Förutom dessa torn i städer uppfördes andra torn (hebr.: mighdạl; plur.: mighdalịm) på isolerade platser. De byggdes för att skydda eller hålla uppsikt över brunnar och andra vattenkällor, vägar och gränser samt försörjnings- och kommunikationsleder. Kung Ussia i Juda är känd för att ha byggt torn i Jerusalem och även i vildmarken. De sistnämnda uppfördes tydligtvis för att skydda de cisterner som han huggit ut för att hans boskap skulle få vatten. (2Kr 26:9, 10) I Negev har man funnit flera sådana torn.

Bildspråk. I den milsvida vildmarken var tornen de säkraste tillflyktsplatserna. Det sägs därför mycket träffande i Ordspråksboken 18:10: ”Jehovas namn är ett starkt torn; den rättfärdige skyndar dit in och får beskydd.”