Goda nyheter förkunnas i Nya Zeelands ”polynesiska stad”
”VÄRLDENS största polynesiska stad.” Så har en del kallat Auckland, Nya Zeelands största stad. Varför det? Inte bara därför att den är hemort för Nya Zeelands egna polynesier, maorierna, utan också på grund av att tiotusentals andra polynesier bor där. På senare år har de emigrerat från Västra Samoa, Cooköarna, Tonga, Niue och andra öar i Stilla havet. Ja, nu finns det på Nya Zeeland fler maorier från Cooköarna än det finns på själva ögruppen! Det bor också många fler niueaner i Auckland än på själva Niue.
Även om dessa öbor från Stilla havet först och främst har flyttat till Auckland av ekonomiska skäl, har de också andra behov som behöver fyllas. Något som är viktigt för dessa i grunden bibelälskande människor är deras andliga behov. (Matteus 5:3) Jehovas vittnen på Nya Zeeland inser detta och har gjort avsevärda ansträngningar för att förkunna de ”goda nyheterna om riket” bland dessa öbor. (Matteus 24:14) Hur mycket har uträttats i detta avseende, och vilket gensvar har öborna gett?
Samoaner gör framsteg
En kommentar som gjordes av en missionär på Samoa ger oss en uppfattning om öbornas syn på andliga ting. ”När man på Nya Zeeland träffar någon för första gången, brukar man fråga efter hans yrke”, förklarar han. ”På Samoa gäller den första frågan vanligen vilken religion man tillhör.” Det kommer därför inte som någon överraskning att de två samoanskspråkiga församlingarna av Jehovas vittnen i Auckland växer mycket snabbare än genomsnittsförsamlingen på Nya Zeeland.
Den första samoanska församlingen grundades år 1977. Till följd av gudagiven tillväxt bildade man sju år senare en andra församling. (Jämför 1 Korintierna 3:6.) I dessa båda församlingar finns det totalt 154 förkunnare, av vilka 12 är aktiva i heltidstjänsten. En normal söndag är mer än 275 personer närvarande vid de bibliska möten som hålls i Rikets sal.
De samoanska bröderna och systrarna tar sin tro på allvar, vilket visas av deras nit och beslutsamhet i arbetet med att predika om Riket och göra lärjungar. (Matteus 28:19, 20) Följande erfarenhet som en samoansk syster fick vara med om ger oss en bild av detta.
I tjänsten från hus till hus träffade systern en kvinna som fördömde alla religioner som hycklande och sedan stängde dörren. Häpen och besviken undrade systern vad hon skulle göra. ”Jag kan inte lämna henne i tron att Jehovas vittnen är hycklare”, tänkte hon. Så hon bestämde sig för att lämna ett skrivet meddelande. ”Jag förklarade kort den skriftenliga grunden för mitt arbete och undrade om hon ville ge mig tid att förklara för henne det hopp som bibeln erbjuder. Jag uppgav också mitt telefonnummer.”
Sedan fortsatte systern sitt predikoarbete och ringde på hos andra människor. När hon kom till det fjärde huset längs vägen, fick hon ett telefonmeddelande där hon ombads gå tillbaka till kvinnan som tidigare ilsket hade stängt dörren. ”Hon bad om ursäkt för sitt sätt att reagera tidigare”, berättar systern, ”och uttryckte uppskattning av meddelandet som jag hade lämnat. Ett givande samtal följde, och ett bibelstudium sattes i gång.”
Det är också hjärtevärmande att se den självuppoffrande missionärsanda som en del av de samoanska vittnena visar. En broder och hans familj flyttade år 1981 från Auckland till Wellington för att hjälpa den lilla grupp som arbetade bland samoanerna där. Från den kärna på 11 förkunnare av Riket som fanns då har det blivit en församling på 47 förkunnare. ”Det var verkligen värt alla uppoffringar”, sade brodern. Han och hans familj har nyligen svarat på kallelsen från ”Macedonien” och har flyttat tillbaka till västra Samoa. (Apostlagärningarna 16:9, 10) Också andra har återvänt till sina hemorter och börjat som pionjärer med särskilt uppdrag eller missionärer eller i Beteltjänst.
Niueaner ger gensvar
Predikoarbetet går framåt också bland niueanerna i Auckland. Den resande tillsyningsmannen rapporterar: ”I tjänsten från hus till hus är det vanligt att man bjuds stiga in. Familjebibeln brukar finnas nära till hands, och man betraktar det som normalt att resonera om bibeln.”
Det finns nu en mycket aktiv niueansk församling i Auckland. Under ett besök som den resande tillsyningsmannen gjorde förra året välkomnade församlingens 76 förkunnare hela 127 personer till det offentliga bibliska föredraget på söndagen. Och det råder en fin anda bland vännerna.
”Man ser besöket som en speciell vecka av uppmuntran för alla”, påpekar den resande tillsyningsmannen. ”Varje måltid blir en angelägenhet för hela församlingen. Och vid dessa tillfällen passar man på att servera sådana niueanska favoriträtter som takihi (en rätt bestående av papaya, taro [en tropisk rotfrukt] och kokoskräm inlindad i bananblad), pitako (ett slags bulle gjord på taro, bananer och tapioka) och punu povi (köttkonserv), som man ibland skämtsamt kallar öbornas rostbiff.”
Publikationer på polynesiska språk
För att tillfredsställa den polynesiska befolkningens andliga behov i Auckland och på andra ställen har Sällskapet Vakttornet framställt ett antal bibliska publikationer på polynesiska språk. Så kommer till exempel Vakttornet ut på rarotonga två gånger i månaden. Vakttornet på niue, som kommer ut en gång i månaden, har också fått ett gott mottagande. För närvarande sprids omkring 1.000 exemplar av varje nummer av Vakttornet på rarotonga och niue och omkring 900 exemplar på samoanska på Nya Zeeland.
Förutom Vakttornet finns det ett antal böcker och broschyrer tillgängliga på olika polynesiska språk. Boken Sanningen som leder till evigt liv, som kom ut på niue år 1989, är den första publikationen på det språket som erbjuder förståelse av grundläggande bibliska läror. Boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden på rarotonga har visat sig vara speciellt effektiv bland maorierna från Cooköarna. Så gott som alla bibelstudier i hem leds med hjälp av denna bok. ”Något som vittnar om att den är ett effektivt redskap vid undervisning”, förklarar en äldste, ”är att de intresserade är så villiga att börja besöka församlingens möten.”
Förutom att på vanligt sätt sprida dessa publikationer från hus till hus lämnar Jehovas folk mycket litteratur i vad som skulle kunna kallas marknadsvittnande. På grund av den befolkningsexplosion som ägt rum bland polynesierna i Auckland på senare år har det växt upp stora marknader med tillfälliga stånd som specialiserar sig på mat och konsthantverk från öarna i Stilla havet. Så många som 25.000 människor kan komma till en sådan marknad på en söndagsförmiddag. Vittnena gör förståndigt bruk av denna möjlighet, och de går till dessa marknader och talar med ägarna till stånden och med shoppande människor om Guds rike.
Genom sin tjänst har Jehovas vittnen sått Rikets säd i riklig omfattning och spritt stora mängder litteratur bland människor från Polynesien. Sällskapet Vakttornets avdelningskontor rapporterar att man under tjänsteåret 1990 skickade ut 23.928 trycksaker på polynesiska språk från Sällskapets anläggning.
Glädje vid ett och samma andliga bord
De polynesiska vittnena är medvetna om sitt andliga behov och är därför mycket angelägna om att vara med vid de kristna möten som hålls varje vecka i deras Rikets salar, liksom de är angelägna om att vara med vid sammankomster och konvent. (Hebréerna 10:23—25) Vid områdessammankomsten ”Guds rättvisa” som hölls i Auckland i december 1988 hade man separata sessioner på samoanska, niue och rarotonga. En höjdpunkt i programmet på samoanska var ett välrepeterat och entusiastiskt framfört bibliskt drama. Aucklands vittnen från Niue och Cooköarna visade kristen gästfrihet genom att i sina hem villigt ta emot besökare från sina hemöar. Sammankomsten blev ett tillfälle till fest och glädje vid Jehovas andliga bord. Vid sammankomsten ”Ett rent språk” i Auckland år 1990 var det som mest 503 närvarande på den samoanska sektionen.
Det positiva gensvar som människor från öarna i Polynesien ger till budskapet om Riket är ett klart bevis för att de ”väntar efter hans [Jehovas] lag”. (Jämför Jesaja 42:4, 12.) De tar i sin tur med glädje del i att förkunna de goda nyheterna i Nya Zeelands ”polynesiska stad”.