelar våldsbetonade dataspel?

En alltför tolerant anda leder till problem i familjen och samhället, eftersom ingen vet — eller bryr sig om — vad som är rätt och vad som är orätt. Den amerikanske senatorn Dan Coats varnade för ”den fälla som består i att förväxla tolerans med likgiltighet”. Tolerans kan leda till öppenhet och fördomsfrihet; för mycket tolerans — likgiltighet — till motsatsen.

Vad bör vi då tolerera, och vad bör vi inte tolerera? Hur kan vi uppnå sund balans? De frågorna tas upp i följande artikel.

Flexibla, men trogna mot Guds normer

”TOLERANTA människor är aldrig enfaldiga, och enfaldiga människor är aldrig toleranta”, lyder ett kinesiskt ordspråk. Det ligger en hel del sanning i det uttalandet, för det är en verklig utmaning att vara tolerant. För att vi skall lyckas med det måste vårt handlande styras av sunda normer. Vilka normer skall vi då följa? Vore det inte logiskt att följa de normer som vår Skapare gett oss i sitt ord, Bibeln? Gud utgör själv det främsta föredömet genom att han alltid håller fast vid sina normer.

Skaparen — vårt främsta föredöme

Den allsmäktige Guden, Jehova, är fullkomligt balanserad i sitt sätt att utöva tolerans och visar varken för mycket eller för litet. I tusentals år har han tolererat personer som drar skam över hans namn, fördärvar människors moral och misshushållar med jordens resurser. Som aposteln Paulus uttrycker det i Romarna 9:22 har Gud ”i stor långmodighet ... haft fördrag med vredens kärl, som gjorts lämpade för tillintetgörelse”. Varför har Gud tolererat ondskan så länge? Därför att hans tolerans har ett syfte.

Gud är tålmodig mot människor, ”eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petrus 3:9) Skaparen har gett oss människor Bibeln och har uppdragit åt sina tjänare att bekantgöra hans normer överallt i världen. Sanna kristna håller fast vid dessa normer. Men betyder det att Guds tjänare måste vara stelbenta och dogmatiska i sitt dagliga liv?

Fasta, men flexibla

Jesus Kristus uppmanade dem som traktade efter det eviga livet att ”gå in genom den trånga porten”. Att gå in genom den trånga porten är emellertid inte detsamma som att vara trångsynt. Om vi har en tendens att vara dominerande eller dogmatiska när vi har med andra att göra, skulle det säkert vara trevligare för alla parter om vi tyglade den tendensen. Hur kan vi göra det? — Matteus 7:13; 1 Petrus 4:15.

Theofano, en ung grekisk student, som förklarade att den tid som tillbringas tillsammans med människor med olika bakgrund hjälper en att förstå dem bättre, sade: ”Det är mycket viktigt att vi försöker närma oss deras tänkesätt i stället för att tvinga dem att lägga sig till med vårt.” Ja, genom att lära känna människor bättre kan vi komma att upptäcka att deras smak i fråga om mat och kanske till och med deras språk inte är så konstiga som vi hade trott. I stället för att alltid vara den som har mest att säga eller insistera på att få sista ordet kan vi lära oss många nyttiga ting genom att lyssna till deras uppfattningar. Vidsynta människor får faktiskt ut mer av livet.

När det bara är fråga om tycke och smak, bör vi följaktligen vara flexibla och låta andra göra som de vill. Men när det gäller lydnad mot vår Skapare, då måste vi vara fasta. Den allsmäktige Guden tolererar inte beteenden av vilket slag som helst. Han visade detta genom sitt sätt att handla med sina tjänare i forna tider.

Faran med att vara alltför tolerant

Eli, som var överstepräst i den forntida nationen Israel, var en Guds tjänare som fastnade i den fälla som består i att vara alltför tolerant. Israeliterna hade trätt in i ett förbundsförhållande till Gud och gått med på att lyda hans lagar. Men Elis två söner, Hofni och Pinehas, var snikna och omoraliska och var mycket respektlösa mot den allsmäktige Guden. Trots att Eli var väl bevandrad i Guds lag, kom han bara med milda förebråelser och var släpphänt mot sönerna. Han begick misstaget att tro att Gud skulle tolerera onda handlingar. Skaparen skiljer emellertid mellan svaghet och ondska. För sin uppsåtliga överträdelse av Guds lag blev Elis onda söner strängt straffade — och det med rätta. — 1 Samuelsboken 2:12–17, 22–25; 3:11–14; 4:17.

Det skulle kunna få tragiska konsekvenser om vi som föräldrar var alltför toleranta och såg genom fingrarna med upprepade förseelser från våra barns sida. Hur mycket bättre är det inte att ”uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”! Det innebär att vi för egen del måste hålla fast vid Guds normer och inskärpa dem hos våra barn. — Efesierna 6:4.

Den kristna församlingen kan inte heller se genom fingrarna med uppsåtlig ondska. Om en församlingsmedlem begår en allvarlig synd och inte ångrar sig, måste han avlägsnas ur församlingen. (1 Korinthierna 5:9–13) Sanna kristna försöker emellertid inte förändra samhället som sådant.

Ett gott förhållande till Jehova

Intoleransen frodas i en atmosfär av ängslan och oro. Om vi har ett nära personligt förhållande till Gud, kan vi emellertid känna en inre trygghet, som hjälper oss att bevara balansen. ”Jehovas namn är ett starkt torn. Dit in skyndar den rättfärdige och får beskydd”, sägs det i Ordspråken 18:10. Inga av de problem som vi och våra närmaste drabbas av är så stora att inte Skaparen kan rätta till dem i sin rätta tid.

En som verkligen kunde glädja sig åt ett nära förhållande till Gud var aposteln Paulus. Som nitisk jude, känd under namnet Saul, förföljde han Jesu Kristi efterföljare ända till döds. Men han blev själv kristen och ägnade sedan all sin tid åt att predika de goda nyheterna. Paulus visade att han inte var fördomsfull genom att han förde ut budskapet till alla slags människor, ”både till greker och till barbarer, både till visa och till oförståndiga”. — Romarna 1:14, 15; Apostlagärningarna 8:1–3.

Hur kunde han göra så stora förändringar i sitt liv? Genom att skaffa sig exakt kunskap i Skrifterna och växa till i kärlek till Skaparen, som själv är opartisk. Paulus fick lära sig att Gud är rättvis och att han inte dömer människor efter deras ras eller kultur, utan efter vad de är och gör. Ja, gärningar är viktiga i Guds ögon. Aposteln Petrus konstaterade att ”Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom”. (Apostlagärningarna 10:34, 35) Den allsmäktige Guden är inte fördomsfull — i motsats till vissa religiösa och politiska ledare, som medvetet utnyttjar intolerans för att främja sina egna syften.

En förändring står för dörren

Enligt John Gray, som är verksam vid Oxforduniversitetet, är tolerans ”en dygd som har blivit alltmer sällsynt på senare tid”. Men situationen kommer snart att förändras. Tolerans och gudomlig vishet kommer att råda överallt på jorden.

I Guds nya värld kommer all intolerans att vara borta. Även sådana extrema former som fördomsfullhet och fanatism kommer att försvinna. Trångsynthet kommer inte längre att beröva människor glädjen i livet. Jorden kommer att förvandlas till ett paradis som överträffar allt vad som någonsin varit möjligt i den vackra Kashmirdalen. — Jesaja 65:17, 21–25.

Ser du fram emot att få leva i denna nya värld? Vilket fantastiskt privilegium!