Torn och portar. Förutom att den yttre muren hade bastioner eller torn var också den inre muren sammanbyggd med torn. De var högre än muren och sköt fram från den, ibland så mycket som 3 m. De var försedda med kreneleringar upptill och ibland med öppningar under kreneleringarna som bågskyttarna och stenkastarna använde. Det förhållandet att tornen sköt fram från muren och aldrig var placerade längre än två bågskott från varandra, utan i regel ännu närmare, gjorde det möjligt för försvararna att ha kontroll över hela området längs muren. Högst upp i tornet fanns det dessutom en utbyggnad, ungefär som en balkong, med öppningar i golvet, så att man kunde skjuta pilar och kasta sten och eldfacklor rakt ner på inträngande angripare nedanför. Sådana torn nämns många gånger i Bibeln. (Neh 3:1; Jer 31:38; Sak 14:10) Tornen användes också som utkiksplatser, och väktare som stod posterade där kunde redan på långt håll upptäcka en fiende som närmade sig. (Jes 21:8, 9)

En borg eller ett citadell byggdes vanligtvis på den högsta punkten i staden och hade ett fästningstorn samt egna murar, som dock var mindre massiva än murarna runt staden. Detta var den sista tillflyktsplatsen och den slutliga försvarsställningen. När fiendesoldaterna hade brutit igenom stadsmuren måste de kämpa sig fram genom stadens gator till tornet. Det var ett sådant torn i Tebes som Abimelek gick till angrepp mot efter att ha intagit staden, och därifrån kastade en kvinna överstenen från en handkvarn rakt ner i huvudet på honom och krossade hans huvudskål. (Dom 9:50–54)

Förutom dessa torn i städer uppfördes andra torn (hebr.: mighdạl; plur.: mighdalịm) på isolerade platser. De byggdes för att skydda eller hålla uppsikt över brunnar och andra vattenkällor, vägar och gränser samt försörjnings- och kommunikationsleder. Kung Ussia i Juda är känd för att ha byggt torn i Jerusalem och även i vildmarken. De sistnämnda uppfördes tydligtvis för att skydda de cisterner som han huggit ut för att hans boskap skulle få vatten. (2Kr 26:9, 10) I Negev har man funnit flera sådana torn.

Bildspråk. I den milsvida vildmarken var tornen de säkraste tillflyktsplatserna. Det sägs därför mycket träffande i Ordspråksboken 18:10: ”Jehovas namn är ett starkt torn; den rättfärdige skyndar dit in och får beskydd.” Orden i Psalm 48 är också tänkvärda: ”I hennes [Sions] boningstorn har Gud blivit känd som en säker höjd. Vandra runt Sion, och gå omkring det, räkna dess torn. Ge akt på dess skyddsvall. Se noga på dess boningstorn, så att ni kan berätta om det för den kommande generationen.” (Jfr Heb 12:22.) De här orden var särskilt betydelsefulla för judar som kunde titta upp på det befästa Jerusalem, som omgavs av väldiga försvarsmurar och som var högre beläget än nästan alla andra huvudstäder av betydelse i historien.