Använd tungan rätt!

9. Hur kan tungan användas till att främja endräkt?

⁹ Ett viktigt sätt att främja endräkten och en anda av broderskap är att använda tungan till att uppmuntra andra. Det brev som skickades ut av den styrande kretsen under det första århundradet och som avgjorde en fråga om omskärelse var en källa till uppmuntran. När de icke-judiska lärjungarna i Antiokia hade läst det, ”gladde de sig över denna uppmuntran”. Judas och Silas, vilka hade sänts ut från Jerusalem med brevet, ”uppmuntrade bröderna med månget tal och styrkte dem”. Att Paulus och Barnabas var i Antiokia var säkert också till uppmuntran och styrka för de medtroende där. (Apostlagärningarna 15:1—3, 23—32) Vi kan göra något liknande, när vi kommer tillsammans för kristna möten och där ”uppmuntrar varandra” genom vår närvaro och våra uppbyggande kommentarer. — Hebréerna 10:24, 25.

11. Varför är det viktigt med ödmjukhet, om vi har sagt något som har gett upphov till ett spänt förhållande mellan oss och en medtroende?

¹¹ Att vi tyglar vår tunga hjälper oss att bevara endräkten. (Jakob 3:10—18) Men anta att vi har sagt något som har gett upphov till ett spänt förhållande mellan oss och en medkristen. Skulle det då inte vara på sin plats att vi tar initiativet till att sluta fred med vår broder — och att vi ber om ursäkt, om så behövs? (Matteus 5:23, 24) Det är riktigt att detta kräver ödmjukhet eller anspråkslöshet i sinnet, men Petrus skrev: ”Bind ... om er med anspråkslöshet i sinnet gentemot varandra, eftersom Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” (1 Petrus 5:5) Ödmjukheten kommer att få oss att ”jaga efter” friden med våra bröder genom att vi medger våra misstag och ber om ursäkt, när det är på sin plats att göra det. Detta bidrar till att bevara endräkten i Jehovas familj. — 1 Petrus 3:10, 11.

12. Hur kan vi använda tungan till att främja och bevara Jehovas folks endräkt?

¹² Genom att använda tungan rätt kan vi främja familjeandan bland medlemmarna av Jehovas organisation. Eftersom detta var vad Paulus gjorde, kunde han påminna thessalonikerna: ”Ni [vet] mycket väl hur vi ständigt förmanade var och en av er, som en far gör med sina barn, och tröstade er och bar vittnesbörd för er, i syfte att ni skulle fortsätta att vandra värdigt Gud.” (1 Thessalonikerna 2:11, 12) Paulus hade föregått med gott exempel när det gällde detta, och därför kunde han uppmana sina medkristna att ”tala tröstande till de nedstämda själarna”. (1 Thessalonikerna 5:14) Tänk på hur mycket gott vi kan göra genom att använda tungan till att trösta, uppmuntra och uppbygga andra. Ja, ”ett ord i dess rätta tid — o hur gott är det inte”! (Ordspråken 15:23) Ett sådant tal bidrar också till att främja och bevara friden bland Jehovas folk.