EDER

[Ẹder]

1. En avkomling av Beria. Han tillhörde Benjamins stam och bodde i Jerusalem. (1Kr 8:1, 15, 16, 28)

2. En avkomling av Musi. Han var levit av Meraris släkt och fick ett visst tjänsteuppdrag på Davids tid. (1Kr 23:21, 23–25; 24:30)

3. En stad i södra Juda. (Jos 15:21) Eftersom namnet Eder innehåller samma hebreiska konsonanter som namnet Arad, med de två sista i omvänd ordning, och eftersom Septuaginta (Codex Vaticanus 1209) har ”Ara” i stället för ”Eder” i den här versen, menar de flesta kommentatorer att Eder är identiskt med Arad (Tel Arad), 28 km öster om Beersheba.

4. Betyder ”hjord”. Ett torn i närheten av den plats där Jakob (Israel) slog upp sitt tält en tid efter Rakels död. Det låg uppenbarligen någonstans mellan Betlehem och Hebron, men det exakta läget är okänt. Namnet Eder tyder på att tornet gav skydd åt herdarna och tjänade som ett vakttorn varifrån de kunde övervaka sina hjordar. (1Mo 35:19, 21, 27) Medan Jakob hade sitt tält här vanhelgade hans son Ruben hans ”viloläger” genom att ha umgänge med hans bihustru Bilha. (1Mo 35:22; 49:3, 4)

Samma hebreiska uttryck som i 1 Moseboken 35:21 återges med ”Eders torn” (mighdal-‛ẹdher) används av Mika (4:8) och återges då med ”hjordens torn”. Uttrycket kan vara en anspelning på den plats där Jakob slog upp sitt tält, och det används i förbindelse med återställelsen av Jehovas ”haltande” folk. (Mik 4:7) När ”Sion” var återställt skulle Jehovas folk vaktas som från ett utkikstorn och således bli skyddat mot ytterligare faror. Detta bildspråk harmonierar med andra uttryck i Mikas profetia; Mika omtalar Messias som en som skulle ”vara herde” (Mik 5:2–4) och Jehovas folk som Guds ”arvedels småboskapshjord” (Mik 7:14).